Vår till höst...

Kameran ligger i ryggsäcken, den har packats upp ett fåtal gånger men knappt blivit använd under flera månader.  Allt har väl sin tid.

I november somnade min mamma in efter en redig fight med cancer. Jag vill berätta om bilderna men sorgen är för stor för att jag ska orka. Den faktiska sanningen är att det är mamma jag har att tacka till den största delen för mitt fotande. För några år sedan gav hon mig min första systemkamera och min värld ändrades. Mitt sätt att se på omgivningen. Magiska äventyr och möten. Ja,tack mamma. Tack för att du gjorde min värld större!

Här är en salig blandning av bilder jag tagit sedan jag bloggade sist. Jag hoppas att jag ska hitta tillbaka till fotandet under detta år.

Experimenterat lite...

Jag har inte direkt någon ro för efterbehandling av bilder utan vill gärna ha ett så färdigt resultat som möjligt direkt när jag tagit bilden. Det innebär för mig att jag fått lära mig att bli noga med att kolla av hur bilderna blir, exempelvis om jag behöver byta plats, höjd, objektiv. Ibland räcker det med att bara flytta på sig ett par centimeter, ibland inte. Men jag missar såklart fortfarande saker som jag får upptäcka när jag laddar upp bilderna fast då får jag försöka tänka på det vid nästa tillfälle. För 1,5 vecka sedan gav jag mig på lite mer makrofotografering med min sambos kamera/objektiv samt hans hjälp. Vi har ett par sittunderlag som har en reflekterande yta under och tänkte att vi kunde testa med en av dem som bakgrund. Vid första försöket ser jag en häftig cirkel som det senare visar sig inte kommer med hjälp av underlaget utan av solens reflektion från en av bilens fälgar. Jag försökte flytta runt lite så att jag skulle hinna rama in vitsippan i cirekln innan solen gick ner.

Bild nr 2 togs med sitterunderlaget som bakgrund.

Dagen efter testade vi med aluminiumfolie och lite vatten för att få lite effekt.

Gjorde hål i folien så blomman plockades inte för ändamålet. Lite trixigt, eller rätt så mycket ....

Detta är väl inget jag alltid vill göra men det var två tillfällen då jag även lärde mig lite mer om kameran, objektivet och mig själv helt enkelt.

Hoppas ni har njutit av fler fototillfällen än vad jag hunnit med den sista tiden!

Gnagare, varelserna som lätt ger en sötchock!

Jag tycker att det är något speciellt med gnagare och i detta fall tänker jag på de dära som är så väldans små. Hur de kan befinna sig så nära en utan att bli upptäckta. Öronen, ögonen och svansen. Jag vet att det råder en delad mening kring dem men jag blir lika lycklig oavsett om det är en råtta, sork eller mus.

Jag har nog blivit mer medveten om att de kan dyka upp i min närvaro vilket har gjort att jag lyckats få mig några bilder. Sen är de ju rätt snabba av sig men det är en annan historia. Platser där det är eller har varit fågelmatningar är mitt tips om en vill få möjligheten att ta en bild. Oftast är det en hel del väntan och sedan gäller det att lista ut vilka vägar de föredrar att ta. Små frön eller nötter brukar uppskattas och det ökar även chansen till att få ta flera bilder.

För  några veckor sedan fotade jag, vad jag tror det är, skogssork. Två stycken, en var otroligt liten. Snabba och de hade minsann full koll på både mig och min sambo. Förra året var målet att få till en bild, nu är målet att få en bra komposition och lista ut vilka inställningar som är att föredra. Fast nu är det ju så att vi pratar om vilda djur så även om jag har en tanke på hur jag vill ha min bild så behöver det ändå inte bli ett sånt resultat.

Detta var en av de första bilderna på just denna krabat. Fanns en hel del som "kom ivägen" men åt andra sidan visar den ju sorkens miljö. Fotade med min Nikon D7100 och Nikon 200-500mm. Vill komma på objektets nivå och mitt tips för er som gör lika att skaffa ett liggunderlag om ni inte redan använder ett. Ibland har jag inte så bra koll på var jag lägger mig eller inbillar mig att marken är hyffsat torr men har gjort en total felbedömning. Dessutom är det ju lite bekvämare.

Det var bra fart på molnen vilket gjorde att ljusförhållanden ändrades. Jag kan inte urskilja på bilderna gällande om det är den lilla eller större jag fångat och det minns jag inte heller.

Tacksam över varje möjlighet.

