En stad och en värld i förändring

Förändringar är något som inte upplevs som odelat positivt. En del hatar det, och en del välkomnar det med öppna armar. Oavsett vilket läger man tillhör är förändringen dock svår att komma från om man inte väljer att bosätta sig på en fjälltopp eller så (fast också där sker förändringar, om än inte lika snabbt som i vår urbana miljö).

Åhlénshuset i Uppsala är ett hus som folk älskar att hata eller inte. När det var nytt var det väldans många som tyckte den s.k. tårtpappersfasaden var hemsk, och nu är det många som tycker det är hemskt att tårtpappret ska bort (fasaden har redan bytts en gång, då den första inte höll).

Så här såg det ut vid det som tidigare var parkering utanför Åhléns i maj i år:

Idag ser det helt annorlunda ut :)

Jag säger inte att man alltid måste "gilla läget", men utveckling och förändring av samhället vi bor och lever i går inte att komma från, och när förändringen redan ägt rum tycker jag man inte har mycket för att älta hur mycket bättre det var innan - det slukar mer energi än det tillför ...

Gamla posten på Bäverns Gränd

Det tidigare posthuset i bilden ovan är ett annat exempel på förändring. Här ändras byggnaden, och verksamheten har sedan många år förändrats tämligen radikalt. Nu finns det flera aktörer som delar ut papperspost, och det räcker inte att vittja brevlådan en gång om dagen. Tidigare fanns det postkontor i snart sagt varje kvarter, medans man nu hänvisas till postombud som är klart glesare förlagda.

Torgmöte med SD 2014-05-09

Något annat som förändrats är det politiska klimatet. De mer extrema partierna som drar till sig många missnöjesväljare tar allt större plats i debatten, och demokratin åsidosätts av huliganer som gör sitt bästa för att hindra dessa att göra sig hörda. Jag skriver huliganer i och med att det är precis vad det är frågan om - det är samma människor som i mångt och mycket förstör det för fotbollsvänner genom att bråka vid derbyn och liknande. När Jimmie Åkesson talade i Uppsala i maj kunde han inte säga mycket, eftersom det mesta av hans tid gick åt att vänta på att polisen skulle föra bort bråkstakar.

Torgmöte med SD 2014-08-27

När Åkesson besökte Uppsala i onsdags var det betydligt lugnare. Polisen hade förstås åter igen stenhård bevakning, men de värsta huliganerna har nog fått ett "roligare" mål i och med Svenskarnas Parti - något jag tror gynnar Sverigedemokraterna i hög grad. Nu är de inte längre "värst" ...

Ha en trevlig helg, och försök att inte bli allt för upprörda över de förändringar som sker :)

Svindyra normalobjektiv, galna triatleter, Cirkus Åkesson och åsiktsregistrering

Jag har inte bloggat på en vecka, så idag blir det en blandad kompott.

Som jag skrev förra veckan fotograferade jag deltagare i det triathlonlopp för motionärer som gick av stapeln i centrala Stockholm i söndags. Först åkte jag hem till FS-medarbetaren Martin Agfors för att hämta upp de prylar jag behövde låna, eftersom min Sonykamera (A6000) inte är så där otroligt lämpad för massfotografering.

Godis på Martins vardagsrumsbord

Martin ägnar sig förutom fotografering också åt testning av kameraprylar, och samlingen jättestora, jättetunga, jättedyra och jättebra normalobjektiv som huserade på hans vardagsrumsbord skulle nog få många att tappa brallorna. Själv vill jag inte ha något av de där objektiven - en A7r med FE 55 mm f/1,8 är mycket lättare och nästan lika skarpt som den jättestora Otusen (som dessutom måste fokuseras manuellt).

Nåväl, efter att jag roat mig med att klämma på superobjektiven och väntat på Martins snabbfrukost (vi talar om kl. 06:45 en söndagmorgon) träffade vi Martins kusin Peter och gav oss iväg mot Stockholms Stadshus där starten för simningen skulle gå, och där vi skulle träffa David från marathon-photos.com.

