Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Hur fungerar sensorn - egentligen? Bra artikelserie i Leica Fotografie International



I de tre senaste (2-4/10) numren av min favorit tidskrift Leica Fotografie International är det en artikelserie om hur sensorn fungerar - "How the sensor redefines the rules of photography".
Jag som är gammal analogfotograf har fått flera "uppenbarelser" efter att ha läst dessa och faktiskt ändrat flera parametrar i mitt fotograferande!



De är mycket välskrivna och pedagogiskt illustrerade (detalj av en illustration i faksimil ovan). Det är som sagt flera saker som jag först nu förstår - trots att jag plöjt ett antal fotoböcker mm, mm ;-)

Ett litet exempel:
Med s/v-film så exponerar du "efter skuggorna" men med dia-film så tillåter man sig en måttlig underexponering istället. Med digital-kameran har man ofta applicerat "dia-tänket" då sensorn är känslig för överexponering. När max antal fotoner har träffat sensorns diod så är det "fullt" - dvs ingen information skrivs och den pixeln är ohjälpligt överexponerad.
Men - om du underexponerar delar av bilden så ökar bruset (pga hur sensorn fungerar) i de mörka (lågdager) delaran av bilden. Vilket ställer til problem och fina detaljer kan gå förlorade.
Hemligheten är att du måste exponera exakt rätt - mycket nogrannare än på filmtiden ;-) Har du en kamera med sk matrixmätning och massa datorhjälp inbyggd så löser sig detta lite av sig själv. (Inte minst min nya Panasonic GF1 har en massa elektroniska "gadgets" för att hjälpa till på detta området.) Men plåtar man tex med en Leica M8/M9 med vanlig centrumvägd-mätare - då måste man tänka till ordentligt. Och kanske viktigast av allt - ta en rejäl titt på bilden histogram.

Sedan jag ändrade mitt exponerings-tänk så får jag faktiskt mycket mindre lågdagerbrus i mina M8-bilder, även på högre ISO-tal.
Tack för hjälpen LFI! ;-)

Postat 2010-05-27 09:13 | Läst 12411 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

En bild kan aldrig bli för personlig (och konsten att bli missförstådd ;-)


Ricoh GR-D III

Först ett litet klargörande pga min förra bloggpost. Jag har nu läst responsen, både inläggen och korresponderande bloggposter. Och kan som vanlig konstatera att några har missförstått (alt. läst väldigt slarvigt) min text:

1. jag vill INTE att några bloggar STÄNGS eller CENSURERAS.
2. jag vill INTE BEGRÄNSA bloggandet på Fotosidan.
3. jag tycker att det är UPP TILL var och en hur privata de vill vara.
4. jag tycker INTE att jag själv ALLTID gör rätt ;-)
5. mitt inlägg handlade INTE om TYCKE och SMAK:

Vad jag ville få sagt var följande:

1. att det du säger i bloggen kan SKADA DIG.
2. att du därför måste ta KONTROLL över INNEHÅLLET.
3. för att förtydliga det budskapet gav jag fem ENKLA RÅD.

Och detta skrevs främst med OMTANKE om andra som främsta motivation.

En kort och bra artikel om "Att misstolka budskap i sociala medier"

Personligen är jag övertygad om att en bild (nästan) aldrig kan bli för "personlig", och att just bilden är ett utmärkt sätt att uttrycka det som i annan form lätt skulle kunna upplevas för "privat". För i bilden är det upp till betraktaren att leverera den slutgiltiga (personliga) tolkningen.

Att sedan konsten spränger gränser och provocerar är en annan sak - för att ett fotografi skall betraktas som konst måste det ha sk verkshöjd, och det är en helt annan debatt ;-)
Men även etablerade fotografer/konstnärer kan få problem med med gränserna till det privata - ett talande exempel är Sally Mann.

