Camera Obscura
Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!
Nu när Fujifilm X100 äntligen börjat levereras så kunde jag inte motstå frestelsen att klämma lite på den - och jämföra den med min Leica M8 (och Panasonic GF1). Det som i första hand intresserar mig är handhavandet och "känslan" i huset samt - såklart - den nya hybridsökaren.
Först av allt storleken - Fujifilm X100 är en stor kompaktkamera, nästan lika stor som Min Leica M8 och betydligt större än Panasonic Lumix GF1 /GF2. Orsaken är såklart att sökaren tar plats och att sensorns storlek - APS-C - tillsammans med optikens konstruktion begränsar möjligheterna för en kompaktare konstruktion. Bilderna får tala för sig själv.
Men kameran känns inte stor i handen. Den har ett mycket bra grepp och alla reglage är mycket logiskt (spec. för en gammal analogfotograf) placerade. Kameran är synnerligen intuitiv att använda - man behöver definitivt inte läsa bruksanvisningen för att komma igång ;-)
Faktum är att den med sina manuella reglage - som sitter där de ska sitta - är mycket lätta att använda "på det gamla vanliga sättet", dvs med kameran mot ögat. Och sökaren är värd en hel massa lovord. Glasklar, väldisponerad med all information som behövs - och med ett "klick" på vad som ser ut som en hederlig filmlösgörare på fronten så växlar man läge till elektronisksökare. Och helt plötsligt så har du en "DSLR" kamera med 100% visning (utan parallaxproblem) i sökaren. Coolt! Praxtiskt! Antagligen oumbärligt när du väl vant dig ;-)
Såklart kan man ävenanvända skärmen som sökare. Och den exponerade bilden kan visas både i sökaren (som då blixtsnabbt växlar till elektroniskt läge och tillbaka) eller på skärmen i vanlig ordning. Eller inte alls - för oss som vill bevara lite av den analoga känslan... Men att få se den exponerade bilden i den "optiska" sökaren någon sekund ger en fin konfirmation av exponeringen osv utan att man behöver ta kameran från ögat - mycket praktiskt!
En annan detalj som tilltalar mig är den klassiska avtryckaren, med gänga för mekanisk trådutlösare, och som möjliggör användandet av (mitt absoluta favorit tillbehör) en sk softrelease :-)
Slutligen - Fuji har valt en konstruktion där objektivet inte växer eller drar ihop sig vid på och avstängning. Istället är det ganska kompakt och sticker bara ut några centimeter från kamerakroppen. Så med det rejäla objektivlocket på plats så glider kameran lätt ner i fickan. Trots sin storlek så är Fujifilm X100 en verklig kompaktkamera. En ädelkompakt i ordets rätta bemärkelse. För bildkvaliten är imponerande.
Men mer om det i en kommande bloggpost.
En analog blogg blir en långsam blogg...
Voigtländer Bessa R2 med Nokton 35mm f1,2 - världens ljustarkaste vidvinkel!
Jag har laddat nyförvärvet (Voigtländer Bessa R2) med Tri-X och satt på "värsting-gluggen" (Voigtländer Nokton 35mm f1,2) för att klara av vintermörkret. Och sedan tänkte jag blogga om bilderna och ev pryda min blogg med ett trivsamt "Tri-X emblem". Men - analogt är långsamt. Bloggen har legat tyst i över en vecka och ännu har ingen film framkallats. Jag får istället visa (digitala) bilder på min analoga kamera ;-)
Trotsa att den är väldigt "retro-vacker" så blir det nog lite tjatigt i längden, så jag slänger in en digitalbild på en vacker vägg, tagen med min idealiska och ofrånkomligt digitala "blogg-kamera" Ricoh GR-Digital III.
Ricoh GR-D III Obeskuren och varsamt efterbearbetad - fotograferad någonstans i Köpenhamn ;-)
Jag är svag för gamla tegelväggar - det vilar något "analogt" över dem. Och jag dras även med en svaghet för analog musikåtergivning. Fyndade lite analog julstämning häromdagen.
Med hjälp av lite musik och en synnerligen analog värmekälla så skapas en riktig "analog-jul-myskänsla" - men skall det bloggas om den så måste nog bilden trots allt vara digital....
Ricoh GR-D III med raktäcknande optik och ett helt ok dynamiskt omfång - med tanke på den lilla sensorn.
Ett annat sätt att klämma in lite "analog-känsla" i digitalträsket är att använada en så "analog" digitalkamera som möjligt. Leica M8 är en sådan, men även en Ricoh GXR med fast optik (tex A12 modulen 28mm f2,5) och med optisk sökare monterad kvalar in in som "analogsubstitut".
