udda stenar

Efter några dagar med elände efter fallna träd tog jag en hälsofotopromenad vid Nissaström. Det var molnigt och låga vattennivåer lovade några stenformationer att beskåda och fota. Nissaströms naturreservat bjuder alltid på något oavsett väder. En rolig terräng med mossklädda stenar, fin skog och själva Nissan som rinner lat och blir spegelblank eller forsar, beroende vart någonstans man befinner sig. Letade efter höstfärger...

Efter regnet fick mossan en häftig mättad färg och som jag förutspådde några steniga filurer reste sig från vatten. Önskade mig bara att solen stannade bakom molnslöjor lite längre, men man tager vad man haver sägs det, så jag skruvade på ett gråfilter och försökte så  bra jag kunde...

Synd bara att det var så mycket sly på vissa platser och jag kunde inte komma åt flodkanten, även vid så kallade utsiktsplatser har buskaget vuxit sig stort under det gångna året eller två... Fick klättra lite på några stenar och hittade det jag sökte efter...

Inte helt nöjd på grund av det starka ljuset, men efter lite laborering på datorn, tror jag att det blev helt ok ändå :-)

Bilderna finns överallt…

Det beror på mig om jag vill se de eller ej.

Vill jag grubbla och surra, gömmer de sig och allt är svart i bruset utifrån. Tar jag ögonen och kameran med mig blir det alltid något.

Bilder finns överallt stora som små. Och det behöver inte blir mer komplicerat än så, det var någon som sa det och jag håller med…

Blir det bra så….

Vad gör en bild till en bra bild?

Ja, det finns många åsikter och tips om det och det är jag säker på att ni känner till.

Dessutom det som är bra, fint, konstnärligt, intressant, sticker ut för en kan vara fullständigt ointressant och ordinärt för någon annan. Ni vet smaken är som den är…

Hur kan man tänka då?

Ta kritik och utveckla? Ja, om kritiken är befogad och man ”pratar” samma språk, bokstavligen och metaforiskt, annars blir det bara missförstånd…

Kriga för sitt? Vissa gör det med olika resultat. Dessutom resultatet kan bli orättvist ändå. För att smaken osv…

Först var jag ledsen, sen var jag arg, men efter ett tag tog jag beslut att dela med mig mina funderingar och förtydligar:

Jag är inte sur, besviken eller arg. Inte ute på några krigsvägar heller.

Jag vet var jag är någonstans och det ger mig trygghet.

Som många av er njuter jag av mitt fotograferande och ibland vill jag bara dela med mig här på Fotosidan. Samtidigt är det viktigt för mig att utvecklas och se att andra gör det.

Jag lägger en bild för kritik eller delar med mig bara. Sedan en tid tillbaka försöker jag vara aktiv, gillar, kommenterar, tar emot kommentarer, svarar, skriver blogg, men först och främst tittar på bilder och njuter av andras skapelser och läser bloggar, artiklar… en vanlig medlem…

Som en vanlig medlem har jag också möjlighet att söka till Galleri FS och rösta.

Jag antar att jag bidrar med till liknande funderingar hos någon annan…

Innan jag skickade min första bild tog det ett tag. Den första var refuserade på studs och det fick mig tänka efter och studera noga…

Det var en bild som gillades allmänt, men jag såg att det var fler liknande redan valda, så inget mer med det.

Citat:

”Välj ut en av dina allra allra bästa bilder. En sån bild som du känner verkligen är en riktig superbild och något utöver din vanliga prestationsnivå.”

En bästa bild! Det är frågan! I mailet från redaktionen fick jag info att det bästa sättet är att skicka bild till bildkritik. Den hade redan varit där och fick statistiskt mest kommentarer och bästa betyg!

Dessutom en utomordentlig positiv respons från andra sammanhang.

Citat:  

”Att en bild blir refuserad behöver inte behöva att den är en dålig bild, utan snarare att det inte var en bild som Galleriet letade efter just nu. Att en bild blivit publicerad i andra sammanhang, placerat sig bra i fototävling eller sålt bra, behöver inte betyda att den passar i Fotosidan Galleri.”

Andra sammanhang var bland annat andra fotosajter som 1x och 500px.

Smaken är som bekant…

Jag är inte sur, jag bara ställer mig frågan: om den refuserade bilden inte var tillräcklig bra, hur kan jag förstå vilken bild är det? Vilken bild i mina ögon kan vara värd att skicka ansökan? Och när jag röstar? Det är bara min smak…

Så vi får se, vad som händer i framtiden…

Dessutom man röstar anonymt skrevs det i reglerna… Det tvivlar jag på…

Citat:

”Att ladda upp en bild till Galleri FS innebär att du kan bli refuserad. Likaså bedöms du av en lekmannajury så röstningen görs inte av några experter. Likaså röstar inte alla på alla bilder, utan detta varierar från bild till bild, vilket kan ge inkonsekvens.”

Jag är lagom uppmärksam och kunde identifiera ganska många bilder… Jag la ned min röst då.

Tror faktiskt att om man kunde rösta öppet och tydligt kunde det varit mer relevant och kanske kunde det gått lite snabbare… vänta ett antal månader kan vara lite överdrivet.

Det är inte kritik, jag är inte sur, jag bara funderar… som en vanlig medlem som kommer fortsätta att vara aktiv och glad.

  ;-)

Bilden har ingenting med texten att göra, det var andra som jag fick ”tillbaka”.

Bildligt talat

För mycket av det goda? Kan det vara så? Idag när alla fotograferar allt och alla på alla möjliga sätt och mycket förmedlas bildligt, blir det svårare och svårare att skapa något nytt, något unikt… Jag blir stressad. Det blir för mycket av det goda, för många bilder och för många möjligheter. Det låser sig för mig och jag kan inte ta en enda bild, trots att jag vill…

Jag lärde mig att det bästa är att bara låta bli… ta en paus och inte tänka så mycket, lämna prestations ångest och andra stressiga tankar i fred …

Foto är min hobby…

Hobby är min glädje, jag mår bra av det…

Jag tar med mig mobilen bara och tar minst en mil lång promenad.

Vid havet.

Vid sjö inte lång borta från hemmet.

I skogen.

Kameran ligger hemma och jag ser bilder och känner frustration, men bara vid de första stegen…. Sen känner kroppen en ljuv trötthet, hjärnan gör sig av med stress och ångest…

Jag vandrar vidare och tänker att foto ger mig mycket glädje… tar mobilen och klickar snabbt för minnes skull för att återkomma vid annat tillfälle med olympus…

Kunde det inte varit bättre att ha kameran med sig? I fall ifall?

Nej…

Ibland behöver jag bara distans och lite tid…

Bilderna i bloggen är sådana minnesbilder från senaste promenaden…

Obetydligt...

En bild eller två och ibland ingen alls… det beror på stunden...

Jag har fotograferat nu ett tag och märker att jag dras alltid till små ting, små blommor, fröställningar och natur detaljer. Sådana obetydliga fotomotiv…