Nu har jag förtydligat mig - men samtidigt öppnat för nya missförstånd :-)

Postat 2010-05-18 08:17 | Läst 7668 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Leican skall vara digital - basta! ;-)


Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

Postat 2010-04-16 03:27 | Läst 17990 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera

Every grain of sand


Leica M8, Summicron-M 35/2 ASPH Obeskuren, framkallad från DNG och behandlad för tryck.

En bild på en av mina favoritplatser och en av mina favorit låtar. De hör liksom ihop... 



Ovan en ovanlig (lång ;-) live-version av Bob Dylan själv från 1995, nedan Emmylou Harris enormt fina cover från albumet "Wrecking Ball" .



Every Grain Of Sand

In the time of my confession, in the hour of my deepest need
When the pool of tears beneath my feet flood every newborn seed
There’s a dyin’ voice within me reaching out somewhere,
Toiling in the danger and in the morals of despair.

Don’t have the inclination to look back on any mistake,
Like Cain, I now behold this chain of events that I must break.
In the fury of the moment I can see the Master’s hand
In every leaf that trembles, in every grain of sand.

Oh, the flowers of indulgence and the weeds of yesteryear,
Like criminals, they have choked the breath of conscience and good cheer.
The sun beat down upon the steps of time to light the way
To ease the pain of idleness and the memory of decay.

I gaze into the doorway of temptation’s angry flame
And every time I pass that way I always hear my name.
Then onward in my journey I come to understand
That every hair is numbered like every grain of sand.

I have gone from rags to riches in the sorrow of the night
In the violence of a summer’s dream, in the chill of a wintry light,
In the bitter dance of loneliness fading into space,
In the broken mirror of innocence on each forgotten face.

I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there’s someone there, other times it’s only me.
I am hanging in the balance of the reality of man
Like every sparrow falling, like every grain of sand.

Bob Dylan 1981

Postat 2010-04-13 02:14 | Läst 5048 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Kärlek vid första ögonkastet


Leica M8, Ultron 28/2 (Ja, jag vet - man skall inte släppa ratten när man kör ;-)

Läs: vid första provkörningen ;-)

Jag har haft en lång "kärleksrelation" med Citroen, allt sedan min första - en ny vit BX 14 - året var 1988 ;-)

Men min senaste, en silverfärgad C5:a från 2005 som jag nu kört  över 10.000 mil, har fått mig att i grunden ompröva min relation med bilmärket.
Under de senaste 4-500 milen (lagom till maskinskadeförsäkringen löpt ut vid 10.000) har det ena efter det andra felet uppstått eller "upptäckts" av verkstaden. När allt är fixat skall den säljas, men då väntar nästa chock - den faktisak kilometerkostnaden. Dvs värdeminskningen, reperationskostnader, driftskostnader, skatt och försäkring dividerat med antal kilometer jag kört.

Och med den kalkylen i bakhuvudet så letar jag ny bil. Jag har satt upp några "önskemål" på min lista:
1. Stor (kombi)
2. Bekväm samt bra körställning och intuitiv förarmiljö
3. Bensinsnål - förslagsvis el-hybrid
4. Säker
5. Hög kvalitet och/eller generösa garantier
6. Bra andrahandsvärde

Var först inne på Toyota Prius men jag upplever den som lite förliten, och då finns det bara en el-hybrid på marknaden som är större (vad jag vet). Provkörde en sådan häromdagen - kärlek vid första ögonkastet :-)

Sedan är varumärket viktigt för mig, den bil jag kör säger ju trots allt en del om mig som person. Därför har jag alltid haft lite svårt för vissa, främst tyska, bilmärken. Jag vill tex inte att mitt bilval skall "sticka i ögonen" på folk - men det får gärna reta någon "tyskbilsfanatiker" :-)

Nu återstår bara försäljning och finansering...  och det är inte så bara.

Postat 2010-04-09 00:24 | Läst 7241 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera
Föregående 1 ... 21 22 23 ... 25 Nästa