OmTag. Polisen och barnen
Nu har polisen under flera dagar umgåtts med barn i Tantolunden. Det är givetvis bra att polisen bygger förtroende med de små och tar initiativet till en massa aktiviteter. Men jag kan inte låta bli att fundera över om inte detta förtroendeskapande är minst lika viktigt jämt emot de vuxna?
Vi har haft inbrott flera gånger i föreningens garage, tjuvarna är fångade på bra videofilmer, vi hade en ligist som tömde en pulversläckare i trapphuset till en saneringskostnad på några tusen, även han fångad på bild. Jag skulle tro att dessa personer är ganska välkända av polisen sedan tidigare.
Nu är det inga jättebrott kanske, men ett nytt låssystem som vi anser som nödvändigt kostar i alla fall närmare 1,5 miljoner och en hel del bilar har brutits. Vårt bemötande från polisen var kanske inte riktigt lika engagerat som deras möte med barnen i Tanto.
Anmälningarna har skrivit av som ej utredningsbara samma minut de inkommit till polisen, trots dokumentation i form av video och bilder. Jag kan inte låta bli att fundera på om inte polisen kanske prioriterar lite konstigt ibland.
Men hur behandlas vi i vardagen när inte snälla jippon anordnas..
Jag höll på att bli överkörd när jag gick över Sveavägen vid grön gubbe. Bilen körde mot rött och jag var tvungen att hoppa tillbaka, för att undvika att bli påkörd.Då gick jag fram till en polisbil som stod bakom den tidigare bilen, och frågade .Såg ni att han körde mot rött och höll på att köra över mig?
Dom svarade inte. Efter jag upprepade frågan, fick jag till svar Käfta inte sluta! om du inte vill bli insydd, sen körde dom när det blev grönt.
Sen dess har inte jag något förtroende polisen jag vågar inte ens påpeka något jag sett. Aldrig mer.
/ Bengt
-affe
Tidigare har nog utbildningen varit bristfällig, och mer gått ut på att lite naivt efterlikna amerikanska polisserier.
Inbrott och skadegörelse är väl ingen ting för riktiga "poliser"
Som sagt vi får förlita oss på kvinnorna som tycks ha betydligt lättare att nå högre positioner inom poliskåren
/ Bengt