Några tankar kring förlorade bilder (analogt vs digitalt) - samt en av mina mest använda bilder som bara delvis är min!
Leica M2 + Sumicron 50/2. En av de bilder som jag tog under min militärtjänstgöring som fotograf på F17,
Läste Bengts blogginlägg häromdagen, som förutom att vara ett generalangrepp ( i vanlig ordning ;-) på digitalfotografin också lyfter frågan "håller bilderna för framtiden?"
Nu vill jag slå ett slag för den digitala bilden utifrån ett yrkesfotoperspektiv. Jag har nämligen förlorat en massa analoga dia- och negativ-original under åren. Varför?
1. I vissa fall (som vissa av mina lumparbilder) så äger uppdragsgivaren originalet - med stor risk att det förkommer, förstörs eller blir otillgängligt.
2. Inskickade bilder har inte kommit i retur - trots påminnelser osv, vanligt med papperskopior, men katastrofalt när det är negativ eller dior.
3. Bildbyrån eller tidskriften har gått i konkurs och deponerade original försvinner(har hänt mig flera gånger - ibland har jag kunnat rädda mina bilder).
4. Negativ eller dior förstörs i hanteringen och/eller slits ut av upprepade trumskanningar med tillhörande inoljning och rengöring. (Eller ljusbleks för att de lämnas framme på ljusbord mm, mm).
5. Egen klantighet - en diabild eller ett urklippt negativ är lätt att förlägga eller rentav kasta av misstag ;-)
Här är den digitala bilden överlägsen, originalet - RAW-filen - finns alltid kvar hos mig. Och den kan kopieras i all oändlighet, delas med uppdragsgivare och arkiv, misshandlas av originalare osv, osv. Men så länge jag har koll på mina säkerhetskopior så är det ingen fara. De digitala originalen tar dessutom liten plats, är automatiskt indexerade och lätta att söka igenom, samt bara ett musklick ifrån Photoshop.
Visst - jag har gjort både dia- och negativ-duplikat av viktiga original. Och jag har fakturerat slarviga kunder för förkomna bilder (vilket ofta skadat realtionen).
Jag är glad att den tiden är över.
När det gäller arbetsflöde, leverans och arkivering så är den digitala bilden överlägsen den analoga. Sedan har analog fotografi andra förtjänster - där ger jag Bengt rätt - med råge!
--- Edit ---
Som respons på alla kommentarer samt för att utveckla mina tankar i ämnet har jag skrivit ytterligare en bloggpost:
"Några tankar och tips kring lagring av bilder - medans jag för över 1,5 terabyte bildarkiv till en ny hårddisk!"
Jag har ofta debatterat lagring och tycker att debatten ibland blir lite sned. Den enkla sanningen är att alla lagringsmetoder (analoga eller digitala) fungerar bra om de sköts rätt. Och att alla lagringsmetoder fungerar dåligt när de inte görs på rätt sätt.
Att lagra bilder som negativ/dia/kopior påminner rent hanteringsmässigt mycket om hur man lagrar böcker, målningar, skrifter, pergament ... (typ, skydda dem från fukt, värme, ljus och fysisk åverkan). Alltså en lagringsprocess vi har hundratals års erfarenhet av. Digital lagring befinner sig jämförelsevis i barnstadiet ännu, vi har ju inte lagrat digitalt mer än runt 50 år ännu och på bred front (att även privatpersoner själva gör det) inte mycket mer än 20 år.
Visst kommer många digitala bilder att gå förlorade på grund av slarv, tekniska fel och misstag. Men i längden och sett i relation till antalet tagna bilder antagligen varken fler eller färre än alla de analoga bilder vi förlorat och förlorar genom slarv, tekniska fel och misstag.
Allt det här är rätt och det har hänt mig också. Mitt bästa? negativ är idag försvunnet.
I frågan, om en bild klarar 500 år, så är det dock oklart om den digitala bilden överlever, men det gör den om någon tar hand om den under hela den resan. Troligen med ett intervall av så där 50 år. Men allt detta är spekulationer, kanske kommer man på ett sätt att lagra den med mycket längre intervall.
I dag vet!! vi att en papperskopia med platina-tryck överlever 500 år om den hamnar i ett statligt arkiv, typ Kungliga Biblioteket eller något museum.
Så det blev att springa ute i havsbandet på kobbarna i stället som nå't slags befäl! Men hade kameran med mig i alla fall! Har visat en startande robot tidigare i en blogg! :) Fast man fick ju inte fota sån't då! Å inte så nära! :)
Och dom negativen från 1959-1960 finns också kvar! :)
B)
DNG löser ju problemet, särskilt om man (som jag) lägger original NEF-filen som ett inbäddat objekt i DNG-filen. Disk är billigt.
