Arbetsbefriad - vad roar man sig då med?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag sedan några veckor uppsagd p.g.a. arbetsbrist och nu arbetsbefriad till början av mars.  Jag har ägnat mig åt en massa ingenting, kollat på diverse teveserier på nätet, gluttat jobbannonser och undersökt möjligheten att starta eget inom foto och IT (eftersom jag har rätt lång erfarenhet inom båda områdena tänkte jag att man kan kombinera dem för att få lite omväxling).

Jag har också fotograferat en del under tiden, fast inte så mycket vettigt (förutom Lidingöloppet men många fotografer skulle nog säga att det är vansinnigt att ge sig på dylika engegemang).

Idag, och ett par dagar tillbaks har jag dock tagit några pauser i mitt tevetittande och ägnat lite tid åt att gräva upp delar av gräsmattan hemma på tomten.

Nu grävde jag som synes inte så jättemycket, utan endast ett smalt spår och en grop. Någon frågade om det var dags för fiber, men fullt så roligt var det inte. Vi bor utanför stadsplanerat område, så någon fiber blir det inte, och det innebär också att vi inte har någon gatubelysning (trots att det inte är mer än tre kilometer till centrala Uppsala). Det jag grävt för är helt enkelt för en elledning till en alldeles egen lyktstolpe på tomten (och som bonus också eluttag för motorvärmare vid grinden så jag slipper dra jättelång skarvsladd).

P.g.a. väder och annat har elektrikerna dragit ut lite på tiden (oväntat va?), men idag var de här och kopplade in det sista och såg till att stolpen stod där den ska.

Det där är inte någon liten stolpe - den är tre meter hög, i galvat stål och ser mest ut att höra hemma i en stadspark eller så. När växtligheten runt den är tillbaks tror jag dock man inte tänker på den fullt så mycket, och det är bra att ha belysningen högt monterad jämfört med de flesta trädgårdslyktor som bara lyser upp till knähöjd.

Belysningen är tänd i bilden ovan, men det syns ju inte så jättebra då bilden togs i dagsljus, så jag roade mig med att åka ner på byn och handla snus och en gorillapod att ha till min blixt vid behov. När jag var där passade jag också på att dokumentera ombyggnaden av Åhléns (vilket jag gör då och då) och ta en bild som möjligen kan passera som gatufoto ...

När jag kom hem igen var det fortfarande inte mörkt nog för att dokumentera den nya jättestora trädgårdslampan (som för övrigt är ett knippe LED-lampor som anpassar sig efter rådande ljus), så jag tog till mina vanliga fulknep och lockade ut kattjävlarna.

Som ni ser var Nony inte så där väldans entusiastisk, men man kan ana att lyktstolpen faktiskt är med där i bakgrunden ...

Hjalmar fick stock, men såg inte ett dugg gladare ut för det. Lampjäveln syns åtminstone bättre i den här bilden :)

Så småning om blev det dock som tur var (och inte helt oväntat) becksvart ute, och då gjorde jag två flugor på smällen genom att dels dokumentera hur mycket den jättestora lyktstolpen lyser, och dels testa hur en lite större gorillapod fungerar med långa slutartider (rätt bra som ni kan se om ni förstorar bilderna, vilket ni redan borde gjort om ni inte vill se fult automagiskt nedskalade bilder).

Gorillapod fastklämd på pall stående på högkant - funkar!

Gorillapod fastklämd på grinden - funkar!

Gorillapod stående på taket på Lilla Bilen - funkar!

Gorillapod stående på ranglig halvrutten soffa - funkar!

Slutsatsen är alltså att belysningen fungerar mycket väl (de här bilderna är tagna på ungefär 30 sekunders exponering på f/8 och ISO 100) och att Gorillagrejjen också fungerar, fast med den måste man vara noga med att inte pilla på objektet man ställt den eller satt fast den på - då blir det bara skit.

Kontentan av inlägget är att jag faktiskt lyckats åstadkomma något under den här veckan, även om det inte blev att börja ett nytt jobb eller starta karriär som egen företagare. Det var i alla fall bättre än att bara sitta och kolla igenom alla gamla avsnitt av Top Gear.