Under helgen åkte vi till Hallstahammar för att fota paddor. Dock var det nog lite för kallt i vattnet och de vi såg ville inte riktigt visa upp sig. Då bestämde vi att återkomma senare under dagen i hopp om att fler paddor skulle kommit dit för lite lek. När vi kommer tillbaka har solen försvunnit och på himlen svävar regnmoln. Men vi chansar och när vi går mot platsen hinner jag uppfatta en liten skogsmus och nog stal bådas hjärtan.  Det var bara att lägga sig platt på marken och åla runt för att få lite bilder.

Vilken upplevelse, skogsmusen hoppade sen vidare och regnet började ösa ner. Inga fler paddor hade dykt upp heller. Men det gjorde inget.

Ibland måste en bara vila. Lovar att den skuttade vidare sen :)

Hoppas ni alla får en fin vecka!

Hur ska jag hinna?!?

Jag ska erkänna min förvirring. Jag har tänk att jag har en massa tid att fånga allt som händer under våren. Att jag är i fas och har koll på när vårblommorna ploppar upp och väcker en. När grodorna är möjliga att fotografera utan att behöva leta upp dem vid någon skog.  När fåglarna uppvaktar. När huggormarna gör sig möjliga att fånga på bild och listan kan nog göras längre.

Jag insåg dock att allt händer samtidigt. Värmen slog till snabbt och under en kort period vilket gjorde att jag blev förvirrad. Vitsipporna trängs helt plötsligt med blåsipporna. Fåglarna bygger klart sina bon. Grodorna har tagit sig till platser för att para sig och vissa har redan gett sig vidare.

Jag visste inte i min iver vad jag skulle prioritera.

Det visade sig att det blev fåglarna som prioriterades bort. Jag är väl inte ledsen för det eftersom jag fotar fåglar under största delen av året och glömmer bort att utmana mig själv med andra objekt, stilar samt objektiv.

Jag har fotat med Nikon D7100, Nikkor 200-500mm el Sigma 50-150mm. Fick även denna gång låna min sambos Nikon D4s med Sigma makro 150mm med  filter.

Vad har ni på agendan för att fånga våren på bild?

Bilden är beskuren och lite lätt redigerad. Fotad i Örebro. Det var en rätt liten rackare.

De två övre bilderna på grodorna är tagna i Västerås. Starkt solljust, svårt att komma nära och blött att fota på den nivån jag valde. Bilderna under på grodan är fotade i Örebro. Målet var sothöna m.fl. men så dök grodan upp och det var en positiv överraskning. Den var en bit bort så skärpan blev inte strålande men det finns istället andra element i bilderna som gör att jag är nöjd med dem.

Blommorna fotade jag i Strömsholm. Det var inte smidigt och jag fick testa mig framåt för att få till lite variation.

Jakten på vårtecken...

Hela gårdagen spenderades utomhus med min sambo och målet var att få lite bilder på annat än fåglar. Hur det gick berättar jag i ett annat inlägg. Detta inlägg får handla om det där små blommorna som med sin färgexplosion totalt tar över sociala medier och alltid inger hoppet om att våren äntligen är här. Jag måste medge att det är rätt häftig vad dessa blommor gör för oss, de bryter sig igenom de bruna löven, det torra gräset och får så många människor att känna glädje. Det är ju som sagt rätt så häftigt.

Efter vi hade fotat klart det vi åkte iväg för att fota så ville jag bara förbi ett naturområde i Köping. Först möttes jag bara av brun mark och kände mig lite snopen. När jag vänder mig om har ett gäng krokusar i gula toner uppenbarat sig och min sambo lät mig låna hans Nikon D4s med ett Sigmaobjektiv för makro. Jag vet att förra årets bilder på dessa vårtecken hade en annan känsla än vad jag fick till denna gång men är nog ännu mer nöjd med detta resultat ändå. Efter jag fått den bild jag kan tänkte skulle funka så sökte jag vidare vid en annan plats och hittade blåsipporna. Det var inte så lätt att komma åt dem och jag ville både nära och på marknivå så det var lite trixigt att krypa ihop och ändå lyckas ta bilder. Det fanns både i lite blåare nyanser men även i lila. Den i lila fick jag inte riktigt till då omgivningen var lite knepig utan för göra ett nytt försök och nöja mig med blåa för denna gång.

Jag gillar mörkret i bilderna och hur färgen på blommorna ändå är så stark så att deras betydelse blir synlig. Visst hade det gått att redigera lite så att det på marken med skärpa tagit mindre uppmärksamhet men låter bilderna vara för denna gång.

Önskar er alla en fin vecka!

/ Maria