Kan man fotografera kattjäveln med en gammal Leica? Del 2

I ett tidigare inlägg ställde jag (och besvarade förvisso också) frågan i rubriken. Här kommer den andra delen av svaret :)

Som synes gick det utmärkt att fotografera Nony med en Leica M6 och Summilux 35/1.4 (och Tri-X).

Ha en trevlig helg!

Måste det vara svårt för att det ska bli bra?

I foruminlägg och bloggar får jag ibland uppfattningen att en del fotografer tycker att det inte ska vara så lätt det där med att göra bilder. Bäst verkar det bli om man helt ignorerar de senaste decenniernas tekniska utveckling och fotograferar med handvevade kameror laddade med någon obskyr film som sedan framkallas i hemkokt soppa.

Moderna finesser såsom exponeringsautomatik, autofokus eller ve och fasa - digitala kameror - det är inget för riktiga och seriösa fotografer. (Just seriösa fotografer spyr tydligen av kvadratiska tumnaglar också, men det har inte med det här att göra tror jag.)

Men, handen på hjärtat; var det verkligen svårare förr? Ja, det tog längre tid i och med att man fick veva fram filmen själv, och det tog längre tid innan man fick se resultatet. Att framkalla film och lära sig göra papperskopior (i svartvitt) är dock i mitt tycke inte speciellt svårt, men det kräver förstås att man har tillgång till ett mörkrum. Idag har mörkrummet för de flesta ersatts av en dator, men också med den måste man ha något så när hum om vad man gör för att det ska bli bra.

Fotografin och behandlingen av bilder har helt enkelt blivit mer lättillgänglig för gemene man. Nu är man inte längre hänvisad till att lämna in filmerna till snabblabb där man fick vänta någon timme på att få tillbaks bilder där man inte har någon kontroll över slutresultatet, utan vem som helst kan fixa till bilderna hemma i datorn och skriva ut dem själva. För att det ska bli bra krävs dock fortfarande som sagt att man vet vad man gör, även om det går att komma långt genom att testa sig fram - precis som det gick att göra i mörkrummet.

För många fotografer passar det fortfarande bäst att fotografera med film och sedan kopiera bilderna till papper eller skanna dem, men jag vill bestämt påstå att det inte nödvändigtvis blir bättre så. Alla fotograferar på sitt sätt, och behandlar bilderna som de vill, men försök inte få mig att tro att just ditt sätt är bäst (även om det säkert är det för dig) ;)

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra och är fotograferade med en i högsta grad modern tingest men tämligen modest efterbehandlade i datorn.

Aldrig får man vara riktigt nöjd! (Var är min komfortzon när den så väl behövs?)

Efter en lång och kall vinter med ofantliga mängder snö var vi nog många fotografer som såg fram emot våren. Vädergudarna behagade dock dröja med att tillgodose oss på den punkten, och nu när våren väl är här har den sanslöst snabbt gått över i något slags försommar. Under min promenad från kontoret på gågatan till bilen i Luthagen funderade jag lite på vädereländet ...

Här gick det inte att ta några rökpauser för en månad sedan - då var det vatten upp till bänken

När snön smälte för en dryg månad sedan var det mest spännande man kunde fotografera här i Uppsala den översvämmade Fyrisån. Det var i och för sig ganska spännande, men alla tog ju ungefär samma bilder :)

Nu är vattnet borta och det har ganska fort blivit ordentligt mycket varmare. Det resulterar i en jävla massa sånt där grönt elände i alla bilder. Hur man än bär sig åt blir alla bilder som innehåller växtlighet illgröna.

Här har jag nog inte lyckats få det riktigt skarpt nånstans, men det är jättegrönt!

Idag fotograferade jag med en digitalkamera (kanske inte så konstigt eftersom jag just nu bara äger digitala kameror), och det var ju tur det. På filmtiden var det många fotografer som frestades att ladda kameran med filmer som t.ex. Fuji Velvia - om mina bilder från idag är gröna, så kan jag garantera er att samma bilder fotograferade med Velvia hade varit oooootroligt mycket mer gröna (och inte så lätta att påverka i efterhand).

Dans på bryggan

Nu är det ju så att eftersom jag använt just en digital systämkamera för att fotografera de här bilderna idag, så kan jag välja att göra mig av med allt det där gröna slemmet från bilderna på ett mycket enklare sätt än om jag fotograferat med film. Det har diskuterats tidigare här i bloggarna (bl.a. i min) om det där med att ta bort färg ur bilderna verkligen hör hemma i dokumentärfotografi. En del tycker att bilderna ska vara så lika verkligheten som möjligt, och andra tycker att det är svartvitt som gäller för hela slanten.

Lätt sepiatonade och färglösa rökare

Jag utger mig inte för att göra dokumentära bilder. Inte heller är jag gatufotograf, naturfotograf eller sportfotograf, trots att jag ibland gör bilder som hör hemma i dessa (eller andra kategorier). Jag är en glad amatörfotograf (till skillnad från den ganska uttråkade proffsfotograf jag var i början av 90-talet), som fotografera det som faller mig in och jag följer inte några pretentiösa regler om hur bilder ska se ut eller med vilken utrustning de ska tas.

Blev ju inte skarpare i svartvitt, men rätt snyggt ändå ...