Ja, jag GARANTERAR att jag kan läsa min DNG (som är förlustfria tolkningar av mina NEF) om 50 år, eftersom jag skulle kunna skriva en omvandlare för DNG->TIFF (Eller jpeg/whatever) SJÄLV, eftersom DNG är ett öppet format som Adobe (som skapade formatet) avsvurit sig möjligheten att kunna "döda".
Du kan idag med din moderna slimmade laptop-PC kan köra en emulator och din burk blir en gammal hederlig Commodore 64 eller ett 8-bitars Nintendo. Du kan ju till och med köra Windows i din flashiga MAC.
Den skolan tillhör inte jag. Jag raderar alla temporära informationsbärare (JPG, TIFF, Whatever) så fort jag inte behöver dem längre.
Med andra ord: Så fort en leverans är gjort så raderar jag de filerna. Jag kan alltid återskapa exakt samma filuppsättning med ett par knapptryck.
De e bilder jag inte behöver hålla koll på se'n! ;)
Mina "konstnärliga" bilder tar jag med M Leican och film.
Känns tryggare, både vad gäller kamera och film! :)
Jag vet att du bildbehandlar en del efter skanning av film men om du istället tar ett digitalt original i RAW kan du nå mycket längre.
Jag satt faktiskt och chattade med en vän som just nu övervintrar på en forskningsbas på Sydpolen och surfar via satellit. Jag kunde visa mina senaste HDR-bilder genom att dra dem från mappen till chattfönstret, hade de varit analoga hade det dröjt ända tills hon kommer tillbaka (I november...) innan hon hade fått se dem. Nu kanske inte det var ett typexempel, men hade jag varit tvungen att fota analogt hade nog 90% av alla som nu sett mina bilder aldrig fått se dem.
Att tolka en råfil (oavsett tillverkare) är inte precis raketforskning. Folk snickrar ihop egna råkonverterare idag, varför skulle det plötsligt bli så svårt om 50 eller 100 år?
Dagens filformat för bilder - jpeg, tiff, de olika råfilerna, png, gif och många andra mer obskyra - är tämligen välkända och som sagt inte speciellt svåra att tolka. Kan man skriva ett program för att tolka tiff eller jpeg är det inte svårare att skriva programmet så det också tolkar råfiler.
Fördelen med att spara råfiler är att programmen för råkonvertering blir bättre och bättre. Jag har gamla filer från 2005 som jag nyligen öppnade i Lightroom 3 och fick bland annat både bättre färgteckning och bättre detaljteckning (mindre brus) jämfört med när jag först tolkade dem med Rawshooter 2005. Råfiler innehåller mer information än jpg, och har man väl tagit en råfil finns det ingen anledning att inte spara på den.
Där har DNG en liten fördel, eftersom Adobe sett till att avsäga sig möjligheten att döda formatet. De har gått så långt så att de har patenterat formatet, och släppt patentet fritt. Inte nog med det, patentet säger också att den part som får för sig att dra upp några som helst juridiska tvister mot Adobe rörande detta patent omedelbart förlorar rätten att använda DNG-formatet.
Ursprungligen analoga fotografer verkar vilja hantera sina digitala filer "Med samma rutiner" som de hanterade film.
Digitala filhanterare verkar vilja hantera sina bildfiler på samma sätt som sina worddokument.
Sen har vi ju min favoritkategori: Lightroomanvändare som fortfarande arbetar med Filer/mappar som 'huvudsaklig sortering' istället för att börja tänka på metadatahantering.
Det handlar ju om att ta tillvara på de möjligheter en viss mediatyp ger, och att förstå dess svagheter... Man bör ju INTE bara köra på i samma hjulspår som man alltid har gjort.
Skämt å sido, i och med att man har obegränsade möjligheter att reproducera original i den digitala världen finns givetvis mycket större förutsättningar för beständig arkivering med digital teknik. Allt handlar om rutiner.
Och ärligt talat, hur många negativ har arkiverats och sparats av gemene man? Ganska få, de bilder som lämnas till eftervärlden brukar föra en bleknande tillvaro inklistrade med bostick i några album. Dessutom allt som har med färg att göra är inte så kul att arkivera i den analoga världen, skulle tro att färger går ur dessa neg/dior snabbare än dvd-skivan blir oläsbar ;)
Själv uppskattar jag mina analoga svartvita negativ, men skulle lägenheten brinna är dom borta. Dessutom kan man undra om de inte kommer att hamna på tippen när man väl dragit in årorna ;)
-affe