Vi har det trots allt ändå rätt så bra, trots DR, sensordamm, brus och annat elände!

Rubriken antyder nog det, och jag är inte ute efter att skriva om alla problem som finns i vår omvärld. Det här inlägget anknyter till min tidigare blogg, och är alltså bara ett ytterligare försök från min sida att försöka göra mig hörd i allt tjafs och trams som skrivs och tycks om ny respektive gammal teknik.

Så fort det släpps en ny kamera går diskussionerna heta om huruvida den har tillräckligt stort dynamiskt omfång, om den brusar mycket på höga ISO eller om den har tillräckligt snabb autofokus som fungerar i dåligt ljus. Det är fullt relevanta diskussioner förstås, och för en del av oss är det till och med intressant för det vi fotograferar.

Jag började fotografera mer eller mindre seriöst på 80-talet så för vissa bloggare ses jag fortfarande som en junior i sammanhanget. På den tiden var det (i synnerhet för amatörfotografer) svartvitt som gällde, då färg var dyrt och ville man göra större bilder var det jättedyrt. I slutet av 80-talet och början av 90-talet skedde dock en smärre revolution; filmerna blev snabbare (högre ISO) och en del systemkameror förseddes med autofokus.

Autofokusen var långt från lika snabb som i dagens kameror, och filmerna var korniga som tusan och det färgbrus man klagar på idag är ingenting jämfört med hur det så ut då. Sensordamm fanns förstås inte, men damm på filmrutorna fanns definitivt, och i stor mängd!

På den tiden behövde man också tänka på det där med färgtemperatur (det vi oftast kallar vitbalans nu). De flesta filmer var gjorda för dagsljus, och skulle man fotografera med färgfilm i annat ljus fick man antingen använda filter eller i nödfall köra med negativ färgfilm (något som starkt förknippades med amatörfotografer med Instamatickameror). För tidningsbruk gällde diafilm länge, men så småningom gick det att trycka från också den negativa färgfilmen, vilket också gav oss fotografer större möjligheter att fotografera i alla möjliga ljussituationer.

Den snabba negativa färgfilmen och så småningom skannrar som kunde hantera dessa, gjorde att svartvit film som Tri-X (eller den bland en del så förhatliga T-Max) försvann nästan helt från en del tidningsredaktioner. De som tidigare jobbat med att slabba med D-76 i stora framkallningstankar fick i stället lära sig att sköta framkallningsmaskiner av ungefär samma typ som de som stod i minilabb i snart sagt varenda tobaksaffär. Från dessa färgneg kunde man sedan enkelt göra bilder i både färg och svartvitt, med mer eller mindre god kvalitet.

Det jag kan konstatera, efter att ha skannat dessa bilder som gjordes med dyr negativ färgfilm (Kodak Ektapress 1600 PPC) är att de har en tämligen dålig färgåtergivning, inte särskilt hög upplösning (de är fotograferade med Nikon F801 och F4 och de bästa objektiv som fanns då), har ett synnerligen fult färgkorn och kräver mycket efterbehandling.

Att klaga på DR, sensordamm, brus och annat elände med dagens kameror känns lite futtigt när jag tänker tillbaks på hur det var förr (och det var inte bättre) :)

Ha det gott, och dra inte allt för stora växlar på det jag skriver. Jag tycker dessa bilder är bra (om än inte lika skarpa som de skulle blivit med en modern kamera). ;)

De bilder som inte kom med i bloggen finns på Flickr och Facebook.

Det var nog bättre förr, trots allt ... 3

Det här inlägget är en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mitt liv som pressfotograf.

Som fotograf på en liten småstadstidning var det ovanligt att man fick åka iväg nånstans på uppdrag, men i Sala hände det att vi faktiskt fick lov att göra så.

Midde Hamrin lyckades även i 1991 års upplaga av Stockholms Marathon. Med en segertid på 2.36,15 var hon en halv minut före tvåan Lisija Bejajeva i mål. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-06-01

Bilden från maran är fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 Ais.

Vi som jobbade som fotografer på tidningen vid den tiden tyckte förstås det var roligt att ge oss utanför byn och fotografera sånt som gällde hela stora världen (alltså det Sverige som inte var Sala), men såna extravaganser kostar och moderna lokaltidningar kan i stället köpa bilder från nätet för mycket mindre pengar än det kostar att skicka egna fotografer (om man nu har några).

Sångaren och trombonisten Nisse Landgren var en av de artister som deltog i "Rock till 1000" - En gala för att fira Västerås 100-årsjubileum. Foto och Copyright 1990-10-10 Anders F. Eriksson

Konserter var nog det jag tyckte var roligast att plåta, men det hände tyvärr väldigt sällan att jag fick ägna mig åt det. Bilden ovanför togs i Rocklundahallen i Västerås med en F4 och 300/2,8.

Ganska ofta bestod dock jobbet i att plåta enkäter eller spelmansstämmor lokalt, och det var ju kanske inte sådär jättespännande, men det gällde att göra det bästa av situationen.