Känner ni någon som behöver en IT-tomte med 20 års erfarenhet av serverdrift, support, offentlig sektor, internätet, ärendehantering, och som bonus kan fotografera ibland är det bara att hänvisa till mig :)

Ha en fortsatt trevlig helg!

P.s. Jag vet att bilderna inte är så bra, men de är dokumentära ... D.s.

Kattdramatik i trädgården!

Det hela började helt stillsamt. Spräckliga katten Hjalmar låg helt stillsamt på ett bord i trädgården och solade utan att störa någon ända tills jag kom dit med den där eländiga kameran och började fotografera (stackars Hjalmar är begåvad med ett ganska klent förstånd så han hade inte märkt att solen inte längre lyste på honom).

I det här hushållet är inte Hjalmar ensam katt och de andra två (Nony och Smulan) är inte alltid så snälla mot honom och dessutom pigga på att hänga med ut och bli plåtade, så hans naturliga reaktion när Smulan hoppade upp på samma bord var förstås att försvara sig. Jag var seg som vanlig och visste inte ens att hon var där, så bilden blev väl kanske inte den bästa ...

Nony brukar vara den som är elakast mot de andra djuren i trädgården. Det första han gjorde när han flyttat hit var att fånga en ekorre han släpade in i huset. När vi slängt ut korren kom han efter en stund tillbaks med bara svansen ...

Idag var Nony dock lite seg och var bara tvåa på bollen (Hjalmar alltså).

Ett kort ställningskrig utbröt, och som vanligt förlorade Hjalmar. När han är sur på oss människor brukar han få sin vilja fram genom att lyfta på rumpan och demonstrativt skvätta på en väska, teveapparat eller något annat (det brukar räcka med att hota), men det funkar inte med de fyrbenta motståndarna.

Smulan och Nony är oftast ganska snälla mot varandra, även om de också ryker ihop ibland. Oftast går det till så att Smulan tvättar Nony, Nony tvättar Smulan och fram och tillbaks så en liten stund, innan Nony tycker det är mycket roligare att sätta tänderna i halsen eller nacken på Smulan (han är ju några år yngre och det duger inte att gosa hur länge som helst).

Smulan fann det för gott att fly in i buskagen och lägga ner dagens lek, medans Hjalmar fortfarande inte hade någon lust att vare sig gå in eller gömma sig. I stället hittade han en trång och lutande barnstol (i skuggan) där han lade sig för att kvällssola ...

Nony var förstås fullständigt utmattad efter den här utmaningen där han var tvungen att visa vem som är herre på täppan, så han var tvungen att släcka törsten i en liten damm. Det finns inget bättre än en halvlerig damm efter regn när man är riktigt sugen (färskvatten i skål är blaha blaha).

Vem blev dock den slutgiltiga segraren av kvällens fajt? Det har väl redan framgått kanske, och här ser vi vem som fick både solstrålen och blommorna ...

Katterna låter hälsa att de är vänner mest hela tiden, men ibland måste man sätta någon på plats :)

Ha det!

Hur många bilder kan man egentligen ta och publicera av samma kattjävel?

Ni som tröttnat på mina kattbilder läser säkert inte min blogg ändå, så jag fortsätter glatt att publicera bilder av Nony i och med att han är den mest poseringsvilliga katt jag någonsin känt :)

Här kommer dagens skörd!

Några djupare analyser eller klagande blir det inte i detta inlägg.

Ha det gott!

Sony A6000, följande autofokus och kort skärpedjup (och kattjävlar)

I mitt förra inlägg tog jag upp trivialiteter som politik och yttrandefrihet, men dagens inlägg handlar om betydligt viktigare saker - prylar och kattbilder!

