Kommer Leica att bli EVIL? Och några tankar om Leica M10 och inte minst M9-P - den senare är både bekräftad och "god"!

Leica M9-P - som antagligen är huvudnumret under "A Decisive Moment by Leica & Magnum" i Paris 21-22/7, ev tillsammans med en ny 21:a  - är en kosmetisk uppgradering av nuvarande M9. Som Leica M8.2 jämfört med M8 och Leica MP jämfört med M6. 
Men vänta lite..  verkar det inte lite ologiskt? Att Leica och legendariska Magnum skapar ett ett jätte event för att den röda logga har fått ge vika för en skruv? Och för att "Leica skriptet" återinförs på toppkåpan, safirglas över skärmen och att man äntligen kan välja mellan svart lack och vanlig hederlig silver-krom?

Jag tror (och hoppas) att Leica har ytterligare ett ess i rockärmen, eller kanske två...

Om jag ska gissa vad Leica har använt sina utvecklingspengar till (förutom S2) så blir det följande, graderat efter sannolikhet:

1. Leica M10 - nästa generations M-kamera med "live view" och förbättrad optisk sökare. Men inte autofokus - något som få M-fotografer önskar sig. Och bibehållen M-design, så vi får säkert se även en M10-P om några år.

2. Leica X2 - en X1 på steroider. Kanske med fullformat, förhoppningsvis med en bajonettfattning och  en serie nya af-objektiv - som tar till vara erfarenheterna fån S och M-serierna. Jag tror inte på en "af-moddad" M-bajonett eller Micro FourThirds. Men helt säkert ett adaptersystem som tillåter R-objektiven att komma till heders igen.

3. Leica S3 - ett "skalbart" och spegellöst mellanformats-hus som kan anpassas till "allt" med olika adaptrar a lá gamla S1. Och som kan filma, dvs en riktig "RED-dödare". Det senare något som Leicas nya sk cine-prime objektiv kan vara en indikation på.

Men som sagt - Leica M9-P är allt som läckt ut än, den 21/7 får vi se om mina spekulationer träffat rätt ;-)

Vill du ha en alldeles egen 0-serie Leica men saknar 13miljoner? (Och hur blir bildkvalitén med över 80år gammal Leica?)

Leitz Elmar 50/3,5 uncoated från 1930 och Tri-X.

Lite funderingar efter mitt förra blogginlägg....

Tycker du att 13 miljoner är mycket för en kamera vars garanti gick ut för sådär 85 år sedan? Lugn! År 2000 tog Leica fram en reproduktion av 0-serie Leican, trogen originalet i allt utom optikens konstruktion och  antireflexbehandling. 

                    
Leica O-serie kameran från 1923 - originalritningen som även låg till grund för den officiella replikan från 2000.

Nu är 0-serie Leican ingen lätt kamera att använda, den saknar bla sekundär ridå - objektivet måste täckas när man drar fram filmen och spänner slutaren (så att inte filmen blir ljusskadad). Den har ingen optisk sökare och tidsratten visar "mm" istället för delar av en sekund - dvs storleken på springan i slutarridån...


Bild på Leica 0-serie replikan med tillhörande kartonger och dokumentation - från en annons på E-bay.

Om du trots det vill ha en så finns den på E-bay för ca 2000 USD men även Photografica i Köpenhamn har osålda ex kvar - som går för 25000 danska Kr.
Skulle du bli lycklig ägare till en så finns det en speciell Flickr-grupp där du kan dela dina bilder ;-) 

0-serie replikan har ju ett modernt antireflexbehandlat objektiv, så den presterar samma bildkvalitet som vilken ny Leica som helst. Men hur bra kan bilderna bli med ett "Ur-Elmar" 50mm f3,5 - i stort sett samma objektiv som sitter på de flesta riktiga 0-serie kemerorna? Bilden överst är tagen med mitt Leitz Elmar från 1930 - garanterat "uncoated". Och bildkvalitén är inte fy skam, lite mjuk i kontrasten och en viss känslighet för motljus - men betydligt mindre distorsion än i dagens "kit-zoomar"!


Min Leica II, här med en modern Summicron 50mm "M39 Limited Edition" från 2000.