David, Martin och Peter (Martins hjälm har med cykling att göra och inte så mycket att göra med att han är rädd för triatleter)

Jag blev stationerad på simningen, eller snarare mätmattan där simmarna växlar till cykel. Anledningen att vi fotograferade deltagarna där och inte på någon roligare plats är att de inte har några nummerlappar när de är iförda våtdräkt (eller badbrallor), så enda möjligheten att identifiera dem är på tidsstämpeln när de passerar mattan.

Neoprenklädda cyklister, fast de hade inte de kläderna på sig vid cyklingen

De som simmade passerade mig endast en gång, så jag hade bara en bild per deltagare på mig att fånga alla (och det lyckades jag nog inte med). Jag satt där i dryga fem timmar och gjorde ungefär 3000 exponeringar. Mest missades nog i början, när deltagarna inte hade en aning om vart de skulle ta vägen, så de också missade att springa över tidtagningsmattan - jag gissar att de blev rätt sura när de inte fick någon tid, och där har arrangörerna lite att jobba med. Hur som helst var det faktiskt rätt roligt, även om både rygg och axlar inte var så förtjusta i det där med att sitta och handhålla stor tung kamera så lång tid.

Jag kan själv inte visa några bilder av atleterna eftersom jag lämnade från mig minneskorten när dagen var avslutad, men har ni namn eller deltagarnummer går det att söka rätt på dem här: http://www.marathon-photos.com/scripts/home.py

Jag har anmält mig som frivillig att fotografera Lidingöloppet på samma sätt, och då lär det väl göra ont på riktigt :)

Cirkus Åkesson i Uppsala

Så var det ju det där med SD och Jimmie Åkesson igen. När han var här i våras gick det livat till i och med att de s.k. motdemonstranterna störde mötet. Idag hade polisen satt upp tydliga skyltar att det är olagligt att störa möten, men det var kanske inte just det som gjorde att det gick mer städat till - jag tror snarare att många proffsbråkmakare hellre roar sig med ett stöka till det annorstädes (SvP).

Den här gången hade också polisen insett att det där med dokumentation är viktigt för att visa vad som händer (förmodligen också efter det som hände i Limhamn), så de hade personal som filmade och fotograferade från alla möjliga vinklar inklusive från vårt kontor.

En del vill ha det till att det skulle vara åsiktsregistrering när polisen fotograferar demonstranter på detta viset, men det håller jag inte med om. Det handlar om att identifiera kriminella personer och/eller att kunna bevisa vad som faktiskt hände. Dessutom har jag svårt att se hur polisen skulle ha mindre rätt att fotografera sånt här än vad du och jag har. Det enda jag hade att vända mig mot var att polismannen hade fokuspipet aktiverat i kameran - det är oerhört störande :)

Hur som helst blev det en stillsam dag, och den trevlige långhårige polismannen var nog lika glad som alla andra att inga våldsamheter ägde rum.

Ha det gott allihopa!

I helgen vankas industrifoto - svart eller vitt, sol eller regn, suddigt eller skarpt? Nope, inga såna val!

Det finns många typer av fotografering. Den finaste typen av fotografering är nog den där man som fotograf själv väljer vad man fotograferar och vad man gör med bilderna efteråt. Det är den typen av fotografering de flesta av oss som fotograferar på hobbynivå ägnar oss åt, men vi inser kanske inte alltid vilken lyx det är att ha den möjligheten! Vi kan fotografera vad vi vill, publicera bilderna hur vi vill (inom lagens gränser förstås) och vi kan innan dess efterbehandla bilderna hur mycket som helst. En del kommer att ogilla vår efterbehandling, och andra gillar den.

Solsken i Uppsala, kl. 16:27 den 15 augusti 2014

Regn i Uppsala, kl. 17:27 den 15 augusti 2014

I dessa båda bilder har jag själv valt vad jag vill fotografera, när jag vill fotografera och hur jag vill att bilderna ska se ut. Det är inte några fantastiska bilder, men det är bilder jag valt att göra och jag tycker de inte är jättetrista!

