Ljusstark vidvinkel med extrem närgräns - vad skall det vara bra för? (Fujinon XF 16mm f/1.4)

Jag började fotografera på allvar någon gång på 70-talet då jag fick låna farsans OM-2. På den tiden använde vi amatörfotografer oftast 50 mm till det mesta, och ibland en 135:a för porträtt. För vidvinkel var nog 28 mm klart vanligast - vidare än så var extremt.

X-Pro 2 med Fujinon 16 mm f/1.4 fotograferad med en telefon

I mitten av 80-talet började jag jobba som pressfotograf, och då fick jag lära mig att 35mm var det som gällde som normal. Som porträttobjektiv användes 85, 105 eller 135 mm, men det var fortfarande ovanligt med extrema vidvinklar. Vi hade en Leica med 21 mm, men den användes sällan. Ett objektiv med motsvarande 24 mm brännvid och största bländare f/2  som dessutom var skarpt var på den tiden helt otänkbart.

I dagarna kompletterade jag min utrustning med Fujis 16mm f/1,4, och det är precis det jag önskat (och gärna skulle haft då när jag jobbade som fotograf). Jag är så pass konservativ att jag sällan vill ha eller känner behov av vidare vidvinkel än så (testade Nikons 14-24 ett tag, men behövde det inte).

Östra Ågatan med Fujinon XF 16/1,4 @ f/5,6

Nu har jag objektiv med brännvidderna 16, 23 och 56 mm vilket motsvarar 24, 35 och 85 på småbild, och det täcker nästan allt jag fotograferar. Det roligaste med nytillskottet 16mm är ljusstyrkan och närgränsen som gör det möjligt att göra bilder som inte var möjliga tidigare.

Testbild för att få till rätt färger och vitbalans med 16mm @ f/2.5

Objektivet är vädertätat och fokuserar snabbt med AF, och det är också mycket lätt att sätta i manuellt läge genom att dra fokusringen bakåt - något som är nödvändigt för att använda den absoluta närgränsen som ligger på 15 cm eller så.

XF 16mm f/1.4 @ f/1.4 - den lilla bilen är ungefär tre centimeter lång

Skärpedjupet på full glugg på så korta avstånd blir förstås snudd på obefintligt, så nedbländning är att rekommendera ...

XF 16mm f/1.4 @ f/8

Både på full öppning och nedbländat tycker jag objektivet har ett snyggt skärpesläpp för att vara en vidvinkel, och skärpan är det heller inga fel på (även om kanter och hörn inte är knivskarpa på f/1,4).

f/2.2

Jag har tyvärr ännu inte haft möjlighet att ge mig ut på byn för att gatufotografera med det här objektivet, men konstaterar att det är en synnerligen lyckad konstruktion jag kommer ha mycket nöje av. I kombination med mitt 23/2 och 56/1,2 täcker jag 99% av mina behov, och jag saknar inte större sensor alls. Det närmaste skulle vara någon Sony A7-variant med motsvarande brännvidder, men det skulle bli större, tyngre och rejält mycket dyrare (och Sonys APS-kameror är bara att glömma)

Jag vet inte vad Caranuba är, men det luktade gott :)

Min slutsats i det här inlägget är att det spelar inte någon roll vad Sonytalibanerna skriver i forumet; Fuji må använda någon generation äldre sensor i sina kameror än vad Sony gör i sina småbildskameror, men det blir tillräckligt bra bilder för mig med den mindre sensorn. Dessutom får jag nya funktioner i kameran med nästan varje FW-uppdatering, vilket kräver kamerabyte om man kör Sony (som jag gjorde tidigare).

Och för att svara på rubriken; till allt möjligt skoj som inte var möjligt tidigare :)

Ha en fortsatt trevlig helg, och håll händerna ovanför täcket!

En liten kvällspromenad runt Fyrisån med ny glugg

Ikväll när jag åkte hem från jobbet tyckte jag det var så vackert ljus och vackra moln, så jag parkerade fordonet bredvid Fyrisån och tog en liten promenad för att dokumentera. Just där jag var finner man både vackra byggnader och diverse flytetyg i varierande skick ...

Det mest påtagliga just nu är förstås Restaurang Skeppet, som tidigare låg i Visby under namnet Graceland. Gotlänningarna förstod redan då att det skulle gå åt skogen och under tämligen spektakulära omständigheter bogserades skroten hit (googla om ni vill veta mer). Den kalla vintern och isen i år gick hårt åt Skeppet, som tog in vatten och fick kraftig slagsida för en tid sedan. Det kommer nog ta ett tag att få bort eländet ...

Det ser inte bättre ut från andra sidan ån, och bakom Skeppet ser vi två andra fartyg som inte heller är så kul att se. Det här är Uppsalas gästhamn, även om den ytterst sällan får besök av båtar utifrån (rätt bökigt att ta sig hit), och diverse vrak och halvvrak pryder åkanten ...

Roligare är det med minsveparen Saga och de andra husbåtarna som ligger här. Ägarna till dessa verkar åtminstone bry sig om att hålla fartygen i skick (fast minsveparen är visst till salu har jag för mig).

Det finns förstås också gamla fina hus i de här trakterna. Det kantiga Tullhuset är en av mina favoriter. Nu finns förstås inte längre någon tullverksamhet i huset, utan det inrymmer kontor och café tror jag.

Bostadshusen längs med Östra Ågatan inrymmer lägenheter som brukar ligga i topp vad gäller pris, vilket förstås är väntat med tanke på läget. Här tyckte jag bara det var så snygg ljus med skuggorna från alla träd.

Alla bilder är tagna med Fuji X-Pro 2 och Fujinon 16mm f/1,4 (fast nedbländad till f/5,6). Det kommer fler inlägg med exempel på större bländaröppningar, och det jag kan avslöja redan nu är att det ser riktigt bra ut :)

Ha det gott!