fotoberoende
höstpromenad...
...vid havet
Havet bjuder på snabba skiftningar i ljus och färger och det blir alltid något spännande att se.
Om det inte blåser för mycket brukar jag "trampa" dagligen på stranden, för hälsan, för att vädra tankarna, för nöjes skull och även för foto.
Fast ibland följer inte kameran med...
De senaste åren blev det väldigt glest med fotopromenader. Kunde inte hitta mening i själva fotandet. Kände mig överrumplad av alla bilder runt om. De jag har tagit själv och andras på alla möjliga nätsajter och andra medier. Bilderna blev som en nytt språk att lära sig... och plötsligt svårare än något annat...
Det skulle bli si eller så...
Det trendigaste var just såhär eller sådär...
Man skulle klicka här och där...
Skriva, klicka, lajka, favorisera, kommentera och multiplicera ... och skryta... om och om som influenser gör...
Här och där en algoritm eller nätspöke som "hjälper till"
och vips
är man en stor och känd
???
Jag fattade ingenting. Tyckte inte om nättroll och multilajkar och den sortens kändisskap. Frågade mig själv vart skulle det leda. Hade inget svar och drog mig ifrån...
...för att hitta tillbaka till fotografering.
blandade känslor
En blandning av sensommarinsekter och oktoberdimmor.
Idag, i regnet och mörkret passade det bra att sortera några bilder tagna förra året. Fyllde några minneskort under pandemin och sen hade jag ingen lust att framkalla bilderna eller bara sortera de och det blev en salig blandning av allt möjligt. Mest makro. Som jag skrev tidigare i mitt fall blir det alltid mycket makro.
Det visade sig att några flugor och andra insekter poserade fint bland de sista blommorna på sensommaren och på hösten. Oktober 2020 bjöd på mycket dimmor vid sjön i Småland och det blev många bilder.
Och nu är det höst igen... De två senaste åren försvann i corona dimman.
Jag har inte lidit särskilt mycket av begränsningar, tvärtom, ibland kändes det nästan skönt att skippa människor i närheten, men idag blev det påtagligt att allt är annorlunda och att även en liten spontan fotoutflykt måste planeras utifrån pandemin... Det är inte längre bara att ta bilen och dra... Inte för mig i alla fall...
grönskan avtar
Det gör ont när knoppar brister, men
det är tungt när grönskan försvinner…
Kravlar i min trädgård efter regnet för att fånga de sista gröna nyanserna innan höstens tunga täcke tar över…
Det blir lite upprymt och vemodigt på samma gång.
havet blev till guld
Efter några regniga och blåsiga dagar kom lugnet... ett gyllene sådant, med härlig lyster över havet. Nästan vindstilla, behaglig temperatur och ljuset så vackert att jag knappt kunde tro mina ögon! Letade efter olika mönster...
Kände mig lite vilse och osäker med mitt skapande ett tag och anmälde mig till kursen här på FS med Jan Peter Lahall. Tyckte att det kan bli intressant och givande att få feedback och vägledning från en professionell fotograf.
En av uppgifterna var att hitta mönster i naturen. Till synes lätt kan man tycka. Det finns mönster överallt, på stenarna, på träden, växtligheter bildar roliga mönster och det finns oändligt att hitta på stranden..., men det som vi ser blir inte alltid bra på bild eller det blir ingen bild överhuvudtaget. Så det tog lite tid innan jag hittade lite mönster och kunde leka med...
Samtidigt som jag skrev, var ljuset magiskt så jag fick byta objektiven lite fram och tillbaka för att ha möjlighet att fånga det fina havet och dela min upplevelse med er.
Jag hittade lite olika mönster men främst var jag häpen över att havet blev till guld :-)
om och om igen...
Vackra vyer från Tasmanien eller Shetlands vilda kust, det kunde varit något...
Men jag kan inte fotografera i Tasmanien och Shetlandsöarna är ouppnåeliga med...
Men jag kan ofta åka till en liten sjö några mil bort och glädjas av naturens dynamik och fotografera olika speglingar till exempel. Om och om igen.
Det regnar nu igen så det blev en liten stund vid datorn och några bilder blev klara för att visas på bloggen.
Det kliar i resekänslor, men det tar lite tid till innan jag vågar dra någonstans... Inte nödvändig till Tasmanien.