Bilden togs med Elmaren monterad på min Leica II som egentligen var den Leica I som det ursprungligen satt fast monterat på. Men någon gång på 30-talet så har kameran uppgraderats med mätsökare och M39-skruvfattning med löstagbart objektiv. Något som idag drastiskt sänker kamerans värde - men gör den mycket mer användarvänlig!
För tacke vare skruvfattningen kan jag montera moderna objektiv, både från Leica (som bilden ovan) och från tillverkare som Cosina/Voigtländer. För att nu inte tala om alla fina M39-gluggar från forna Sovjet och dagens Ryssland.

Skaffar du dig en 0-serie Leica har du inte den möjligheten, den är vad vi idag kallar en "ädelkompakt". Gillar du den fasta optiken, designen och formatet, men vill slippa framkalla film så är Leica X1 ett alternativ. Den är dessutom billigare än 0-serie replikan...


Leica X1 med APS-C sensor och ett fast motsvarande 35mm objektiv - skrämmande lik 0-serien från 1923.

Fujifilm X100 vs Leica - första intrycket!

Nu när Fujifilm X100 äntligen börjat levereras så kunde jag inte motstå frestelsen att klämma lite på den - och jämföra den med min Leica M8 (och Panasonic GF1). Det som i första hand intresserar mig är handhavandet och "känslan" i huset samt - såklart - den nya hybridsökaren.



Först av allt storleken - Fujifilm X100 är en stor kompaktkamera, nästan lika stor som Min Leica M8 och betydligt större än Panasonic Lumix GF1 /GF2. Orsaken är såklart att sökaren tar plats och att sensorns storlek - APS-C - tillsammans med optikens konstruktion begränsar möjligheterna för en kompaktare konstruktion. Bilderna  får tala för sig själv.



Men kameran känns inte stor i handen. Den har ett mycket bra grepp och alla reglage är mycket logiskt (spec. för en gammal analogfotograf) placerade. Kameran är synnerligen intuitiv att använda - man behöver definitivt inte läsa bruksanvisningen för att komma igång ;-)



Faktum är att den med sina manuella reglage - som sitter där de ska sitta - är mycket lätta att använda "på det gamla vanliga sättet", dvs med kameran mot ögat. Och sökaren är värd en hel massa lovord. Glasklar, väldisponerad med all information som behövs - och med ett "klick" på vad som ser ut som en hederlig  filmlösgörare på fronten så växlar man läge till elektronisksökare. Och helt plötsligt så har du en "DSLR" kamera med 100% visning (utan parallaxproblem) i sökaren. Coolt! Praxtiskt! Antagligen oumbärligt när du väl vant dig ;-)



Såklart kan man ävenanvända skärmen som sökare. Och den exponerade bilden kan visas både i sökaren (som då blixtsnabbt växlar till elektroniskt läge och tillbaka) eller på skärmen i vanlig ordning. Eller inte alls - för oss som vill bevara lite av den analoga känslan... Men att få se den exponerade bilden i den "optiska" sökaren någon sekund ger en fin konfirmation av exponeringen osv utan att man behöver ta kameran från ögat - mycket praktiskt!



En annan detalj som tilltalar mig är den klassiska avtryckaren, med gänga för mekanisk trådutlösare, och som möjliggör användandet av (mitt absoluta favorit tillbehör) en sk softrelease :-)



Slutligen - Fuji har valt en konstruktion där objektivet inte växer eller drar ihop sig vid på och avstängning. Istället är det ganska kompakt och sticker bara ut några centimeter från kamerakroppen. Så med det rejäla objektivlocket på plats så glider kameran lätt ner i fickan. Trots sin storlek så är Fujifilm X100 en verklig kompaktkamera. En ädelkompakt i ordets rätta bemärkelse. För bildkvaliten är imponerande.

Men mer om det i en kommande bloggpost.

Leican skall vara digital - basta! ;-)

Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

EVIL cameras - Leica vs the rest?

