Knottbiten & sliten....

Vaknade upp efter en natt med drömmar om min mamma som somnade in i sviterna av cancer för ca ett år sedan. Var osäker på om jag ens skulle orka fota men sa till maken att vi åker iväg till vårt bestämda utflyktsmål och så får vi se hur länge jag orkar vara där. Det slutade som det ofta slutar. Att maken packat ner sin kamerautrustning och jag säger, snart, ska bara.....

Vi besökte en plats där nötkråkor brukar dyka upp och en massa småfåglar. Har en tur dyker någon gnagare upp med. Vi var inte ensamma där och jag ville inte vara ivägen så jag väntade länge med att packa upp kameran. Sökte av marken efter små besökare men märkte inte av någon alls. Men så plötsligt så ser jag något uppe på en sten. Lurvigt och snabbt. Inser att nu är det minsann en gnagare på besök. Sen var det bara att lista ut vilken väg den skulle välja för att sedan kunna lägga ut lite nötter kring den och hinna få en bild.Vi inser efter ett tag att vi har besök av två individer dessutom.

Jag la mig på marken, fullt med knott men tänkte att den är nog inte så farligt. Hade fullt med knottbett i ansiktet och i hårbotten sen men jag tror ändå att det var värt det. För det händer något med mig när jag är mitt uppe i allt. Jag tänker inte på något annat, jag är fullkomligt i nuet. Jag skrattar, svär när jag inte hinner få en bild och känner lycka. Dessutom delar jag stunden med den jag älskar mest i världen.

Solstrålarna orkade inte riktigt sig igenom trädens grenar och några moln svepte förbi. Men med förutsättningarna och med tanken på hur morgonen startade.

Fick mig en bild på en solros med, lite otippat besök vid just denna plats ...

Äntligen! Vilket lyckorus!

Jag är nog inte ensam om att ha drömmar om vad jag vill fånga på bild. Även om detta djur inte är ett ovanligt eller sällsynt djur så är det verkligen ett möte jag och maken längtat efter. Vi var i Särna en sväng under semestern i somras. Då tar vi alltid ett par turer till Fulufjällets nationalpark. Favoriten att träffa där är lavskrikan. Vägen till nationalparken bjuder på en del vilda möten ibland och ibland ser vi inte till någon varelse alls.

Vid en kurva har en katt valt att vila vid vägen, bromsar in och den lunkar in vid en liten stuga. Lite senare tänker jag, är det ännu en katt vid vägen? Men inser snabbt att det är en tjusig räv. Räven verkar målinriktad och springer längst vägen med ett byta i sin mun. När jag får chansen att stanna till vid en trygg plats så kliver vi ut. Räven kommer då mot oss, ställer sig vid skogsdungen och lägger ner sitt byte. "Låter oss" ta några bilder och tar sedan upp bytet igen och fortsätter efter vägen. En bil kommer i hög hastighet och jag ber den sakta in. Föraren stannar till och jag säger att hon kommer stöta på en räv så hon får gärna köra lite lugnare. När vi kommit in i bilen och börjat köra så ser vi samma bil, i låg hastighet och räven som springer efter vägen för att sedan svänga ner in i skogen. Jag tror vi var flera som var glada över detta möte. Även om vi sett till rävar vid flera tillfällen så har vi aldrig fått uppleva just detta. Lyckoruset infann sig. Först när jag börjar kolla på bilderna inser jag, vilket lätt kan hända att jag inte kollat över inställningar och hur den starka solen blivit som ett filter. Men när en får en chans som kan vara över i vilken sekund som helst så kommer jag hellre hem med några bilder än med inga alls.

Vilket möte drömmer du om eller har haft?