Hur får man en katt att sitta i en hatt och se sur ut?

Man fuskar såklart :)

Till att börja med behöver man en katt, en tyrolerhatt (det kan möjligen fungera med andra typer av hattar, men jag törs inte lova något), en tonårsson (och där kan det möjligen fungera med en dotter, men inte heller det har jag haft möjlighet att testa) och slutligen ett bord.

Kameran placeras så stadigt som möjligt på ett stativ framför bordet, varefter man placerar hatten på bordet och tar ett knippe bilder medans sonen (eller eventuellt då dottern) håller katten i tyrolerhatten (eller annan hatt). Det underlättar om man inte har en fullt så sprattlig katt som Nony, men å andra sidan gör sprattlandet att det blir roligare poser :)

I det här fallet tog jag fem bilder av katten i hatten och bestämde mig för att den näst sista bilden passade bäst för det tänkta slutresultatet.

Du behöver också en bild av bordet utan vare sig katt, tyrolerhatt (eller annan hatt) och son (eller dotter):

När du har dessa bilder ser du till att justera dem så att de blir så lika som möjligt i din råkonverterare (jag kör med Lightroom 5.6) och öppnar dem sedan som lager i Photoshop.

Här har jag bilderna som två lager och har lagt en lagermask på det lager som innehåller son och katt, och sedan helt enkelt målat bort son och allt annat jag inte vill ha med.  När detta är klart är det bara att spara filen och exportera ut den till lämpligt visningsformat :)

Lätt som en plätt, och vips har man en sur katt i hatt :)

Platta och tråkiga bilder!

"Hej! Jag har precis köpt min första systemkamera, men jag får bara platta, tråkiga och oskarpa bilder jämfört med min kompaktkamera. Har jag valt en dålig kameramodell?"

Känner ni igen frågeställningen? Den är inte helt ovanlig här i forumen, och svaren brukar inte låta dröja på sig. Till att börja med brukar de som svarar helt korrekt berätta att systemkameror i allmänhet inte behandlar bilderna lika hårt som kompaktkameror gör i grundinställningen. Sedan blir det oftast långa utsvävningar om vilket bildbehandlingsprogram man ska använda, varför man ska (eller inte) fotografera i råformat, och så småningom brukar det konstateras att trådskaparen nog trots allt behöver ett 70-200/2,8.

Felix, fotograferad med Sony A6000, 35/1,8 @ f/2,2. Alla inställningar nollade i Lightroom 5.4

Jag är av den uppfattningen att alla bilder tjänar på att efterbehandlas mer eller mindre. Hur mycket man drar i spakarna beror förstås på bilden och vilket resultat som eftersträvas, men bilder där man låter nöja sig med resultatet direkt från kameran når sällan sin fulla potential. Nu är ju det här porträttet av Felix inte jättefantastiskt, men det kan definitivt bli bättre med efterbehandling.

För en stackars nybörjare som kommer in i Fotosidans forum är det dock inte lätt att veta vad man ska tro. Först ges rådet att införskaffa ett bildbehandlingsprogram för en massa pengar (eller inte så himla mycket pengar beroende på vilket program det gäller), och sedan dyker det med jämna mellanrum upp trådar och bloggar där det hävdas att man ska efterbehandla så lite som möjligt (helst inte alls), inte beskära sina bilder och om man ändå gör det är man photoshoppare snarare än fotograf.

Nu spetsar jag förstås till det lite, men ibland är åsikterna (för det är åsikter och inget annat) diametralt motsatta. Det är förstås inga problem när diskussionerna försigår i trådar där det främst är vi som redan nördat ner oss ordentligt som huserar, men när det dyker upp i köprådstrådar och trådar med nybörjarfrågor finns risken att det gör mer skada än nytta för frågeställaren.

Samma som ovan, men efterbehandlad i Lightroom 5.4

Det går sällan att rädda helt misslyckade bilder i efterbehandlingen, men man kan göra rätt mycket av en bild med exempelvis tråkigt och platt ljus genom ganska moderat spakdragande i sitt bildbehandlingsprogram.

Nu är jag medveten om att alla inte vill ha sina bilder som jag vill ha mina, men jag tycker i alla fall att bilden av Felix tjänade på att jag lade några minuter på den i Lightroom. Jag har beskurit den lite tajtare, justerat exponering och vitbalans något. Jag lade på en svag S-kurva för att få lite mer stuns i bilden och drog upp Clarity något. Bilden är också skärpt med en mask för att få skärpan mest på ögon och hår. Allt utom ansiktet är något nermörkat.

Allt som allt tog det mig som sagt inte mer än några minuter att få bilden som jag ville ha den, och vill jag ha samma resultat på fler bilder från samma tillfälle är det raskt gjort att kopiera inställningarna från den första bilden (eller synkronisera inställningarna medan man jobbar med bilden).

Allt jag gjort i den här bilden går att göra oavsett om man utgår från en råfil eller en jpgfil, men med råfilen har man lite mer marginaler och det är oftast lättare att få det snyggt tycker jag.

Ni får göra som ni vill, men så här gör jag och tycker det fungerar bra. Det är inte svårt att fotografera i råformat och lära sig grunderna i exempelvis Lightroom, och jag får det resultat jag vill ha i stället för det kameran tycker jag ska ha :)

Fågelskådaren Nony fotograferad med samma prylar som ovan och efterbehandlad i samma program.