Olympus PEN EP-2 med extra EVF

EVIL - Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses - är ett koncept som kommit för att stanna. Panasonic var först ut, tätt följda av Olympus, båda i det sk Fourthirds-formatet. Sedan kom Ricoh med sin GXR - som även är en helt ny typ av multiformatskamera. EVIL-konceptet innebär att spegeln i DSLR har rationaliserats bort till förmån för live view-skärmsökare. Detta ger system-kamerans alla fördelar men i en kompaktkameras smidiga kropp, vilket mätsökarkamerorna och då spec Leica M, tidigare varit ensamma om.


Direct-view-meny funktionen på Ricoh GXR

Nu har den elektroniska sökaren många fördelar, som tex Ricoh GXRs "Direct" läge som lägger de viktigatse inställningarna över bilden - snabbt och intuitivt! Och om man saknar en sökare i ögonhöjd så kan vissa kameror, som Olympus PEN EP-1 och 2, Panasonic GF1 samt Ricoh GXR, utrustas med en EVF - Electronic View Finder - i tillbehörsskon. Men man kan även använda en vanlig optiskt tillbehörssökare av klassiskt snitt - men då får man ingen iformation i denna utan får tex lita på autofokusen helt i blindo.


Leica X1 - har nästan allt utom utbytbar optik...

Vissa tillverkare, som tex Leica och Sigma, har hittills valt bort EVIL konceptet till förmån för digi-kompakter med live view-skärmsökare och optisk sökare i tillbehösskon som tillval, dvs ingen extern EVF som tillbehör. Frågan är hur en kamera som Leica X1 står sig i konkurrensen från EVIL kamerorna - kanske kommer det en X2:a inom kort med någon form av fattning för utbytbar optik? Och kanske till och med med en extern EVF?


Leica M9 och M8 - arvtagare till Leica M3 i direkt nedstigande led ;-)

Men det är när man kommer till Leicas digitala mätsökarkameror - M8 & M9 - som allt ställs på sin spets. De saknar helt möjligheten att använda bildskärmen som sökare - men är helt utlämnad till den optiska sökaren. Nu har den fungerat bra sedan 1950-talet, men frågan är om den är tillräcklig idag, spec i en kamera för närmare 60.000 Kr. Och det när live view blivit standard även på mycket billiga DSLR-kameror, och EVIL kamerorna naggar mätsökarsegmentet i kanten.

Bengt tar upp detta i sin senaste bloggpost där han hänvisar till fotografen Michael Reichmanns bebattartikel på The Luminous Landscape. Michael argumenterar för ett paradigmskifte i Leica M-filosfin på ett antal punkter. Bla tycker han att Leica borde överge mätsökaren till förmån för live wiew samt något autofukssystem som kan kompletteras med optisk sökare vid behov, á la Leica X1 och EVIL-kusinerna.


Ricoh GXR med extra EVF

Efter att ha fotograferat en hel del med både mina M-kameror och EVF/EVIL-kameror parallelt så kan jag för egen del konstatera följande saker:
1. Leicas glasklara, snabbfokuserade, optiska sökare som är kombinerad med en mätsökare - är överlägsen alla andra former av sökare - såväl optiska som elektroniska!
2. EVF-tillbehössökarna är ganska svåra att använda och gör sällan motivet rättvisa.
3. Live view skärmsökarn är oftast bättre och fungerar utmärkt som komplement till ett annat sökarsystem, Leicas framtida M-kameror borde kunna utrustas med det.
4. Sk "kontrastautofukus" är långsamt, på Leicas X1 men även på samtliga EVIL-kameror, den manuella mätsökaren är betydligt snabbare - inte minst i svag belysning.

Så snälla Leica - behåll mätsökaren - den är en del av M-kamerans själ och sökarnas "Rolls Royce". Men utvecka gärna elektroniken, live view och CMOS-sensorer är inte fel ;-)


Ricoh GXR med en optisk Leicasökare från 50-talet ;-)

Och varför inte kombinera teknikerna? Tänk er en optisk sökare som har all information som finns i en EVF "inspeglad"? Borde vara fullt genomförbart idag, jag tänker bla på möjligheten att ändra rutnät mm i bla Nikons DSLR-sökare.

Jag tror att framtiden för mätsökarkameran ligger i att integrera den nya tekniken i konceptet - inte i att överge det!