Vart vill jag då komma med detta? Jo, det är ju då det här med att vi som amatörfotografer (eller hobbyfotografer eller vad man nu väljer att kalla det) kan fotografera precis vad vi vill. Vi har inga krav på oss att vi måste leverera en bild av någon eller något, utan vi kan välja om vi vill leverera den bilden eller inte (om vi nu ens försöker oss på att ta den). En del fotografer (på både hobby- och yrkesnivå) har fått för sig att det där med begreppen är viktigt. Amatörer är i vissas ögon något negativt, samtidigt som proffs är något ouppnåerligt och det har egentligen inte så mycket med bilder att göra. Det är enligt mig rent struntprat!

Midde Hamrin springer in som segrare i Stockholm Marathon 1991

Jag har varit proffs, eller yrkesfotograf. Jag slutade vara det i början av 90-talet då jag i stället satsade på IT-branchen, men har aldrig helt släppt det där med fotografering. Nu är jag i högsta grad en amatörfotograf som ibland fuskar med att sälja bilder, men oavsett prefix ser jag mig som fotograf.

Andrzej Giplsak - Stockholm Marathon 2008

Nu har jag fått en förfrågan att ägna mig åt ett riktigt s.k. skitjobb i helgen (enligt vissa då alltså). Jag ska tillsammans med ett knippe andra fotografer fotografera alla som deltar i det triathlonlopp för motionärer som går av stapeln på söndag (drygt 3500 deltagare). Jag tackade direkt ja, då jag känner flera av dem som roar sig med sådant som leverne och såg det som en kul utmaning - nu får jag inte använda serietagning och spraya hur som helst, utan det handlar om att alla deltagare ska fotograferas och se någorlunda skarpa ut. Vad är lättast? Fotografera det man känner för med obegränsat antal bilder, eller fotografera allt med synnerligen begränsat antal bilder (per motiv)?

Jag räknar inte med att det blir några fantastiska bilder, men det ska bli jäkligt kul att testa!

Ha Det Gott!

Ska nog till skarpare cykelbilder än så ...

Uppsala Peace Party (konsertfoto med Sony A6000)

Den 14 augusti 1814 slöts fred mellan Sverige, Norge och Danmark. Detta firades idag med musikfestivalen Uppsala Peace Party, där bland andra Movits!, Ison & Fille och Rebecca & Fiona uppträdde. Jag missade tyvärr Movits, men det vräkte ner regn till att börja med så det gjorde kanske inte så mycket. Stannade heller inte till Rebecca & Fiona ...

Kaffevagnen har jag fotograferat förut - då kom bilden med i boken A Day in the World :)

Uppsala Botaniska Trädgård är en riktigt trevlig plats för den här typen av evenemang. Det är vackra omgivningar, och gott om plats för folk så man inte behöver trängas om man inte vill.

Uppsala Slott

Under tiden jag var där verkade allt gå städat till, och ordningsvakterna hade inte mycket att göra. Det är alltid skönt när stämningen är god :)

Man fick inte ha med sig paraplyer in, så mitt miniparapy som alltid ligger i kameraväskan var var jag tvungen att lämna obevakat på ett bord vid entrén. Som tur var låg det kvar när jag lämnade botan. Man fick tydligen inte heller ha med sig systemkamera med objektiv "större än 55 mm". De flesta av mina objektiv är större än så på en eller annan ledd, men jag valde att mäta mitt Nikon 105/2,5 på så vis att samvetet tillät att jag tog med det :)

Fille & Ison fotograferade med Sony A6000 och Nikon 105/2,5 @ f/4

Ison fotograferad med Sony A6000 och Nikon 105/2,5 @ f/4

Med fotopass gällde fick man uppenbarligen använda längre brännvidder

Alla såg inte ut att ha det så skoj

Många glada människor

Många som fotograferar med sina telefoner nu för tiden

De hade det skoj på scenen :)

Sista bilden för dagen

Det var allt jag hade att bjuda på den här fredagen. Ha en riktigt trevlig helg allihopa!

Katt (-jävel) på hett plåttak

Mer än så blir det inte idag :)