Camera Obscura
Vet inte om jag klarar detta… #blogg100
iPhone via Instagram - samtliga bilder tagna under min hemresa från Basel via diverse möten i Tyskland. Autobahn roules!
Att posta en bloggpost om dagen. Jag har redan misslyckats några gånger, pga tidsbrist.
Och livet går just nu i 180 knyck - bokstavligt talat...
Men jag ger inte upp - inte än. Jag kör på, för jag vill nå målet :-)
Några personliga favoriter från Baselworld 2014 #blogg100
iPhone via Instagram - wrist shots från olika personliga visningar under mässam - samtliga bilder.
Nu har jag känt och klämt på samt läst och talat om ett stort antal nyheter i klockvärlden. Alla är intressanta och kommer att få det utrymme de ska ha mina kommande artiklar. Men vissa klockor - oavsett prisklass - fångade mitt intresse på ett alldeles speciellt sätt. Subjektivt, känslomässigt och strikt personligt. Här presentera jag några av dem.
Ovan en bild på "världens tuffaste klocka" - Victorinox Inox - som tål i princip allt. Förutom att vara vattentät så klarar den ett fall från 10 meter ner i ett betonggolv. Och upp till 12 G är inga problem, extrema temperaturväxlingar från -51 till +71, samt hettan från en blåslampa i flera minuter. Att bli överkörd av en stridsvagn klara den också, och den är dessutom snygg!
Ständigt lika aktuella Omega Speedmaster, här med grå keramisk boett. Modellen kallas "Moondust" och är en uppföljare till förra årets succé i svart: "Dark side of the moon".
Ovan PatekPhilippes nya Nautilus Travel Time Chronograph - ikonisk, innovativ och svindyr.
Senaste i Longines Heritage serien: One Push Chronograph - grymt snygg re-edition av en sann klassiker.
Tudors uppföljare till succén Black Bay från 2012 - nu med blå vridning, svart urtavla samt visare och index i silver. Samma pris som föregångaren som även finns kvar i modellprogrammet. Förtjänar verkligen epitetet "ursnygg"!
Och det finns fler favoriter som tex flera modeller från Seiko och inte minst Omegas Seamaster 300 - men den har jag redan bloggat om...
Deutschland top 15 Hitparade #blogg100
iPhone och Instagram appen, skymning över Autobahn och en av de numera ganska få frifartssträckorna.
Ytterligare några timmar på Autobahn ligger framför mig innan jag är framme i Schweiz. Efter att ha lyssnat på Tysklands motsvarighet till svenskstoppen så är jag lite skakad i mitt inre och har omvärderat min syn på den svenska melodifestivalen med alla dess usla bidrag och delfinaler. De är i ett internationellt (läs tyskt) perspektiv trots allt inte så illa...
Men fri fart förlåter det mesta och radin går ju att stäng av :-)
Ibland blir det galet bra på Instagram, varför? #blogg100
iPhone 4 och Camera+ för att sedan publiceras via Instagram, samtliga bilder.
Tittar igenom bilderna i mitt Instagram-flöde då och då - och konstaterar att ibland blir det riktigt bra. Till och med bättre än motsvarande motiv fotograferat med mera avancerad utrustning. Varför?
Två anledningar tror jag:
Mobiltelefonen med vidhängande kamera och app är ju alltid med - tillfället gör bilden!
KISS-regeln - Keep It Simple Stupid :-)
Men nu ligger det inte i första hand en massa "super bilder" i mitt Instagram-flöde, utan mest vardagliga betraktelser, "familjealbumsfoton" och en ganska stor dos piktorialism ;-)
Jag har bloggat om piktorialismen på Instagram tidigare, och om mina mest "gillade" bilder på Instagram samt filosoferat kring frågan "är iPhone vår tids Leica".
Piktorialismen flödar och vi med den - på Instagram ;-)
Jag slås av det enkla faktum att mobilfotografin i allmänhet och Instagram-varianten i synnerhet ofta drar åt det piktorialistiska hållet. Är det så att vi lätt förförs av det synbart vackra och mobilen ger oss ett smidigt verktyg att föreviga det med? Eller är det mobilens genväg till fotografi som gör det så enkelt för oss att ständigt fotografera vår vardag att vi av ren lathet fotograferar det som är lättast?
Kanske vi väljer att fotografera och dela det vi vet att de allra flesta uppskattar? Ett "gillandes" tyranni?