Spelmansstämma i Sala. Har inget tid eller datum och gissar att det är fotograferat med F4 och 35-70/2,8

För att bli en bra fotograf är det nog nyttigt att fotografera just såna trista vardagsföreteelser, men det kändes inte så jättespännande just då :)

Badsäsongen inleds. Nikon F4 och 35-70/28

Som jag skrev i ett tidigare inägg måste man som pressfotograf ibland arrangera bilder (om man inte kan köpa dem som stockfoto på nätet). Bilden nedan visar Salas dåvarande turist- och kulturansvarige i kommunen (tror jag). Hon hade mycket att göra, och det visade vi med den här bilden :)

Många bollar i luften. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Chefredaktören för Sala Allehanda 1991 - tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men bilden är gjord med en Hasselblad och 150 mm :)

Det var allt jag hade att bjuda på från den här nostalgitrippen. Ha det gott :)

Det var nog bättre förr, trots allt ... 2

Det här är en fortsättning på mitt förra blogginlägg där jag visar bilder jag tog i ett tidigare liv som pressfotograf på en småstadstidning. Min genomgång av gamla analoga bilder har fått mig att blir sugen på att börja plåta med film igen, bara jag hittar rätt kamera (har hittat en FM3a som jag eventuellt köper när jag får tillbaks mina skattepengar i juni).

Den som spar han har! Har inget som helst minne av vilka prylar som användes.

I början av 90-talet fanns det inget som hette stockphoto, så när tidningen behövde genrebilder fick vi fotografer se till att fixa dessa själva. Visserligen gick det att köpa från bildbyråer, men det var dyrt och involverade långsam telefoto med pissig kvalitet.

Sten-Åke Skoog - vakthavande befäl vid Salapolisen 1991-03-30. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Tidningen jag arbetade för, Sala Allehanda, hade vid den här tiden hyfsat gott om resurser och satsade mycket på bra journalistik och bilder. Det lönade sig förstås inte, och några år senare (när jag redan fått sparken) var tidningen en av de första som satsade på s.k. multijournalister. På svenska innebär det att man sätter en kompaktkamera i händerna på en skrivande journalist och skippar fotografen.

Har inte nåt datum på denna, men den är högst troligt fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 (utan AF).

Nu för tiden är det sällan man ser lokaltidningars fotografer sitta en hel fotbollsmatch och plåta, men på den här tiden gick det bra (och det gick många rullar film). Det ska dock tilläggas att det är mycket mycket lättare att fotografera sport med moderna kameror och objektiv med autofokus, så nu behövs det nog egentligen inte lika många bilder :)

To be continued ...

Det var nog bättre förr, trots allt ... 1

Jag börjar bli gammal tror jag - jag har låtit håret växa och har det i hästsvans. Jag har dock ännu inte köpt någon motorcykel (mest för att det verkar så saaatans bökigt och dyrt att ta nytt körkort). Jag sitter och går igenom en massa gamla bilder och skannar dem, och konstaterar att det faktiskt gick att göra bra bilder också på den gamla onda filmtiden. Visserligen är mina nutida bilder bättre rent tekniskt, men innehållsmässigt vete fan ...

Evert Eriksson som nyligen drabbats av en hjärtinfarkt blev så rörd när han besöktes av Salaortens Lucia, Anna Eriksson, att det var svårt att släppa taget. När hon gått var det inte långt till tårarna. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1990-12-15

Bilden ovan är hämtad från min tid som pressfotograf på småstadstidningen Sala Allehanada (populärt kallat propellern då den ofta innehöll endast ett fåtal blad). Under den tid jag arbetade där satsades det ganska stort just på bilder, så vi var många fotografer och vi fick fotografera många roliga saker. Något år senare ändrades inriktningen till s.k. multijournalister, och fotoavdelningen försvann nästan helt om jag förstått det rätt. Bildtexten är den som står på baksidan av bilden, så den har inte jag skrivit :)

Bilden är troligen fotograferad med Nikon F4 och 35-70/2,9

I årets första crosstävling på Isätrabanan utanför Sala samlades bortåt 140 deltagare för att trängas på den regnvåta och leriga banan. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-05-20

Crossbilden ovan är något nyare, och är antagligen fotograferad med F4 och 300/2,8 eller möjligen 80-200/2,8. Det är ont om EXIF-data i gamla negativ :)

Torget i Sala. Jag fotograferade och tecknaren Jan-Erik Pettersson  färglade bilden.

På den här tiden var det dyrt att trycka i färg (och det tog tid), så bilden ovan var ett undantag för att illustrera höstens intåg (tror jag). Bilden är kopierad på matt fotopapper och tidningens tecknare målade färg på löven med pensel och vattenfärg - inget photoshop där inte :)

Bilden är troligen tagen med Nikon F4 och Ais 20/2,8.

To be continued ...