Vi har det trots allt ändå rätt så bra, trots DR, sensordamm, brus och annat elände!

Rubriken antyder nog det, och jag är inte ute efter att skriva om alla problem som finns i vår omvärld. Det här inlägget anknyter till min tidigare blogg, och är alltså bara ett ytterligare försök från min sida att försöka göra mig hörd i allt tjafs och trams som skrivs och tycks om ny respektive gammal teknik.

Så fort det släpps en ny kamera går diskussionerna heta om huruvida den har tillräckligt stort dynamiskt omfång, om den brusar mycket på höga ISO eller om den har tillräckligt snabb autofokus som fungerar i dåligt ljus. Det är fullt relevanta diskussioner förstås, och för en del av oss är det till och med intressant för det vi fotograferar.

Jag började fotografera mer eller mindre seriöst på 80-talet så för vissa bloggare ses jag fortfarande som en junior i sammanhanget. På den tiden var det (i synnerhet för amatörfotografer) svartvitt som gällde, då färg var dyrt och ville man göra större bilder var det jättedyrt. I slutet av 80-talet och början av 90-talet skedde dock en smärre revolution; filmerna blev snabbare (högre ISO) och en del systemkameror förseddes med autofokus.

Autofokusen var långt från lika snabb som i dagens kameror, och filmerna var korniga som tusan och det färgbrus man klagar på idag är ingenting jämfört med hur det så ut då. Sensordamm fanns förstås inte, men damm på filmrutorna fanns definitivt, och i stor mängd!

På den tiden behövde man också tänka på det där med färgtemperatur (det vi oftast kallar vitbalans nu). De flesta filmer var gjorda för dagsljus, och skulle man fotografera med färgfilm i annat ljus fick man antingen använda filter eller i nödfall köra med negativ färgfilm (något som starkt förknippades med amatörfotografer med Instamatickameror). För tidningsbruk gällde diafilm länge, men så småningom gick det att trycka från också den negativa färgfilmen, vilket också gav oss fotografer större möjligheter att fotografera i alla möjliga ljussituationer.

Den snabba negativa färgfilmen och så småningom skannrar som kunde hantera dessa, gjorde att svartvit film som Tri-X (eller den bland en del så förhatliga T-Max) försvann nästan helt från en del tidningsredaktioner. De som tidigare jobbat med att slabba med D-76 i stora framkallningstankar fick i stället lära sig att sköta framkallningsmaskiner av ungefär samma typ som de som stod i minilabb i snart sagt varenda tobaksaffär. Från dessa färgneg kunde man sedan enkelt göra bilder i både färg och svartvitt, med mer eller mindre god kvalitet.

Det jag kan konstatera, efter att ha skannat dessa bilder som gjordes med dyr negativ färgfilm (Kodak Ektapress 1600 PPC) är att de har en tämligen dålig färgåtergivning, inte särskilt hög upplösning (de är fotograferade med Nikon F801 och F4 och de bästa objektiv som fanns då), har ett synnerligen fult färgkorn och kräver mycket efterbehandling.

Att klaga på DR, sensordamm, brus och annat elände med dagens kameror känns lite futtigt när jag tänker tillbaks på hur det var förr (och det var inte bättre) :)

Ha det gott, och dra inte allt för stora växlar på det jag skriver. Jag tycker dessa bilder är bra (om än inte lika skarpa som de skulle blivit med en modern kamera). ;)

De bilder som inte kom med i bloggen finns på Flickr och Facebook.

2016-01-10 02:40   Nilla A

Intressant läsning! Lite nostalgi. Bara att konstatera att vi blivit så bortskämda med bra grejer att man nästan glömt hur det var. Fotograferade väl inte med systemkamera på den tiden. Hade en Kodak Instamatic. Minns väntan när man lämnat in filmrullen och spänningen när bilderna kom. Det var dyrt att fota då. Man tog bara en bild på varje motiv. Med lite tur blev några bilder bra.

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2016-01-10 02:58

Precis, och körde man med Kodak Ektapress 1600 som i dessa bilder blev det ännu dyrare :) Nu för tiden blir det skarpare och bättre färger med den enklaste systemkameran på marknaden :)

Svara

2016-01-10 05:10   Lena Eriksson

Och dessutom hade vi som bara lämnade in rullen ingen chans att påverka framkallningsresultatet...
Mycket bättre och roligare nu!

Fina bilder tycker jag...och håller med Gunilla, de ger en härlig känsla av nostalgi.

Besvara

2016-01-10 07:09   Hanna Wallsten

Roligt att se. Och nog är man lite bortskämd idag :).

Jag hade en analog kamera att fotografera min dotter med när hon föddes 2003, när jag fick en digitalkamera efter ett par år blev jag överlycklig trots att den var väldigt långsam i vissa avseenden och hade 5 megapixel i upplösning tror jag.

Har tittat på det min pappa fotade på 80-talet (jag och mina syskon föddes då) och jag måste säga att jag skarpt gillar känslan i de bilderna. Skarpa som bara den, väldigt mättade färger men ändå fina. Ett riktigt hantverk av honom, idag är det som tur är lätt att både ta och fixa till bilder.

Besvara

2016-01-10 08:52   beetle

Intressanta bilder och text, man får nog hålla sig till negativa färgfilmer med lägre ASA som jag gör även idag för att få till fina skannade analoga bilder. 1600 ASA har jag ej heller provat, ej heller konsertfoto!

Besvara

2016-01-10 09:17   pic-tor

Jättehärliga bilder. Många gillar det korniga uttrycket som filmen ger och fortsätter fotografera med film. Eller försöker efterlikna det i sina digitala bilder med hjälp av diverse program. Det var sällan man var helt nöjd med sina färgbilder. Färgstick var t ex ganska vanligt. Diabilderna blev nästan alltid bra. Kodachrome kunde man lita på.

Besvara

2016-01-10 10:45   syntax

Imponerande Anders - både fotograferingen och skanningen!
Jag vet vilka problem som möter. Sitter nu den mörka årstiden och skannar Kodachrome 25 från mitten av 1970-talet. Den andra ändan av den dåvarande färgfilmsskalan så att säga. Jag plåtade en helt annan slags motiv - men genom att tackla den extremt låga känsligheten av ISO 25 och kravet på extrem exponeringsnoggrannhet, kan jag i dag ta fram ett kornfritt resultat som färgmässigt och skärpemässigt får en att tro att den moderna digitalkameran fanns redan på 1970-talet. En bonus på gamla dagar.

Besvara

2016-01-10 12:43   Ove

Skön analog känsla jag körde typ mina 7 första år som yrkesfotograf med film. Var bra att man började då för då lärde man sig mäta ljuset speciellt eftersom dia inte är förlåtande för felexponering. Idag på digitala tiden finns vissa som inte tycker det finns någon rätt exponering på dia tiden fanns det definitivt rätt exponering för överexponerade du stranden så var det kört. Idag får man jobba lite med bilden för att få fram den sköna analoga känslan du har I dina bilder du visar här. Fuji tycker jag kommer närmast med sina imitationer sedan är vsco rätt bra på det oxå om man inte vill sitta o mecka fram (filmen) själv. På det sättet vara analogt rätt bra man valde filmen innan nu idag väljer man (filmen) efter.

Besvara