Jag har som en del av er säkert sett köpt en Sony A6000 som komplement till min NEX-7 (snarare ersättare, men jag behåller sjuan eftersom begagnatvärdet är så lågt). Det som framför allt imponerat på mig med A6000 är den oerhört snabba fokuseringen jämfört med andra spegellösa kameror jag testat (och den träffar ofta rätt också), och att den är klart bättre på höga ISO (fast idag körde jag inte högre än ISO 250).

Med A6000 kan jag äntliiiigen köra med AF-C aktiverat hela tiden och tumfokus (på AEL-knappen) på samma sätt som jag gjort i många år med spegelreflexkameror. Tyvärr går det bara att välja om kameran ska använda fokuspunkterna i centrum eller över hela sensorn - det går alltså inte att välja enstaka punkter. För det mesta gissar kameran rätt vad jag vill ha i fokus, men om ni förstorar t.ex. den första bilden ser ni att den inte lyckades gissa att det var ögat som var viktigt ;)

Det som hamnar i fokus visas med ett knippe gröna fyrkanter som fladdrar omkring på skärmen, och det fungerar riktigt bra tycker jag. När jag vill att skärpan ska ligga kvar där den är släpper jag helt enkelt tumknappen.

Nu är ju inte det här jättesvåra bilder att få till, men de är tagna på nära håll och med stor bländaröppning så skärpedjupet är som ni ser väldigt kort. Det är ganska utmanande för autofokusen (särskilt när den ska gissa vad som är viktigt). Det fungerade dock ändå bra med min 50/1,8 OSS (efter att objektivet firmwareuppdaterats).

I porträttet av Nony ligger skärpan på nosen, vilket jag såg redan när jag tog bilden. Där skulle jag vilja kunna manuellt justera skärpan genom att använda det Sony kallar DMF (Direct Manual Focus), men se det går inte med följande AF inställt. Nu har jag löst det genom att ställa in en knapp så att jag snabbt kan växla till manuell fokus, men det gäller att komma ihåg det också ...

På det hela taget är både jag och Nony nöjda med dagens session med A6000 och 50/1,8. När jag först testade objektivet med den nya kameran tyckte jag det var lite segt, men det berodde nog på att det var väldigt dåligt ljus. För mina behov räcker nog snabbheten till i 99% av fallen :)

Ha det gott!

Sony A7r och råfiler (jaja, nu är det nördigt igen)

För ett tag sedan bloggade jag om att jag fått testa A7r, och nu är det dags igen! Det blir många bilder, men inte fullt så mycket text den här gången. Jag har utgått från bilder jag tog vid samma tillfälle, men nu har jag själv konverterat bilderna från råformat i Lightroom 5.3 RC i stället för att utgå från hur en japansk ingenjör tycker att bilderna ska se ut (i jpg-format).

Alla bilderna i inlägget är gjorda med A7r och Zeiss 35 mm f/2,8, utom den första där jag använde Nikon 105 mm f/2,5 med adapter.

Alla bilder finns i full upplösning på min flickr, och också helt obehandlade jpg-filer i ett eget set - kan vara intressant för pixelpeepare :)

Här har jag lyckats sätta skärpan i örontrakten med Nikon 105/2,5 - lite klantigt när man har möjlighet till förstorad sökarbild. Peaking duger tyvärr inte med så kort skärpedjup. ISO 3200

En sak jag omedelbart upptäckte när jag bläddrade genom råfilerna i Lightroom är att jag och den japanske ingenjören har väldigt olika åsikter om hur brus ska hanteras i efterbehandlingen. Jag har hellre skarpa men lite brusiga bilder, än bilder där många detaljer blir helt utsmetade (kameran var inställd på standardläge för brusreducering vid höga ISO). I bilden ovan har nästan alla detaljer i tröjan försvunnit i JPG-filen, men i råfilen ser det mycket bättre ut.

ISO 3200 i den här bilden också, men nu med Zeissgluggen

Jag skrev i Sonyforumet om den här för mig förvånansvärt stora skillnaden mellan råformat och JPG, men det är tydligen så i de flesta kameror. Dessutom hade jag inte lagt tid och energi på att ställa in kameran optimalt, men problemet tycker jag är att man måste göradet vid varje fotograferingstillfälle om JPG-filerna ska blir bra.

