Camera Obscura
Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"
Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)
Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.
Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.
Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.
Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160
Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".
Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)
Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.
Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm
Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.
"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson
OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.
--- Edit ---
Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:
"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"
Som svar på det påståendet vill jag säga:
- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!
I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627
Hur fungerar sensorn - egentligen? Bra artikelserie i Leica Fotografie International
I de tre senaste (2-4/10) numren av min favorit tidskrift Leica Fotografie International är det en artikelserie om hur sensorn fungerar - "How the sensor redefines the rules of photography".
Jag som är gammal analogfotograf har fått flera "uppenbarelser" efter att ha läst dessa och faktiskt ändrat flera parametrar i mitt fotograferande!
De är mycket välskrivna och pedagogiskt illustrerade (detalj av en illustration i faksimil ovan). Det är som sagt flera saker som jag först nu förstår - trots att jag plöjt ett antal fotoböcker mm, mm ;-)
Ett litet exempel:
Med s/v-film så exponerar du "efter skuggorna" men med dia-film så tillåter man sig en måttlig underexponering istället. Med digital-kameran har man ofta applicerat "dia-tänket" då sensorn är känslig för överexponering. När max antal fotoner har träffat sensorns diod så är det "fullt" - dvs ingen information skrivs och den pixeln är ohjälpligt överexponerad.
Men - om du underexponerar delar av bilden så ökar bruset (pga hur sensorn fungerar) i de mörka (lågdager) delaran av bilden. Vilket ställer til problem och fina detaljer kan gå förlorade.
Hemligheten är att du måste exponera exakt rätt - mycket nogrannare än på filmtiden ;-) Har du en kamera med sk matrixmätning och massa datorhjälp inbyggd så löser sig detta lite av sig själv. (Inte minst min nya Panasonic GF1 har en massa elektroniska "gadgets" för att hjälpa till på detta området.) Men plåtar man tex med en Leica M8/M9 med vanlig centrumvägd-mätare - då måste man tänka till ordentligt. Och kanske viktigast av allt - ta en rejäl titt på bilden histogram.
Sedan jag ändrade mitt exponerings-tänk så får jag faktiskt mycket mindre lågdagerbrus i mina M8-bilder, även på högre ISO-tal.
Tack för hjälpen LFI! ;-)
Leica M9 vs M8 - lite om min kommande recension. Och kan du se skillnad på bilderna?
Jag håller som bekant på att uppdatera min recension av Leica M9. Tänkte i några bloggposter berätta lite om hur jag går till väga.
Först av allt så plåtar jag med Leica M9 och M8 parallellt, dels för att jämföra handhavandet men främst för att jämföra bildkvaliten. Vad får jag för ca 60 000 Kr i M9:an - i relation till en M8:a för ca 35.000 Kr?
Men att ställa M9:an mot andra FF-digitalkameror är svårt, då mätsökarkameror som Leican är unika till sitt användningssätt och den mätbara "prestandan" inte berättar hela sanningen.
Det blir lite som att jämföra en sportcabriolet med en familjejeep, de kan på pappret ha samma prestanda, trots att de på vägen ger helt olika körupplevelser - för att inte tala om användningsområden...
För att bjuda på ett exempel - bilderna i bloggposten är tagna med en Leica M9 med Summicron 50/2 respektive med en Leica M8 med Summicron ASPH 35/2 - dvs utsnittet blir nästan exakt detsamma. Båda bilderna är konverterade från DNG med exakt samma inställningar, ingen skärpning, kamerans auto-vitbalans och ingen beskärning. Båda är såklart anpassade till FS-maxformat, dvs 1024 pixlar på bredden.
Vilken är tagen med M9:an och vilken med M8:an?
Sådanahär motiv har jag plåtat - med olika kameror, olika brännvidder och olika inställningar. Jag har häven plåtat samma motiv med M8 & M9 med samma bränvidd, bla för att sedan beskära ner M9 bilden till samma "crop" som M8:an - vilket är mycket intressant! Men mer om detta i kommande bloggposter...
Med våren kommer flanörfotografi, vilket ofta är Leicafotografi - eller kanske det skall vara "lattefotografi"?
Leica M8 - fotograferad med Ricoh GR-D III, i bakgrunden dottern, Café Fågelsångens utesrevering ;-)
Med den plötsligt uppdykande våren så vaknar flanörfotografen i mig. Med en (eller två ;-) Leicor runt halsen går jag runt och fotograferar. Ibland ensam ibland med sällskap. Gatufoto, blandat med lite vän och familjeporträtt samt en och annan "stadsmiljö skildring" .-)
Nedan bjuder på några av de seanste dagarnas "flanörbilder" samt lite bilder på utrustningen....
Leica M8 och Summicron 50/2
Leica M9 och Super Wide Heliar 15/4,5 - en fördel med FF är att man får ut "max" ur vidvinklarna.
Leica M8 och Summicron 35/2
Leica M9 extrautrustad med Super Wide Heliar 15/2, optisk sökare samt vattenpass - ett måste med 15mm!
Leica M9 revisited - a true beauty
Leica M9 - fotograferad med Leica M8 och Summarit-M 75/2,5 - kameran på bilden är extrautrustad ;-)
Har lånat hem YFO's Leica M9 demoex för att skriva klart min recension - nu med den senaste uppdateringen av kamerans mjukvara med i bedömningen :-)
Och jag måste konstatera att rent estetiskt så är M9:an en av Leicas vackrare kameror. Man har tagit till vara det bästa från olika epoker och modeller: svart lack, vulcanit-klädsel, M4-designen av toppkåpan, M8:ans rattar och proportioner, osv.