Men mer om den inom kort...
Ny Firmware till Ricoh GR Digital III (ver 2.20) - nu uppdaterad med bildexempel
Uppdaterade precis min Ricoh GR-D III med senaste firmware-verisionen. Och fick några nya roliga funktioner som tex: "hög kontrast s/v" och "cross process" i "Scene" läget.
För att läsa mer och hämta filen, gå till: http://www.ricoh.com/r_dc/download/firmware/grd3/
--- Edit ---
Exempel på det nya "Högkontrast s/v" läget ovan, uppladdat rakt av från minneskortet. Enligt Ricoh skall det simulera "höga ISO med kornig film", och det påminner verkligen om taskigt framkallad Tri-X ;-) Men jag förstår även ideén att få ut "färdigbehandlade" bilder "straight out of camera" - bra om man tex bloggar och har bråttom. Och inte minst - det gäller nog att ta upp kampen med alla coola "kamera-appar" till bla iPhone...
Leica M9 Titan - Kejsarens nya kläder, eller.... ?
Designad av Wolkswagens chefsdesigner Walter de Silvia och med en prislapp värdig en bil så sticker Leicas nya "M9 Titan" verkligen ut hakan. Och den är verkligen en intressant designstudie. Inovationen med LED-belysta sökarramar förändrar kamerans utseende då "mittenfönstret" som hängt med sedan M3:ans dagar försvinner. Kanske ger den en föraning om hur en kommande M10 kommer att se ut?
Tekniken att tillverka alla kamerans metalldelar i solid titan är mycket kostsam. Leica tog fram en fungerande metod när de på uppdrag ev en arabisk sjek tillverkade en unik (astronomiskt dyr) M7 i titan. Med utvecklingen av kameran väl betald valde Leica att göra ytterligare 50 st som blev jubileumsmodellen "Leica M 50 år 1954-2004". Och nu har man tagit fram maskinerna igen och gjort hela 500 st M9 Titan. Som kuriosa kan nämnas att första jubileums M7 Titan hade serienummer 3.000.000 och första M9 Titan har nummer 4.000.000. Vilket indikerar att Leica sålde tre miljoner M-kameror åren 1954 till 2004 och lyckats sälja ytterligare en miljon på bara sex år!
Men om vi bortser från designförändringarna så är LED-belysningen den enda nyheten. Sensorn och elektroniken är den samma, till och med masken som ger ramarna i sökaren är samma gamla mekaniska konstruktion, bara ljuskällan är ny. En lampa. En bildesigner. 200.000 Kr. Och ett mega event på Photokina.
Men - Leica kan fylla på i kassan, alla 500 kamerorna á 200.000 kr lär var uppbokade. Och förhoppningsvis används inkomsterna till att utveckla en M10 mm för alla oss som inte vill ha sin Leica i bankfacket.
Nu hade allt varit lungt om inte Fujifilm Finepix X100 dykt upp - men den teknik som Leica idag saknar...
Fujifilm Finepix X100 med hybridsökare - vad vi alla väntat på?
För en kort introduktion till Fujifilm Finepix X100 - läs min nyhetsartikel på Fotosidan eller min tidigare bloggpost.
Det intressantaste med kameran är den sk "hybridsökaren" som kombinerar en optisk sökare med en digital dito. Den optiska visar en "äkta" sökarbild med en ram som avgränsar bildutsnittet samt information om vitbalans, slutartid, bländare osv. Ramarna och informationen kommer från den digitala sökaren och speglas in i bilden på traditionellt "mätsökarvis" via ett prisma.
Den digitala ramen kan ge betydligt bättre parallaxkompensation än analoga system, men även mera avancerad information som tex histogram kan speglas in. Men det stannar inte vid det. Med en spak på framsidan kan man välja att "släcka" den optiska sökaren och bara spegla in den digitala med 1.440.000 pixlars upplösning.
Och nu har plötsligt kameran fått en elektronisk sökare som visar 100% av bilden på sensorn. Funktionen kan även tändas efter exponering för att konfirmera bilden, fördelen blir att du slipper ta sökaren från ögat för att se på skärmen. Det bästa av två världar? Det verkar onekligen så, jag kan själv föreställa mig ett antal situationer där det vore fördelaktigt att växla mellan sökarlägena.
Nu återstår att se om andra tillverkare följer efter. För detta är ju en teknik man gärna skulle se tex i en "Leica M10"...