Måste gatufoto vara dokumentärt?

Åter igen har det bland bloggarna blossat upp en debatt kring gatufoto. Denna genre som så många av oss vill ägna oss åt, men få behärskar (jag hör till dem som vill mer än kan). Ett gatufoto som görs idag kräver något mer än bara någon som knallar omkring på stan för att kvalificeras. Samma bild, tagen för 50-100 år sedan, kan av många kvala in som gatufoto, i och med att det plötsligt blir intressant med omgivningar, klädsel och allmänt beteende som var helt annorlunda då. På samma sätt tror jag många av de dagsfärska bilder vi ser idag faktiskt kan komma att bli intressanta inte bara som dokumentära fotografier, utan som gatufoto när de blivit tillräckligt många år gamla.

Det vi idag ser som trivialt och vardagsbeteende kommer sannolikt inte att vara det ens inom 10-20 år tack vare den snabba teknikutvecklingen. Just nu ser vi t.ex. massor av folk som far omkring i städerna på hyrda elskotrar, och det i sig kan förstås ge upphov till intressanta bilder redan nu. Gissningsvis är detta en tämligen kortvarig trend, då skotrarna är rätt dyra, ofta hamnar i Fyrisån (om de bor i Uppsala) och det finns för många företag som håller på med det.

Bilden jag visar i inlägget är i högsta grad arrangerad och gjord 1985 eller så som ett skolprojekt. Den är fotograferad med en Rolleiflex som hittades i ett gammalt vindsförråd i en lägenhet min far köpte av ett dödsbo (och förstås beskuren eftersom kameran gjorde kvadratiska bilder). Bilden är tagen på gatan och har en berättelse, men det är förstås inte ett gatufoto enligt den definition vi använder i GF-gruppen på fotosidan exempelvis - just för att den är arrangerad. Dessutom är den arrangerad för att se ut som att den är tagen långt tidigare än 80-talet, så det är egentligen inte något som är rätt med den :)

Jag gillar den ändå!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Vardagsdokumentation

I år har det tyvärr inte blivit så mycket fotograferat som jag skulle önska, men idag dokumenterade jag i alla fall ett par av kollegorna. Min X-Pro 2 är trevlig till sådant, då den är helt tyst med den elektroniska slutaren, och när motiven inte vet när man knäpper blir bilderna ofta bättre :)

Micke

Leffe

Ha det gött!

Det är positivt att skanna negativ positivt!

I någon av alla miljarder forumtrådar om att skanna, fotografera av eller på andra sätt digitalisera sina gamla bilder som är gjorda med film skrev nestorn i sammanhanget, Stefan Ohlsson, att det blir bäst att skanna sina svartvita negativ som färgpositiv. Jag snokade runt lite på nätet och fann att en av förklaringarna till att det blir bättre är att skannern då använder alla tre färgkanaler, medans skannerprogrammen annars antingen kör med något slags automatik eller bara använder en av röd, grön och blå.

Jag tyckte detta lät intressant, så jag testade med de två rullar Tri-X jag tagit med lånad Leica M6, och precis fick tillbaks från framkallning. Jag har använt Vuescan för själva skanningen, och där har jag i princip bara valt Color Positive, med något slags generell färgprofil. Bilderna är alltså skannade i färg (med Profoto RGB som omfång tror jag).

Efter skanningen importerade jag TIFF-filerna till Lightroom, och då ser det ut så här:

Genom att sedan vända tonkurvan i Lightroom blir det lättare att se hur bilden ser ut, fast det blir lite klurigt när man drar i histogrammet, eller reglagen för högdagrar eller svärta eftersom allt blir tvärtom ...

Som ni ser blir det en ganska kontrastlös bild, och i mitt fall blev de flesta bilder rätt så ljusa utan någon djupare svärta. Jag gjorde en grundjustering av bilden som jag sedan kunde använda på alla importerade bilder, och då såg det bättre ut (tycker jag).

Slutligen redigerade jag bilden i Silver Efex där all färginformation tas bort, och lade på en svag sepiatoning och så här blev resultatet:

Jag tycker arbetsgången fungerar bra, och det tar inte särskilt lång tid när man har presets i både LR och Silver Efex. Jämfört med att låta Vuescan vända negativen tycker jag att jag får ett större omfång att jobba med i bilderna på det här viset.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kan man fotografera kattjäveln med en gammal Leica? Del 2

I ett tidigare inlägg ställde jag (och besvarade förvisso också) frågan i rubriken. Här kommer den andra delen av svaret :)

Som synes gick det utmärkt att fotografera Nony med en Leica M6 och Summilux 35/1.4 (och Tri-X).

Ha en trevlig helg!

6/100 Måste en småbildskamera (FF alltså) och dess objektiv vara så attans stora?

Moderna kameror innehåller en himla många elektroniker. Klart fler än jag orkar räkna till! Ändå är de inte så där väldans små och behändiga som de skulle kunna vara.

Sony A6000 med 35/1,8 rygg mot rygg med en Leica M6 och Summilux 35/1,4

Leican innehåller en massa luft för att ge plats åt en filmrulle och uppsamlingsspole, medans Sonykameran klarar sig utan sånt tjafs. Den behöver bara rymma ett litet tunt minneskort som i just mitt fall rymmer ungefär 2000 bilder i råformat. Båda kamerorna är försedda med batteri, men Sonyn dör helt efter en sisådär 250 bilder (eller ett par timmar), medans Leicans pyttelilla batter i räcker något år.

Det är en på alla sätt orättvis jämförelse, då Sonykameran faktiskt kan leverera riktigt bra bilder (rent tekniskt alltså - resten är upp till mig som fotograf), och Leican kommer inte i närheten (fortfarande rent tekniskt). Leican kostar dessutom en smula mer - just den här modellen är som 30 år gammal modell några tusenlappar dyrare än vad Sonykameran kostar ny, liksom objektivet. Den senaste versionen av Leicas 35/1,4 ASPH kostar 45 TKr!

Varför jämför jag då dessa kameror? Därför att jag kan och råkar ha tillgång till dem just nu, och det är kul :)

Bilden är för övrigt tagen med en rätt tråkig och dålig mobilkamera (som inte kan leverera råfiler) - Sony Xperia Z3.

Ha det gott!