Bilden av kattjäveln får ni som bonus :)

Ha det gott allihopa!

Man kan manipulera utan photoshop också!

Jag har skrivit en massa jättelånga inlägg med drösvis med bilder på sistone, men idag blir det bara en endaste liten bild och i den är inga efexprogram och dylikt inblandade!

Östra Ågatan nånting (tror jag - jag tog bilden 2005 så jag minns inte)

Ha det!

Försökte Rembrandt nånsin imitera hällristningar? (Apropå fusk med analoga och digitala bilder)

Läste Bengans blogg (och inlägget innan) om det där med att försöka få bilder gjorda med digitalkamera att se ut som om de fotograferats med film. Visst har det analoga sin charm, men inte var det alltid det där med korn var så himla snyggt ...

Nils Landgren, fotograferad med Nikon F4, 300/2,8 och antingen pressad Tri-X eller T-max

Bilden av trombonisten Landgren ovanför tog jag i Västerås (Rocklundahallen tror jag) i början av 90-talet. Den är groteskt kornig och inte särskilt skarp nånstans, men ändå ganska bra. Den är dock inte bra just för ATT den är kornig och oskarp, utan det blev helt enkelt inte bättre en så när man tokpressade film som snabbframkallades för att kunna publiceras i tidning dagen efter.

Många som försöker få sina digitala bilder att se analoga ut lägger på alldeles för mycket korn, kontrast och annat och får ett resultat som alltså rent tekniskt motsvarade vad jag fick till för en herrans massa år sedan, trots att bilderna inte blir bättre av det.

Gatumusikanter i Uppsala, fotograferade med Fuji X100 i juni 2011

Bilden av gatumusikanterna fotograferade jag med en likadan kamera som Bengan använde i sina exempel, men jag har fotograferat i råformat och använt Silver Efex för att få den till svartvitt (och dragit en del i spakarna för att få den som jag vill ha den). Jag kommer inte ihåg exakt hur jag gjorde, men jag tror att jag kan ha lagt på en liten gnutta korn, men det kan också vara brus från sensorn. Hade den blivit bättre om den haft mer korn? Nä, inte enligt mig.

Islandshästar i Hågadalen i april 2006. Fotograferade med EOS 5D och 135/2,0L

Hur är det med färgbilder då? Ska de vara korniga? Ja, om man använder en del presets i Color Efex Pro som jag kör ska de uppenbarligen det, men bilden ovan tyckte jag redan utan efterbehandling såg gammal ut tack vare färger och det extrema motljuset - jag har förstärkt färgerna för att få det att se ut lite som en del gamla diabilder jag gillar, men nåt korn är där inte. Överstrålning och dylikt kommer från ljus och objektiv, så det är inga effekter. Det blev helt enkelt lite platt att köra råfilen som den var, så jag har framkallat bilden ungefär som om det vore en svartvit bild, fast behöll färgen (typ) :)

Rauni, fotofika i december 2013. Nex-7 med 50/1,8

Den hyfsat färska bilden av Rauni har inte heller något pålagt fuskbrus, men jag tycker ändå den har en snygg gråskala och skärpa. Plastig för att där inte är något korn? Nä, det tycker jag inte - det går att få snygga svartvita digital bilder som inte ser plastiga ut utan korn och brus.

Det som får en bild att se mest ut som en analog bild är damm och repor, men sånt undviker jag helst att lägga in i mina bilder medvetet (jag har stått alldeles för många timmar i mörkrum och försökt få bort skiten för att försöka återskapa den digitalt).

Jag avslutar med en kombination av en halvgammal digital och en jättegammal analog bild (den lille som stirrar in i kameran till höger är jag). Brus- eller kornmässigt är inte den gamla bilden "sämre" än den nya (som togs 2005) - den är däremot ganska oskarp (och jag har ingen aning om vad min far använde för kamera).

Martin, Kitty och Jag

Bägge bilderna är med största sannolikhet tagna i samma hörn av samma hus (även om hörnet inte syns i den vänstra bilden) :)

Det finns inga fel när det gäller hur man behandlar sina bilder - bara man har skoj när man gör det. Och visst får man försöka efterlikna gamla tekniker om man vill det, men det blir inte alltid bäst om man gör så tycker jag :)

Hadet!

Att fuska med sina bilder ...

Läste på Kamera & Bild att åtta procent av de bilder som lämnades in till årets World Press Photo blev diskvalificerade för manipulation enligt tävlningens nya hårdare regler. En del av dessa bilder hade inte ens behövt manipulerats om fotografen i stället orkat välja ett annat utsnitt vid fotograferingstillfället enligt tävlingens ordförande ...

Trist när så många bilder faller bort för att folk inte kan hålla sig till reglerna, men när det gäller redaktionella bilder är det viktigt att hålla på dessa regler tycker jag.

Här på bloggen får man förstås göra vad man vill med sina bilder, som t.ex. att försöka få bilderna att se gamla ut trots att de inte är det. Fast den här bilden är det - gammal alltså - jag fotograferade den i mars 2006 och har inte gjort mer än att beskära den lite, göra den svartvit och tona den :)

Ha det gott!