jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

2024-12-27 14:14   Poromaa

Intressanta tankar (skriver just nu om detta själv i del 2 av R.I.P), jag menar detta om det perfekta eller inte så perfekta. Känner själv att allt verkligen inte behöver vara perfekt, för allt är ju inte perfekt. Men däremot tycker jag mig kunna se när något inte så perfekt finns i en bild genom en medveten hållning. Då blir det intressant, och då handlar det, tror jag i alla fall, om erfarenhet och kunskap. Att medvetet våga tänja lite på gränserna och tillåta lite av det som skaver.

Fina bilder, för övrigt, särskilt gillar jag den med ditt hus. Lite skev, men skev där den skall vara skev…😉

/Samuel

Svar från pisces 2024-12-27 15:37

ja, men visst är det skillnad på när något imperfekt finns i en bild som i övrigt är medvetet fotograferad osv, och en bild där det är mer ett försök att bli nåt (rätt, vad det nu är), och det bara inte funkar.

för jag tror att jag egentligen inte har nåt emot det där som skaver. visst, det SKAVER, det gör det ^^ men det gör ju å andra sidan att en bild blir minnesvärd. så vad tusan. :D

2024-12-27 18:48   morgondotter

dina bilder, som jag ser dom, har en ickestressande balans

dom ger, mig, ett lugn

jag känner mig lite med, där på promenaden

finns det något bättre en mellandag, än bilder utan krav, med dimma och förgrund

detta är ditt uttryck, var rädd om det
det är konst

/inger

Svar från pisces 2024-12-27 19:22

men åh, vad rar du är, inger <3 vad glad jag blir av dina kommentarer - du skriver så fint till mig. :)