Jag är av den liberala inställningen att man får göra vad man vill med sina bilder, och kalla dem för vad som helst så länge man inte försöker föra folk bakom ljuset eller kränker de man fotograferar. Jag försöker undvika att fotografera folk i situationer jag själv inte skulle vilja bli fotograferad i (fast det säger inte så mycket eftersom jag står ut med nästan vad som helst på den punkten).

Den här blev lite mer dramatisk i svartvitt

Nu har jag konstaterat att jag fotograferar vad skit som helst och är ganska nöjd med det. Jag tycker nog egentligen lite bättre om hösten när det är riktigt fint väder, och fortfarande varmt - då är det åtminstone inte så jäkla grönt överallt (även om det som synes går att råda bot på). Någon komfortzon vad gäller foto har jag nog inte hittat trots att jag fotograferat i 30 år ...

Jag har lite tankar på att börja fotografera analogt igen i sommar, om jag bara får tag på den kamera jag behöver. Vi får väl se om jag hittar någon komfort i den analoga världen igen, fast det skulle ju förstås innebära att jag inte kan välja mellan färg eller svartvitt ... Aldrig får man vara nöjd :)

Det var nog bättre förr, trots allt ... 3

Det här inlägget är en fortsättning på mitt tidigare inlägg om mitt liv som pressfotograf.

Som fotograf på en liten småstadstidning var det ovanligt att man fick åka iväg nånstans på uppdrag, men i Sala hände det att vi faktiskt fick lov att göra så.

Midde Hamrin lyckades även i 1991 års upplaga av Stockholms Marathon. Med en segertid på 2.36,15 var hon en halv minut före tvåan Lisija Bejajeva i mål. Foto och Copyright Anders F. Eriksson 1991-06-01

Bilden från maran är fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 Ais.

Vi som jobbade som fotografer på tidningen vid den tiden tyckte förstås det var roligt att ge oss utanför byn och fotografera sånt som gällde hela stora världen (alltså det Sverige som inte var Sala), men såna extravaganser kostar och moderna lokaltidningar kan i stället köpa bilder från nätet för mycket mindre pengar än det kostar att skicka egna fotografer (om man nu har några).

Sångaren och trombonisten Nisse Landgren var en av de artister som deltog i "Rock till 1000" - En gala för att fira Västerås 100-årsjubileum. Foto och Copyright 1990-10-10 Anders F. Eriksson

Konserter var nog det jag tyckte var roligast att plåta, men det hände tyvärr väldigt sällan att jag fick ägna mig åt det. Bilden ovanför togs i Rocklundahallen i Västerås med en F4 och 300/2,8.

Ganska ofta bestod dock jobbet i att plåta enkäter eller spelmansstämmor lokalt, och det var ju kanske inte sådär jättespännande, men det gällde att göra det bästa av situationen.

Spelmansstämma i Sala. Har inget tid eller datum och gissar att det är fotograferat med F4 och 35-70/2,8

För att bli en bra fotograf är det nog nyttigt att fotografera just såna trista vardagsföreteelser, men det kändes inte så jättespännande just då :)

Badsäsongen inleds. Nikon F4 och 35-70/28

Som jag skrev i ett tidigare inägg måste man som pressfotograf ibland arrangera bilder (om man inte kan köpa dem som stockfoto på nätet). Bilden nedan visar Salas dåvarande turist- och kulturansvarige i kommunen (tror jag). Hon hade mycket att göra, och det visade vi med den här bilden :)

Många bollar i luften. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Chefredaktören för Sala Allehanda 1991 - tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men bilden är gjord med en Hasselblad och 150 mm :)

Det var allt jag hade att bjuda på från den här nostalgitrippen. Ha det gott :)

Det var nog bättre förr, trots allt ... 2

Det här är en fortsättning på mitt förra blogginlägg där jag visar bilder jag tog i ett tidigare liv som pressfotograf på en småstadstidning. Min genomgång av gamla analoga bilder har fått mig att blir sugen på att börja plåta med film igen, bara jag hittar rätt kamera (har hittat en FM3a som jag eventuellt köper när jag får tillbaks mina skattepengar i juni).

Den som spar han har! Har inget som helst minne av vilka prylar som användes.

I början av 90-talet fanns det inget som hette stockphoto, så när tidningen behövde genrebilder fick vi fotografer se till att fixa dessa själva. Visserligen gick det att köpa från bildbyråer, men det var dyrt och involverade långsam telefoto med pissig kvalitet.

Sten-Åke Skoog - vakthavande befäl vid Salapolisen 1991-03-30. Troligen Nikon F4 och 35-70/2,8

Tidningen jag arbetade för, Sala Allehanda, hade vid den här tiden hyfsat gott om resurser och satsade mycket på bra journalistik och bilder. Det lönade sig förstås inte, och några år senare (när jag redan fått sparken) var tidningen en av de första som satsade på s.k. multijournalister. På svenska innebär det att man sätter en kompaktkamera i händerna på en skrivande journalist och skippar fotografen.

Har inte nåt datum på denna, men den är högst troligt fotograferad med Nikon F4 och 300/2,8 (utan AF).

Nu för tiden är det sällan man ser lokaltidningars fotografer sitta en hel fotbollsmatch och plåta, men på den här tiden gick det bra (och det gick många rullar film). Det ska dock tilläggas att det är mycket mycket lättare att fotografera sport med moderna kameror och objektiv med autofokus, så nu behövs det nog egentligen inte lika många bilder :)

To be continued ...