OmTag. Teknikfientlig eller realist?
Beroende på hur man läser mina inlägg kan man kanske få för sig att jag dels är teknikfientlig och dels att jag har åsikter om hur andra väljer att blogga? Så är det inte, jag är både teknikintresserad och hyfsat kunnig själv, och jag bryr mig inte om vad andra bloggar om.
Det jag reagerar mot är snarare fenomenet att så mycket fler verkar vara intresserade av prylarna än av bilderna dessa prylar är avsedda att prestera. Jag tycker också att det många gånger verkar göras till huvudsak vilka prylar som använts, vilket för det mesta är ganska irrelevant för bilder som man visar på nätet.
Dessutom slåss jag likt en Don Quijote mot väderkvarnar genom att försöka föra fram tanken att det kan vara fruktsamt att ställa sig frågan: Vilken teknisk kvalitet kräver jag från mina bilder? Detta har, eller borde ha, bäring på vilka prylar jag skaffar.
Det finns en massa parametrar som kan vara intressanta, för mig är till exempel dynamiskt omfång ofta viktigare än maximal upplösning. Eller när det gäller objektiv, motljusegenskaper, hur oskärpan tecknas och att optiken är fri från synlig distorsion. Om jag inte behöver extrema isoegenskaper till exempel finns säkert vettigare alternativ än kameror som är framtagna mycket i det syftet osv.
Min mission, hur tröstlös den än kan förefalla, handlar om att vi alla skulle tjäna på att ställa oss de grundläggande frågorna: Vad skall jag använda min kamera till? Och: Hur skall jag presentera mina bilder? När jag svarat ärligt på dessa frågor blir det så mycket enklare att välja en kamera som uppfyller just mina behov, det är min övertygelse. Sedan kan man ju i alla fall komma fram till att man vill ha något ”värre” än vad man behöver eller vad som kommer gå att se i bilderna när de presenteras. Man kan då givetvis skaffa sig det, men behöver inte försöka ljuga för sig själv och andra att man gör det av nödtvång.
Jag har själv tröskat igenom en hel del digitalkameror vid det här laget och kommit fram till att för min egen fotografering, åtminstone den jag använder digitalkameror till, lämnar i stort sett allt från kompaktkameror till fullformatare en bildkvalitet som räcker för mina behov. Märk väl att jag skriver ”mina behov” och inte ”dina behov” som jag givetvis inte har en aning om. Samma resonemang är giltigt även för objektiv givetvis.
Jag tänkte trots allt jag skrivit ovan berätta varför jag ibland plåtar med storformatskamera på natten. Gör jag det för den tekniska kvaliteten eller av andra mer subjektiva värden?
Både och vill jag påstå! När man går upp ordentligt i format blir man inte lika utlämnad till mikrokontrasten som alltid är lite högre när det gäller film, även om man plåtar med mycket bra optik och finkornig film kommer man inte runt detta faktum. Man ser det lättast i fina tonövergångar och i högdagrar, alla som plåtat solblänkande blöta löv på avstånd förstår vad jag pratar om, det blir en massa urfrätta små punkter från alla blänk och bilden känns hård och oharmonisk.
Går man upp ordentligt i format löser man det problemen, liksom att man får mjukare tonövergångar på köpet. När jag snackar om att gå upp i format här handlar det för min del om negativ som är 15 ggr större än fullformat, och ingen eventuell skillnad som kan finnas mellan en crop och fullformatskamera. Alltså en så pass stor förstoring att den gör den förrädiska mikrokontrasten irrelevant.
När det gäller de subjektiva värdena handlar det om långsamheten och det meditativa i detta. Det är ganska otympligt bara att ställa upp och ställa in kameran i nattens svaga ljus så när man väl gör det har man ganska klart för sig vad man vill fotografera och hur man vill att det skall se ut. Sedan är det bara att öppna slutaren och vänta in exponeringen, ibland kan man få vänta ganska länge.
Bilden här nedan är exponerad mellan 15-20 minuter vilket är ganska normalt på natten med stort format. Men ibland kan det bli längre, min smärtgräns ligger på ca en timma, sedan blir det för tråkigt och jag behöver röra på mig.
Kameran som använts till bilden ovan Wista 45 SP med ett annat objektiv dock, till bilden användes ett Rodenstock APO Sironar-N 150/5,6
Själv använder jag min fujifilm Xe1 ,med 27mm/2,8 objektivet.Funkar alldeles utmärkt.Lite för långsam Af Men...
Viktigt att man trivs med sina prylar. just till det man ska ha dom till.
/ Bengt
Jo, den där är inget jag släpar runt och gatufotar med direkt. ;)
-affe
-affe
Ps, Rodenstockgluggar hade jag också till min Horseman 4x5 tum, men det var en bänkkamera.
Att jag själv har en massa synpunkter är självklart, det är som regel dessa jag bloggar om. Men jag försöker inte påstå att mina synpunkter är något annat än just det, alltså mina synpunkter.
-affe
-affe
-affe
Själv har jag inte trivts med storformat när jag försökt; jag är väl inte tillräckligt meditativt lagd. Mätsökare och småbild passade mig bättre, så numera kör jag med digitala Leicor, och är så innerligt less på allt dumt prat från vissa om att det är "den röda pricken" det handlar om, eller att XYZ19 från Canikosonic minsann har fler finesser till halva priset... Har man använt mätsökare med film i årtionden och vant sig vid det, då finns inga andra digitala alternativ än just Leica. Och det är DET som är det viktiga, inget annat! Funnes alternativ till halva priset vore det toppen, men det finns inte.
Och nu har jag också exemplifierat detta att man lättare diskuterar teknik än bilder; jag tror inte att det alltid speglar var ens djupare intresse verkligen ligger. Du visar en mycket vacker bild uppifrån Monteliusgången eller dess omgivningar, med en härlig stämning och fantastisk tonskala. Den gillar jag verkligen. Men när jag väl sagt det, vad finns att tillägga som berikar diskussionen? Jag är inte bra på formell bildanalys, och tror inte alls på att försöka gissa sig till fotografens djupare budskap, så det gör jag inte. Jag är glad att ha fått se bilden, och det är mitt minimala bidrag att jag säger det. Däremot skulle jag kunna gagga tills korna kommer hem om upplösning, zonplacering, framkallning och reciprocitetsavvikelse, men det gör jag inte fast det vore enklare.
Jag tor dessvärre vi får leva med att många tar den enkla utvägen att prata teknik just för att det är enklare, och för att man slipper deklarera sina subjektiva intryck och djupare känslor.
-affe
Om en del intresserar sig för kameror och fototeknik så är det väl inget fel i det? Det är ju som att vara intresserad av bilar, tåg eller flygplan. Jag har aldrig kört någon som klagat på att någon är mer intresserad av att meka än att köra bil.
Visst skulle en del få bättre bilder om de inte var så fokuserade på tekniken, men alla är ju inte ens intresserade av att bli bättre fotografer.
Nu skriver jag precis som du citerar att det är något jag reagerar mot, jag hävdar inte att du eller någon annan behöver samtycka till min reaktion.
-affe
Hälsningar från Erik / DK
PS: En liten godmodig tanke: Var är skillnaden mellan att vara intresserade av teknik och utrustning, och all din information om din super nattbild och bilden av kameran :-)
-affe