jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

stativfråga

det här är ett helt bildlöst inlägg, eftersom det egentligen bara innehåller en frågeställning jag hoppas få svar på. :)

jag har ett gammalt manfrotto-stativ som stått och samlat damm i ett hörn i åratal. inatt tog jag fram det, eftersom jag tänkte påbörja ett av mina mindre vinterprojekt (fotografering inomhus). det är som sagt var enormt dammigt, och eftersom det stått så länge har det VERKLIGEN dammat igen.

bollen som är tänkt att rulla så att man kan justera kameran när den sitter på stativet, har fastnat. jag vet inte om det är pga damm eller bara för att stativet är runt 25 år gammalt, men det sitter som berg och går inte att lossa. eller, JAG kan iaf inte rucka på det - vilket såklart kan bero på att jag inte är fullt lika stark i nyporna som när jag var yngre. men ändock.

min fråga är på ett ungefär som följer;

går det här att åtgärda, eller behöver jag börja spara pengar så att jag kan investera i ett nytt stativ (alternativt ge fan i att använda stativ och helt enkelt antingen leva med långa slutartider och handhållen kamera tills ljuset är ok igen, eller hitta en annan lösning)?

var gärna tydliga i era svar, för medan jag å ena sidan må vara hyfsat bra på att fotografera, är min tekniskt/praktiska sida i princip obefintlig. :D :D :D