Här har jag gått ner till låg-ISO 800 - på filmtiden var det rätt högt och besvärligt att hantera :)

Jag vet att det i vissa fall finns fördelar med att använda JPG_formatet för bildlagring, men jag tror det är få fotografer som köper A7r som är intresserade av de fördelarna. Det är inte en actionkamera (med 1,5 bps vid följande AF eller 2,5 utan), och 36 miljoner pixlar är oftast mycket mer än de som har bråttom behöver.

En större Sonykamera, fast med mindre sensor

Diskussioner i forum om råformat vs jpg slutar sällan väl eller aldrig, men till skillnad från diskussioner om huruvida Nikon eller Canon är bäst (eller Aftonbladet och Expressen och dylikt) tycker jag det är svårt att bortse från de faktiska fördelar med råformatet som går enkelt att påvisa.

Kanske troligare att man använder jpg med såna här pyttekameror?

Ett exempel är om man, som jag, råkat köra med kameran inställd för centrumvägd ljusmätning utan att vara medveten om det (fast jag skyller på Martin Agfors som ställt in kameran så). I bilden ovan har kameran mätt ljuset på den ljusa vita muggen i mitten, och kamerorna har blivit ganska underexponerade. I och med att bilden fanns i råformat var det lätt att kompensera det utan några större problem (jpg-filen blev inte lika bra).

Martin (till höger) skyller förstås på mig och inte hans inställningar

Hade det varit min egen kamera hade jag förstås (förhoppningsvis) varit medveten om hur den varit inställd och inte gjort den missen. Jag hade också kunnat kontrollera det (och det syns nog i något displayläge), men i många såna här mindre kameror är det inte så tydligt hur sånt här är inställt. Inte som på min D3 där det är en fysisk ratt som tydligt visar :)

Affe såg lite trött ut efter några timmars tekniknörderi

Nu har jag en NEX-7 som jag använder för det mesta av min fotografering när jag vill ha det så bra som möjligt, och en RX100 II jag alltid kan ha med mig. D3:an används mycket mycket sällan (vilket resulterade i att ringen kring bajonetten som känner av bländare dammade ihop och batteriet stendog). D3:an må ha ergonomiska fördelar (vad gäller kontrollerna), men den är inte kul att bära på!

Ytterligare en bild där råfilen innehåller klart fler detaljer än jpg-filen (fast Ewa och Claes är lika glada i båda)

Visst är det så att det är synnerligen nördigt att prata om detaljer i bilder på 36 megapixel, och det är personen bakom kameran som är viktigast och så vidare. Det här är dock en fotosida, och redan sedan starten har prylnördarna flockats här (och en del av dem kan göra bra bilder också). Som sagts många gånger i forumet så går det att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det blir sällan sämre om de tekniska förutsättningarna ökar!

Domkyrkan i hårt eftermiddagsljus

Sony A7r ger definitivt tekniska förutsättningar att göra väldans bra bilder (förutsatt då att man inte behöver spraya iväg många bilder per sekund), fullt iklass med den tidigare bästa kameran med lika stor sensor och samma antal pixlar (Nikon D800E). Läste i någon intervju att Sony också bekräftat att det sitter en Sonysensor i den kameran, och det är förmodligen samma som i A7r, men med lite andra mikrolinser, filter och sånt. D800 är förstås snabbare på det mesta än A7r, men den är också mycket mycket större och tyngre.

Skytteanum, upprätat i Lightroom

Det är svårt att fotografera i centrala Uppsala och hitta några kul bilder som inte alla andra redan gjort, så under vår promenad blev det de gamla vanliga motiven. Skillnaden den här gången mot mina senaste promenader är att jag nu bar omkring på en himskans massa prylar (normalt har jag en liten väska med NEX-7 och tre fasta gluggar) - nu hade jag dessutom RX100 II, D3 med ett par gluggar och A7r att bära på.

