november är slut

Sista novemberdagen är solig och kall. Det var länge sen vi hade minusgrader i november. Igår kom även lite snö så jag fick min morgongymnastik i form av lätt snöskottning. Det var fin pudersnö, så några rörelser med kvasten på altanen och den vita härligheten hamnade i rabatten... Jag älskar snö och hoppas verkligen på en fin vinter, vinterbilder och lite ljusare dagar. Just nu fortsätter jag måla och rensar bland gamla bilder. Sparade alldeles för många och vet egentligen inte själv, varför... Nu blir det några timmar framför burken för att att befria diskar och kort för nya bilder som jag förmodligen sparar igen i alldeles för stort antal. Jag tänkte att jag hade fototorka... hm, det var konstigt. Å andra sidan det är bara bra att en del bilder får en andra chans. Jag ser de på annat sätt än vid fototillfälle. Det händer att jag gillar några mer efteråt och en del landar i papperskorgen omgående...

Mitt plusmedlemskap är snart över... funderade en stund om jag vill förlänga det. Fotografera blåsippor, vitsippor, sommaren, november... om och om igen, vad leder det till? Hade ett litet blått moment... Men när jag fick så många fina kommentarer här på bloggen, som jag tackar ödmjukast och hjärtligt för, var jag riktigt rörd och betalade genast... Jag gillar bloggen och det kanske är mening i det frenetiska fotande av olika årstider och annat... Vi ger varandra glädje och inspiration och bara det räcker länge...

Så det blir lite pudersnö och det som jag inte slängde :-)

mörka november...

November bjöd på många olika händelser, trots att det saknades sol och många dagar var obehagligt kalla, men jag hade svårt att samla ihop mig, vara i nuet. Det var en del jag ville dela med mig och även några bilder, men allt smälte ihop i blågråa nyanser bokstavligen och metaforiskt… Nej, jag är inte på väg att gnälla, bara konstaterar att tiden var inne och ute samtidigt… som hos Galenskaparna…

November försvinner snart i ännu mörkare december, men det är bara veckor nu tills vi börjar räkna minuter på den ljusa sidan.

Jag gillar inte mörkret och den tiden på året kräver mycket energi. De få timmar mitt på dagen utnyttjar jag för akvareller och målar just nu med färgrik palett, mycket guld och röd och pasteller. Blir på bättre humör av det. Gillar inte lampsken, även om jag skaffade mig en kraftig glödlampa som ger nästan dagsljus. Färgerna stämmer inte och lampan ger störande reflexer. Så ibland blir det inte mycket tid över för Olympus. Men vi hann med några solnedgångar, snöyra och lite makro i trädgården. Alltid något.

Skönt att dammråttor inte syns så tydligt nu. Om inte Maluszek hittar en under möblerna och reta mig till vansinne ;-) Det är inte mycket utrymme under sängen, soffan eller skåpet och i mina ögon borde det inte finnas plats för en katt, men den rackare kan ”platta” sig ofantligt och får mig att skratta, för att jag fattar inte hur det är möjligt. För honom allt är roligt och bara lek! Vi ”fick” den katten för våra synder ;-) Han lär sig snabbt olika dumheter, men vill inte lyda, som mina andra kattgubbar. De var alltid lydiga och oerhört snälla… Nu sover de för det mesta och väntar på våren, på värme och ljus… och fräser på Maluszek när han råka komma för nära…

När jag skriver (lördag morgon) skiner solen och termometer visar en minus. Känns krispigt och vackert. Det blir kanske en promenad idag.

I mitt lite splittrade tillstånd hade jag svårt att bestämma mig vilka bilder vill jag ha i bloggen och valde till slut en blandning från olika tider på året. Några var på FB redan. Några är nya…

Jag försöker vara fri från olika ramar i livet och visst det är vintern utanför fönstret och i kalendern, men i bloggen kan våren lysa eller sommar eller något annat. Just nu blir det lite av varje…

och en akvarell :-)

Ps. Ska även surfa lite på FS… Sorry, var lite frånvarande… :-)

mellan regnet

Det finns en polsk sång som heter Mellan regnet (i min översättning). Det är en vacker lite melankolisk melodi och jag gillar den. De senaste dagarnas lågtryck fick mig att leta efter just denna melodi och skapa en blogg utifrån den…

Jag gör så ibland. Letar efter bilder utifrån musik. 

Hur gör ni när kreativiteten tryter och mycket känns uppförsbacke?

Den ”regniga” melodi och regnet ute var inte alls bra så jag började dyka i ”corona” diskar som jag aldrig rensade och det var massor olika bilder. Tycker att det behövs lite ljus och pastellfärger för att bryta det gråa… Bytte även musik till något nyare och gladare och det var roligt att framkalla lite färger.

