hoppfullt?...

Hälsosam promenad till skogen blev allt annat än hälsobringande. Det var ruggigt och kallt och det blåste från havet, men man kan inte bara sitta och gnälla på vädret eller fördriva tiden framför burken.

Jag tog en sväng ut, förfrusit mig ganska rejält och det verkar som att istället för att må bättre blev jag krasslig. Känner mig som ett durkslak. Nyser, snörvlar och förlorar mycket vätska… uff!

Försökte vara kreativ ändå. Med kameran gick det lite sådär, men i värmen från kaminen kunde jag leka med ljus på annat sätt. Det blev några olika akvareller. Och även självporträtt!

Har svårt att fota målningar. Det blir inte rätt och färgerna känns döda och matta. Måste klura ut hur jag kan anpassa inställningar i kameran så foto kan ge rätt återgivning av målningar. Svårt! Om jag fotograferar målningar ute, blir de bättre, men just nu i regnet det går bara inte!

Det blir lite läsning istället… om foto, måleri och kanske någon roman om forntida Sverige. Älskar historiska romaner.

och självporträtt ;-)

dimmor

Året började med regn och dimmor. Inte lätt att hitta något motiv i grå massa. Himlen var som ett grått täcke och havet likaså. Bara vågorna bröt då och då det jämntråkiga. Fast stranden var inte öde, det var många hundar som tog ut sina ägare på en runda, många pensionärer med stavar på sina hälsopromenader och sådana som jag... Det kändes nästan mystiskt när folk kom fram och försvann i dimslöjor...  mörka silhuetter bara...

alltid med...

Nytt år.

Det ska bli många nya foton, det ska bli….

Nej, inga nya löften varken om foto eller om något annat.

Inga förhoppningar, inga tävlingar, utmaningar och andra förpliktelser… Det är ändå ett löfte…

De två senaste åren brukade jag beklaga mig varför jag inte har min kamera med mig, när jag traskade någonstans på mina hälsopromenader… ja, varför var kameran inte med?

Jag vet inte, jag ville inte fotografera, men ändå gjorde jag det… med mobilen… och kan bara konstatera att just de dagarna jag trodde att det är ingen idé att släpa på fotoutrustning då var det de bilderna jag ville ha på riktigt… motsägelsefullt…

Rensar minneskort i mobilen… två år försvann i dimmor fast då och då fångade jag solen med.

Inga löften, men jag ska inte promenera utan kamera! Att bära på den kan hjälpa med coronakilon med ;-) Har lite kvar att trampa bort…

Jobbade lite i PS med bilderna. Mobilbilderna är faktiskt usla fotomässigt, men det gick att fixa lite så jag kan ha de här på bloggen som påminnelse att kameran ska vara som en trogen hund, alltid med!

GOTT NYTT ÅR!

VINTERDVALA

Året närmar sig sitt slut. Dagar kvar, nästan timmar… Börjar försvinna i coronadimman. Det gick två år som flätade sig samman mellan förtvivlan och hopp och nu trots allt vad som hände är dimman kvar… Jag försöker tänka positivt och känna hopp. Svårt.

I början av december kom vintern på riktigt med minusgrader och mycket snö. Det händer inte så ofta i mina trakter. Det blev lugnt och vitt, snöflingorna föll och stannade kvar länge i kylan, det blev vackert…

Jag gillar inte december. Mörkret är tungt, särskilt de sista stunderna innan allt vänder om igen… mot ljuset… mot våren…

Valde digitaldvala i år. Det kändes bättre så.

Skönt att man har hobby och kan syssla med något man tycker om på dagarna, utöver det normala vardagliga.

Förutom foto har jag en annan hobby. Akvarell.

För några år sen tog jag en kurs i akvarellmåleri och sedan dess är jag fast. Det blev fler kurser och workshops och mycket kladdande i början. Även om jag fortfarande har mycket att lära mig då är det himla roligt att skapa bilder även på detta sätt. Tack vare tekniken det vill säga lampor som kan ljusa upp rummet till nivåer liknande solstrålar kan jag måla även på kvällarna…

Corona dimmor hänger kvar, men jag hoppas att året 22 kommer att lyckas slingra sig ifrån dem…

Önskar er alla som tittar hit

ETT GOTT NYTT ÅR!