Ett ordentligt upplättat (och upprätat) Upplandsmuseum

Jag kände senare under kvällen att jag vant av ryggen att bära omkring på en massa skrot. För mig är det mycket värt med lätt utrustning, och till skillnad från vad somliga påstår i forumen går det faktiskt att fotografera seriöst med alla kameror jag bar på. Jag kan utöva min hobby och tycka det är roligt med RX100 såväl som med D3 eller A7r.

Stora Torget (som inte är så himla stort). Skärpan ligger på kandelabern, så skyll inte oskärpan i husen på objektivet.

Det finns några på forumet, som är ganska högljudda och ofta hävdar att kameror måste vara skapta på ett visst sätt för att de ska gå att använda seriöst, men de har ofta väldigt svårt att inse att inte alla fotografer har samma mål eller intresse. Jag tycker det är jättekul att fotografera sport med t.ex. en Nikon D3, men jag tycker det är lika kul att fotografera rostiga plåtväggar med NEX-7 eller RX100.

Rulltrappan på UKK ger stora möjligheter till moiré (se stor bild på flickr)

Jag skriver ytterst sällan ut bilder, och det är lika sällan jag får sälja några, så egentligen har jag inget som helst behov av alla dessa pixlar. Mina bilder blir dock aldrig sämre av att ha fler pixlar, och med A7r och 35/2,8 finns gott om utrymme för att beskära bilderna i stället för att släpa med ett objektiv med längre brännvidd (fast begränsar jag förstås möjligheterna till kort skärpedjup rejält).

Zeiss 35/2,8 verkar vinjettera mer på f/5,6 än på f/2,8, men det måste vara en anomali - skarp som tusan är den i alla fall!

Något ni kanske noterat om ni redan jämfört bilderna i inlägget med jpg-filerna direkt från kameran är att jag missbrukar Lightrooms Upright-funktion - den rätar upp bilder på alla ledder automagiskt, och ibland blir det bra, men ibland ser det mest bara konstigt ut. När det gäller byggnader tycker jag dock den brukar lyckas bra.

Känns nästan som att det lutar åt fel håll, eller är det bara jag?

En del har filosofin att digitala bilder ska vara så lika bilder tagna med film som möjligt, men det tycker jag mest blir fånigt. Jag vill göra bilder som jag tycker är så snygga som möjligt efter de förutsättningar jag har (vilket ibland kan innebära att jag gör dem så att de ser ut som film). En del tycker nog t.ex. att bilden ovanför skulle vara helt ok om jag gjort den med ett shiftobjektiv i stället för i efterbehandlingen, men som den är nu är den bara blä.

Mera upprätat

Jag tror det handlar om hur man är van att se bilder. Svartvita bilder ska inte vara helt fria från korn eller brus, utan ska se gamla ut och det ska vara mycket kontrast och sånt. Färgbilder ska också se ut på ett visst sätt, fast där kommer jag inte på något bra exempel.

En välutrustad Näck

Såna här kvälls-/nattbilder var inte lätt att göra med film - det blev färgstick som stack iväg nåt alldeles makalös, och det var mycket svårt att justera i framkallningen.Med det digitala är det hyfsat enkelt att få det rätt, och nåt brus eller korn är inte att tala om.

Ser inte helt snäll ut

De här senare bilderna är tagna på ISO 100 och lång slutartid, och här lyckades också den japanske ingejören ganska bra tycker jag (se de obehandlade bilderna).

Foto: Martin Agfors

Faktum kvarstår dock - jpg-filerna går inte att dra i lika mycket utan att histogrammet spricker och det uppstår diverse artefakter. Råfilerna verkar tåla nästan hur mycket som helst, vilket inte är helt oväntat med tanke på hur den här sensorn presterar i Nikon D800 )

Ja, jag vet att de nya bilarna stör bilden!

Det blev många bilder igen, och mycket tekniktjafs. Jag är inte ute efter att såga er som använder jpg, men om ni köper en kamera av den här typen gör ni er en otjänst om ni inte kör i råformat ;)

Bilderna bör klickas på för att ses i större format!

Hadet!