OmTag. Mina funderingar runt gatufoto.

Funderar lite runt detta med begreppet ”gatufoto”, har man någon åsikt om detta får man vara beredd att få på skallen. Det kan bli lite trist när de som inte delar andras åsikter förklenar och tydligen själva inte kan inse att man faktiskt kan tycka olika utan att för den skull ”inte vara insatt” eller ”hängt med”.

Personligen tar jag det med ro, jag har varit med såpass länge och är såpass ”påläst” att jag är ganska trygg i mina egna åsikter och framförallt har jag för länge sedan insett det handlar om detta, att ge uttryck för en åsikt.

Jag har aldrig varit någon fan av detta att knalla runt och trycka av mot alla man möter. Att detta skulle vara nyskapande till skillnad från sådant jag tycker om stämmer ju inte heller, Garry Winogrand, Joel Meyrowitz med många flera har pysslat med denna form av gatufotografi åtminstone sedan 60-talet.

Man skulle kanske kunna säga att detta förhållningssätt till gatufotograferande utgör en av flera ”skolor” där till exempel Trent Parken bilder som ofta bygger mycket på hårda kontraster och grafik är en annan.

Själv gillar jag främst gatufotografi som "berättar" något om såväl de personer som fotograferas och/eller den tid och plats där de avbildas. En av föregångarna som alla känner till är Henri Cartier-Bresson, där samspelet mellan olika objekt inom bildruta och förmågan att ta bilden i just det ögonblick då allt sammanfaller till en enhet ofta är avgörande, en annan är Robert Doisneau som hade ett mer rent socialt inslag i sina bilder. Det finns och fanns många som rör sig mellan dessa två förhållningssätt, de är inte heller separerade utan går ofta i varandra.

Gemensamt för de flesta av dessa fotografer är att de själva ingår i de sociala sammanhang där de fotograferar.

Det jag vills säga med detta är att gatufoto kan vara ganska olika och att vi alla har rätt att ha en åsikt om vad vi gillar och vad vi tycker mindre om. Jag tycker också att det är lite synd att genren snävas in, i mitt tycke, för hårt av vissa. Jag har ofta kontakt med de som ingår i mina bilder och enligt en del ”renläriga från den nya skolan” skall/bör/får man inte ha det. Bilden på den ensamme vandraren på väg hem(?) är ju också en bild som bygger mer på miljö och känsla så frågan är om någon av dessa bilder bland de renläriga idag ses som gatufoto? För mig är de dock det.

2024-03-14 23:14   syntax

Det du säger låter helt rimligt.
Själv är jag misstänksam mot fotografiska kotterier. Jag tycker mig ha märkt att ju mer man snävar in gränserna för sitt kotteri, ju mer är man ute efter att supporta den egna exklusiviteten genom att exkludera andra. Man blir alltså utvald - eller rätare sagt, man väljer ut sig själv. Sådant tycker jag illa om.
Jag har även noterat att det speciellt är inom gatufoto som det frodas sådana tendenser.
Har någon hört talas om exempelvis naturfotografer som jagar definitioner för att snäva in sin verksamhet, för att utestänga andra former av naturfotografer? Sportfotografen? Djurfotografen? Produktfotografen? You name it...

Besvara

Svar från alf109 2024-03-14 23:58

Jag vet inte hur det är nu, men då jag var mer aktiv på fotosidan och med i olika pooler, bland annat gatufoto kommer jag ihåg att det höll på och bråkades en hel del om vad som var gatufoto och inte.
/Affe

Svara

2024-03-14 23:59   Frekeman

Till att börja med: alla har rätt ha vilken åsikt de vill. Även om gatufoto Jag är inte den som vill förhindra det. Däremot måste man väl ändå få ha åsikter om andras åsikter?

Mycket du skriver om i ditt blogginlägg har ju att göra med mina och andras kommentarer till Bengans inlägg nummer 6567 samt inlägget i sig självt. Jag tycker Bengan i stort sett menade att "det var bättre förr". Kommentarsfältet fylldes sedan på med kommentarer som höll med mer eller mindre. Jag känner till hur det var förr men jag försöker också hänga med så gott jag kan med vad som händer i genren idag. Och jag kände inte igen mig i att det skulle vara bättre förr. Jag bad om exempel på gatufotografer som verkar idag som Bengan hade jämfört med men fick inga svar. Det verkade på mig som att det inte fanns belägg för den kritik mot dagens gatufotografer hos de som skrev kommentarerna. Och jag höll inte tyst om det.

Jag försöker inte att förklena men jag kritiserar ju förstås åsikter som inte verkar ha backning. Däremot kan jag tycka att du själv i detta inlägg uttrycker dig lite förklenande kring gatufotografer som Winogrand och Meyerowitz (och de som de inspirerat) att de skulle följa devisen att "knalla runt och trycka av mot alla man möter". Så hjärnslött går det faktiskt inte till. Och att nån skulle ha påstått i debatten att den typen av gatufotografi är nyskapande har jag missat. Det är den ju som sagt inte alls.

Apropå HCB så känner du säkert till att "the decisive moment" är lite av en myt. Vid flera tillfällen tog HCB fler än en bild – det fanns alltså många "avgörande ögonblick". Kolla exempelvis hans bild av lekande barn i Sevilla. Det finns ett kontaktark med 16 bilder av den scenen.

