Äntligen vinter

Jag älskar det knarrande ljudet av mina steg i snön. Det lätta snöraset från grankvistarna när fåglarna landar på dem. Spåren, spåren i snön får jag inte glömma nämna. De som avslöjar att jag inte är så ensammen som jag kan inbilla mig att jag är. Det stora spåren från älgar & vildsvin, till de små spåren från sorkar & möss som får mig att le stort.

Kamerautrustningen vilade större delen av 2020 av flera skäl. Men detta år har inneburit flertalet utflykter och även några nya bilder. Jag upplever att jag tappar lite när jag inte fotograferat på ett tag. Att jag blir långsammare och inte lika observant men envisheten, den räddar mig i flera situationer. 

Det har fotats i starkt solljus till molnigt. Ljusförhållandena har ändrats snabbt i denna dunge där alla bilder i detta inlägg är tagna. Ibland har jag & maken varit själva, ibland har det varit andra på platsen med kamera eller kikare. Igår mötte vi ett par pratglada herrar & vi fick en massa tips om andra fotoplatser. Jag älskar att få höra om andras möten i naturen & det blev en hel del skratt. Insåg hur mycket jag saknat just dessa typer av möten som ger mig glädje oavsett om jag lyckats fånga något med kameran eller inte. Även om vi ska tänka på hålla avstånd ute i naturen så tycker jag även att vi ska tänka på hur mycket vi kan lyfta någons dag genom att vara trevliga.

Drömmen denna vinter är en räv i vinterpäls. Har av ren glädje sett räv vid flera tillfällen men inte där det varit lämpligt att stanna för att försöka få till en bild. Vilken bild drömmer du om att ta denna årstid?

Fick även besök av en annan favorit, dock höll sig ekorren på avstånd men lika charmiga i vanlig ordning.

Sist men inte minst, lite fåglar.

Nötkråkan, en av mina favoriter bland fåglar. Använde naturen som hjälp till vinjett.

Fick besök i närheten av där jag satt. I en fin liten gran som verkade populär att gömma sig i när fåglarna fått tag i nötter.

Blåmesen verkade vilja markera för andra blåmesar men själv tänkte jag att den lekte superhjälte.