Korta möten

Det kan handla om en gest. Om att man snuddar vid någon. Möter en blick. En liten eller något större beröring. En kontakt helt enkelt. Vardagen är full av dom - i bästa fall. I sämsta fall gör beröringsskräck att man aldrig kommer in i en annan människa sfär. Men kanske har man ändå en katt eller hund?

När jag fotograferar letar jag efter dom där små ögonblicken. Tillfället då hud möter hud i en blixtsnabb beröring. Eller kanske bara i ett ögonkast.

De finns där, där ute som det heter numera, i vad vi brukar kalla verkligheten. Det gäller bara att se dom. Och att vara beredd att fånga dom. Här några sådana Brief encounters.

London.

Nara.

London.

Stockholm.

Brisbane.

Måndag bakom glas men utan ram

Vem tittar på vem? Guldfisken i skålen eller husse/matte därutanför? Knappast något strörre filosofiskt problem, men varelser eller saker bakom glas har en förmåga att framstå som fångar på nåt sätt. Som utställningsföremål som det är fritt fram att glo på.

Eller fotografera.

Jag har upptäckt att det finns en hel del sådana bilder i mitt arkiv. Behind glass, kunde man kalla dom ifall man vill vara lite internationell. Om man önskar hålla sig på lokalplanet kan man väl kalla dom "Bakom glas".

Visby.

Stockholm.

Paris.

Stockholm.

Visby.

Framtidstankar på en söndag

Aktiv dag igår. Lång promenad två sjöar runt, konsert på eftermiddagen och en film på SF Anytime om kvällen. Ja ni hör, pensionärstillvaron är tuff.

Fast nu blir det ändring på det. På tisdag träffar jag personen vars memoarer jag ska skriva under närmsta året. Inte för att det blir nån latmanstillvaro; det handlar om ett långt och aktivt liv som ska sammanfattas. Därutöver är det tänkt att jag ska arbeta vidare med min roman. Framtiden ter sig med andra ord som rätt ljus.

Fast några stunder att ägna åt fotograferande ska det också bli är det tänkt. Tyvärr har jag inte Rollen kvar som jag använde i Frankrike på 80-talet när jag förevigade den här breadwinnern. Fast jag har förstås några andra smällor att lufta då och då.

Ha en skön vilodag. I morron är det åter till den hårda verkligheten.

Morgonpromenad med nya Lumixen Benjamin

Igår fick min nya lille-kamera följa med på morronpromenaden i Hagaparken. Benjamin kallas han eftersom han är den yngste i min kamerakollektion. Jag gick inte ut för att fotografera utan för att underhålla min hälsa, men det är ju aldrig fel att ha med sig en liten kamera.

Det var en märklig morgon där torsdagens sinnesjuka vinterväder var som bortsopat och ersatt av vänaste vår med en varmt grinande sol.

Kameran pendlade mellan fickförvaring och luftning och efter en stund visste mina fingrar rätt väl var alla knappar satt och vad dom var bra för.

En kort resumé: Panasonic Lumix TZ60 är en kamera med 30x optisk zoom, sökare och WiFi/NFC i ett ultratunt hus. Det finns massor med manuella kontrollmöjligheter för dig som vill kunna påverka slutresultatet. TZ60 passar dig som har höga krav på kvalitet och dig som vill ha ett alternativ när du inte orkar ha med dig din stora systemkamera. Allt enligt säljtexten på Scandinavian Photos hemsida som också anger följande funktioner:

Inbyggd Live View-sökare.
Bildstabilisering med 5-axlig korrigering.
Seriebildstagning med 10 bilder per sekund.
Enkel Wi-Fi-anslutning med NFC-/QR-kod.
Filtereffekter för bilder och videor.
Fotografering i RAW-format.
Manuella kontrollmöjligheter för dig som vill ha kontroll på slutresultatet.
Full HD-videoinspelning (1920 x 1080).
3,0" LCD-skärm med 920 000 bildpunkter.
Batteriladdning via nätadapter eller USB.

Många fina ord som inte säger ett dugg om hur det är att vandra runt i solen och knäppa kort med den. Nu vill jag betona att det var just precis vad jag gjorde igår: knäppte kort alltså. Inte fotograferade; det får komma senare.

Eftersom kameran är så ny så har inte Lightroom uppdaterats för dess RAW-format än så mina bilder är tagna i JPEG. Så här ser några av dom ut.

Tänk på barret!

När man sitter och bläddrar bland sina bilder finns det teman som återkommer ibland. Tydligen hyser man nån sorts förkärlek för vissa motiv. I början av min fotografkarriär plåtade jag mycket skyltdockor. Antagligen för att jag inte vågade rikta sökaren mot levande människor.

Men varför jag ofta riktar in mig på vissa bildämnen är väl en fråga för psykiatriker så den lämnar vi därhän. I stället är det lite extra kul att försöka hitta bilder som på något vis matchar varandra i temamässiga serier.

Jyckar till exempel. Jag tycker det är kul att plåta hundar, fast helst tillsammans med deras människor. Sådana kort berättar ofta en hel del om husse eller matte.

Och så hår då. Varför då kan man undra. Jag har aldrig haft något särskilt förhållande till hår annat än rent bildmässigt. Men här är en knippe hårrelaterade bilder. Samlade på gator och torg ute i omvärlden för mitt höga nöjes skull. Eller för min shrinks ifall jag hade någon?

London.

New York.

Barcelona.

London.

Birmingham, Alabama.

London.

Rom.