Låter bra, även om jag inte ser nån förändring från tidigare! :)

Nummer 4 blir lite svårtolkat. Är det ok att köra Tri-x 400, och ibland en "liknande" film som t ex Plus-x, HP5+ eller Neopan 100/400/1600? Tycker att det vore enklare och klarare om ni bara skrev sv/v eller färg! Eller iaf skrev VAD ni menar med EN film. Som det står nu så ska man köra EN film, men man får även köra fler liknande filmer! :)

En reflektion om färg kontra sv/v är att med en digital systemkamera kan vi inte ha sv/v som löfte då de inte tar bilder i sv/v. I alla fall inte min K10D. Så, alltså en fråga: är det OK att konvertera till sv/v (kanske som att konvertera från raw)?
/John-Erik

Jag är inte medlem i Dogma (jag har övervägt det, men av olika skäl är detta inte rätt tillfälle för mig att ta tag i ett sådant projekt), men följer projektet med visst intresse. Jag ser personligen Dogma-fotografi som en sorts fotografisk kata (för er som är bekanta med kampsportsterminologi), eller meditation (som Johan uttryckte det). Poängen är att begränsa sig till en uppsättning teknik och fotografera så mycket med den att "rörelserna" blir en del av en själv. Inte för att det i sig ger vare sig bättre eller mer "äkta" bilder, eller något annat kvasielitistiskt som jag sett bland dogmatikerna ibland, utan för att det är en övning i bildseende att ta med sig när man fotograferar "skarpt" och tillåter sig alla tillbuds stående medel. Mot den bakgrunden tar jag mig friheten att ha ett par synpunkter på Dogma-löftet.

Punkt 1: Bra att "ingen interaktion mellan fotograf och motiv" försvunnit. Det möjliggör i alla fall någon form av porträttfoto och journalistiskt foto. Med tidigare formulering kunde man strikt talat bara fotografera främlingar och annat än människor (d.v.s. gatufoto). Hela Dogma 07-projektet har känts uppenbart väldigt gatufotoanpassat, och inget fel i det, om det inte vore för att man säger sig rikta sig till alla typer av fotografer. Att ge ett gatufotoanpassat Dogma-löfte är poänglöst för en utpräglad naturfotograf.

3. En begränsning som känns fullständigt poänglös och egentligen bara fyller funktionen att begränsa Dogma till gatufoto, och utesluter till stor del natur-, landskaps- och arkitekturfoto, och andra typer av fotografi som till sin natur kräver foto med långa slutartider/brännvidder och stativ. (Ett liknande resonemang kan naturligtvis i princip föras om t.ex. blixt, men jag tycker att det är en avgörande skillnad mellan att påverka ljuset och att staga upp kameran, vilket ju inte i sig påverkar motivet på samma sätt som blixt gör.)

4. En punkt där Dogma-löftet "mildrats" på ett sätt som för mig går emot den asketiska idén med Dogma. Jag tyckte idén med en film/ett ISO var bra. Filmer med olika ISO är sällan likvärdiga: det skiljer alltid i korn o.s.v. och detsamma gäller olika ISO-tal på digitalkameran. Dessutom är ju en del av poängen med asketismen att minimera antalet rörliga parametrar i utrustningen. Till yttermera visso är den nuvarande formuleringen en tolkningsmässig mardröm.

5. Bra att "får inte" mildrats till "bör inte", men begränsningen till brännvidder under 90mm känns fortfarande konstlad och onödig. Vad är skillnaden mellan att utöva sin asketism vid 14mm ultravidvinkel (som är helt okej) och att göra det vid 400mm supertele (som inte är okej)? Återigen en begränsning som mest tycks tjäna syftet att framställa gatufotografi som lite finare än annat foto. För den som inriktar sitt fotografi på t.ex. djurliv kan det vara helt meningslöst att göra sina "Dogma-övningar" vid korta brännvidder.

6. Denna punkt har alltid känts som en blinkning till politisk korrekthet, mer än ett konstruktivt bidrag till Dogma-asketismen. Vem avgör vad som är ytligt eller konstlat? En fullständigt omöjlig distinktion, som bara bygger på att några sätter sig till att vara smakdomare över andra -- en bedömning som bör vara upp till betraktaren att avgöra och delge sina synpunkter om. Renodlad pornografi bör ju i alla fall redan vara uteslutet genom förbudet mot arrangerade motiv i punkt 1. Utöver det, varför skulle inte sex och våld kunna utgöra väl så intressanta och djupsinniga föremål för konstnärligt utforskande?

Det är de saker jag fortfarande inte känner mig bekväm med i löftet, men det nuvarande förslaget är bra i sina enkla formuleringar. Lite intressant att punkt 10 alls behövs. Det säger kanske en del om en attitydutveckling som skulle behövas inom Dogma-familjen. I och med att man ska fästa ett löfte vid en viss utrustning är det lätt hänt att man diskuterar varandras löften, snarare än varandras bilder. Det behövs också fler som inte ansluter sig till det rådande idealet att Leica + svartvit film är "det mest dogmatiska", d.v.s. det mest "riktiga" fotografiet.

Jag tycker att ett fast iso eller film borde gälla, annars faller liksom hela iden med Dogma, jag förstår inte alls varför den regeln togs bort ? Själv kommer jag hålla mig till ett och samma ISO.

/kent