Slutligen, alla dina fyra foton i ditt inlägg ser definitivt ut som gatufoton i mina "renläriga" ögon! 🙂

Mvh
Fredrik

Besvara

Svar från alf109 2024-03-15 00:32

När det gäller Winogrand så tog han oerhört många bilder, men de jag nämner är också förgrundsfigurer och väldigt duktiga inom sina inriktningar. Men det jag vill sätta fingret på är att vi kan ha olika smak och tycka och tänka olika utan att någon därmed behöver ha rätt eller fel, frågan är ju subjektiv till sin natur.

När det gäller Cartier-Bresson så tog han givetvis en massa bilder, men det du säger är en myt menar jag inte är det. Det han eftersträvade var att bli så intuitiv i sitt fotograferande att bilden kom före tanken. Detta innebär givetvis inte att alla hans bilder kommit till på det sättet. Om man vill få en djupare insikt i hur han själv såg på sitt fotograferande rekommenderar jag att man läser Eugene Herrigels Zen i bågskyttets konst som Cartier-Bresson själv ofta refererade till och som han menade stämde överens med vad han eftersträvade inom fotografin.

Däremot tror jag att vi kan vara överens om att Winogrands ingång till gatufotograferandet och därmed hans bilder är ganska olika Cartier-Bressons och hans bilder. Och då kan man gilla den ena typen eller den andra eller bägge eller ingen av dem. Detta handlar om tycke och smak i hög utställning.
/Affe

Svara

Frekeman 2024-03-15 08:59

Visst har vi olika smak och det är helt okej. Vore konstigt annars. Precis som att man skulle ha samma musiksmak. Men jag menar att bra gatufotografi – och bra musik – görs fortfarande. Kanske svårare att hitta till den dock.

Javisst är det så att HCB med rätta är känd för sin fantastiska förmåga att komponera scener och att fånga dem i det rätta ögonblicket. Är övertygad om att många av hans bilder kom till som singelbilder, tagna med precision och tajming. Men, jag vill främst peka på att myten, som jag vet att många har, om att han bara tog "avgörande ögonblick" och då bara en bild, är lite osann. Det förtar absolut inte hans storhet utan visar oss dödliga att HCB trots allt vara lite mänsklig också, och behövde ibland "work the scene".

PS. Minns att jag läst om Eugene Herrigels bok i förhållande till HCB.

PPS. Köpte just e-boken av Eugene Herrigels bågskyttebok på Amazon till det facila priset av ca 5 kr! Undrar om jag hinner läsa igenom tills jag åker in till London i morgon för en heldags gatufoto? 🤔

Svara

2024-03-15 12:05   Lövholm

Jag tror att det finns flera orsakerna till att gatufotografering har ändrats under de senaste decennierna. Den främsta orsaken är nog att människors liv inte längre utspelar sig lika mycket i det offentliga rummet. En annan orsak är troligen människors inställning till att bli fotograferade.

Jag försöker följa den ”gamla” skolan, men det är svårt. Jag försöker ta bilder som har tre ingredienser, människor, de ska interagera på något sätt och visa känslor.

Tack för ett nytt namn, Robert Doisneau, som jag måste studera mera!
/Mikael

Besvara

Svar från alf109 2024-03-15 17:40

Så är det, livet levs inte på gatan som förr vilket gör att de flesta man ser "är på väg" någonstans. Därför finns en del forna öststatsfotografi som är ganska intressant då de på sina håll lever mer som vi gjorde förr tycker jag.
/Affe

Svara

2024-03-15 21:17   Joakim K E Johansson

Kul att du är igång och bloggar, Alf :-)

Väldigt mycket här i världen är ju ganska luddigt i kanterna. Det är svårt att tala om var gränserna går. Som exempelvis det du tar upp, alltså vad gatufoto är och vad det inte är.

Detta leder till två tankefel, enligt min mening. Det ena tankefelet är inställningen att det går att "spika ett staket" runt allt här i världen som visar var det börjar och var det slutar. Det kan handla om gatufoto, musik, mat, kultur och så vidare.

Sedan har vi det rakt motsatta tankefelet. Det som menar att bara för att det inte går att exakt och i detalj ringa in något, så finns det inte.

Båda dessa tankesätt är fel, anser jag. Det finns vissa saker som håller ihop gatufoto, men det är inte så lätt att tala om exakt vad. Eller för att lite slarvigt citera den brittiske filosofen Roger Scruton när han skulle förklara vad en civilisation är: det vet du när du ser en. Samma sak gäller gatufoto.

Sedan kan man såklart alltid tänja på gränserna och utmana genren. Men går du för långt i detta så kommer du oundvikligen inte att ägna dig åt gatufoton längre.

Den bästa definitionen av gatufoto, som jag känner till, är att gatufoto är ett reaktivt förhållningssätt till fotograferandet där du aldrig i förväg vet vad du kommer att få för bilder. Det vill säga att du förberedd går omkring med din kamera och knäpper när något bildmässigt dyker upp framför linsen.

Besvara

Svar från alf109 2024-03-15 21:20

Tack ska du ha Joakim.
Vi har precis samma uppfattning om detta tror jag.
/Affe

Svara

Lövholm 2024-03-15 22:28

Intressant definition, jag gillar den!

Svara