En del bilder glömde jag helt och en del väckte minnen. Ibland kommer jag ihåg exakta stunder och stämning vid fototillfälle. Lite konstigt, för att det händer också att jag bli helt överraskad att på disken finns bilder som jag inte känner igen… Märkligt hur vårt minne fungerar. Hjärnan har sina kopplingar och inte mycket att göra åt…

Under åren direkt efter cancerbehandlingar kunde jag inte åka någonstans själv och även vanliga promenader var för tunga så jag beställde mina motiv hem. Det vill säga planterade olika blommor bara för foto skull och på så sätt kunde fotografera ändå. Utökade rabatter och idag har jag myyycket jobb och inte alltid hinner med fotande och redigering… ;-)

en gåva

I en sandlåda för vuxna, det vill säga Facebook, fick jag ett meddelande! Ja, jag har konto på fejjan och till och med är medlem i några grupper. Jag hade ett hjärnsläpp för några år sen och på senare tid känner jag inte igen mig... I alla fall jag fick ett meddelande. En kärring från Sverige som bor i Kanada ville vara min "vän" och dessutom ge mig en present! Tusen dollar! I brevet beskrev hon sitt eländiga liv och ensamhet med en del motsägelsefulla beskrivningar. Som till exempel att hon bor i Kanada men dricker lugnande i Frankrike, sen på hennes konto syns bara Louisiana och en äldre dam omgiven av körsbärsträd i full blom... Och lilla mig tilltalar henne så mycket så jag kan få 970 dollar exakt i en gåva...

Först var jag bara arg, men sen brast jag ut i fullt skratt... Det är människor med sin "bästa sida". Att de orkar hålla på med sånt här. Det lönar förmodligen sig.  För att som ni förstår, denna gåva betydde att jag ska kontakta henne, lämna uppgifter, betala liten summa för att få betalt  och så vidare... Vilken uppfinnings rikedom! Hahahaha brrrr!

(tog bort en mening, som kan misstolkas)

Det var ganska skönt att skratta av sig i mörkret. Mörkret är här. Tydligt. Från morgon till kväll. Ibland känns det som att det är ljusare på natten... Ska söka ljusglimtar och koncentrera mig på ljuset istället. Det ljusa finns alltid, det finns alltid någon spricka så ljuset tränger sig in... Som i sången...

Under de korta timmarna i dagsljus målade jag lite och det blev en del "alster" att fota och kanske även att visa. De kommer så småningom någonstans...

Olympus blev gladare och fyllde ett litet kort så det blir fler bilder att jobba med, utom de som ligger kvar från sommaren..., men vintern här är lååång och mörk så jag kanske hinner och får ork mellan olika vädertryck. Det låga trycket slår ut mig totalt. Jag kan inte ens tänka. Men jag lovade mig själv och lovar er, inga gnällbloggar, bara ljus. Jag ska försöka i alla fall.

Maluszek kom också med en gåva. En levande talgoxe! Det gick bra denna gången och fågeln flög iväg oskadad, men... jag får straffa katten hårdare så han slutar jaga fåglar. Mina andra katter var också pigga på att ta fåglar men fick stryk och slutade. Nu är de för gamla och det bara rycker i morrhår när fåglarna hoppar i närheten. Möss dessutom får jag också levande och sen måste jaga de själv under möblerna... En fick jag i kameraväskan. Katten tyckte att det var en lämplig plats.

På bilderna en blandning som kan avspegla något... jag längtar... ca tio veckor till... ;-)

från mobilen...

Det händer att jag tar min hälsopromenad utan Olympus och då får mobilen hjälpa till att stilla fotobegär eller blir det någon minnesbild för ett annat tillfälle.

Igår rensade jag minneskort i mobilen. Det blev en del även om jag försöker ta bort onödiga filer med jämna mellanrum för att inte ”drunkna” i mängder av bilder. Digitalisering gör det enkelt att fotografera och det fotas allt och alla knäpper med telefoner överallt, även jag… De flesta bilderna passar ändå bäst i papperskorgen.

Under rensningen kom jag på att jag kan bjuda er på en promenad på ”mina” dagliga stigar och de motiv jag passerar… Det var några stunder att jag önskade att jag hade kameran med mig…

Oftast går jag till stranden, via kohagar eller åker en bit bort till naturreservatet. I naturreservatet blir det stig genom skogen mot havet eller de olika slingorna genom tallskog och dynor. Slingorna är lagom långa och det tar lite över en halv timme i raskare takt eller långsammare när Olympus ser någonting. Men idag är bilderna bara mobila ;-) Redigerade de lite i PS för bättre kvalité, ökade kontrast och förbättrade ljus och färger, men ville inte spendera för mycket tid på något som slutligen landar i papperskorgen ändå.