Camera Obscura
Den postpostmoderne fotografen, eller rentav naturfotografins eget "nine eleven"?
Ricoh GR-D III (obeskuren - bara framkallad från DNG i Photoshop ;-)
Har länge funderat på att skriva något om Terje Hellesø, men alltid hejdat mig med det ryska ordspråket "dra inte någon annans hund i öronen" i sinnet. För få fotografer har haft en sådan skara av "efterföljare" som försvarat sin "guru" med näbbar och klor.
Och naturfoto är ett mycket känsligt ämne. Många naturfotografer, proffs som amatörer, verkar dela Terjes känsla av att vara en "underdog". Så "sparkar" du på en så "sparkar" du lätta på hela "flocken"...
Att det skulle till en jägare och ett antal anonyma "privatspanare" på Flashback för att avslöja Terjes fusk var ingen tillfällighet. Tyvärr så är det bara ytterligare ett bevis på att debattklimatet är under all kritik. Och att allt för många etablerade fotografer och journalister dragit sig inför en konfrontation med Terje och hans "flock".
Nu rullas dramat upp i realtid inför våra ögon och vart det hela landar kan ingen säga. Varje dag publiceras nya bevis på manipulerade bilder ur Terjes arkiv. Samtidigt försvarar hans familj och hans sista anhängare honom i olika forum medans andra gräver fram allt möjligt ur hans förflutna - sant eller osant.
Men behovet att få "tala ut" om detta är synnerligen legitimt - Terjes tilltag påverkar i stort sett alla som sysslar med fotografi. Och det tas upp i samtliga mediakanaler, även utländska. Därför blir Fotosidans diskussionstråd kanske den bästa platsen för debatten - icke anonym och modererad.
Det finns också ett stort allmänintresse i denna frågan: hur många av Terjes bilder är montage/manipulerade? Hur reagerar berörda myndigheter, företag, föreningar och instutioner? Vad tycker namnkunniga fotografer och journalister. Osv, osv...
Jag tror att vi behöver diskussionen och debatten - utan att vare sig hemfalla åt "lynchning" eller missriktad empati som leder till en förringning av allvaret i situationen.
Så låt oss hålla en god och saklig ton samtidigt som vi hoppas på att något gott även kan komma ur denna "katastrof" till slut.
Det här att fotografera blommor (eller naturfoto i allmänhet och makrobilder i synnerhet) blir lätt lite pekoralt :-)
Samtliga bilder: Panasonic Lumix GF1 + 40mm f1,7 Konverterade från RAW i PS och tagna i "föbifarten" ;-)
Jag noterar (inte utan en viss förvåning ;-) att naturfoto och makrofoto står högt i kurs bland Fotosidans medlemmar - och bloggare. Dert är som om det är lättast att rikta kameran mot just växter och eventuella djur, och i det senare fallet helst med ett långt tele eller makro-objektiv.
Nu är det absolut inget fel med det. Naturfoto, landskapsfoto, djurfoto och inte minst makro och mikro-fotografi är något som vi ofta möter i böcker, reklam, TV-program och press. Ofta är det bilder som imponerar stort på oss. Dekorativa, rentav mycket vackra och inte så sällan unika bilder. Och fotografer som Mattias Klum och Brutus Östling når kändisstatus - även utanför "fotokretsar".
Inte konstigt att det då blir den sortens fotografi man vill efterlikna och praktisera. Och återigen: absolut inget fel med det - tvärtom.
Jag har för egen del gjort den observationen att det (i framför allt min egen fotografi) lätt blir en smula pekoralt. I den meningen att ambition och faktisk nivå inte riktigt hänger ihop. Men som sagt - inget stort fel i det...
Just därför så föredrar jag att närma mig naturen på samma sätt som alla andra motiv - med en liten kamera och ett ljusstarkt normal alt. vidvinkel. Typ gatufoto i naturen ;-)
Ps.
Innan någon nu blir arg eller sårad - missa inte " ;-) "!
Sommar, sol, tomma stränder, Leica, slow photography och... hamstrar!
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 "Den Rosa Hamstern" i S/V, beskuren och rejält manipulerad i Photoshop ;-)
Nu när semestern slagit till på allvar så avstannar även bloggandet - men inte fotograferandet. Fast det tar sig en annan form, blir långsammare och liksom prestationsbefriat. Mera lek och mindre allvar. Och lite mera bus i PhotoShop - i alla fall ibland, som ovan ;-)
Ricoh GR-D III Konverterad från RAW i Photoshop och obeskuren. Klagshamn.
Men också mera "snaps" och färre uppsökta, uttänkta motiv. Lite mera "DOGMA" skulle man kunna säga...
Leica M8 + CV 28/2 Konverterad från RAW i Photoshop och såklart obeskuren. Skanör.
Kameran får helt enkelt bara följa med, oftast bara Ricoh GR-D III:an, som liten och lätt gömd strandkamera. (Vem vågar lämna en Leica M8 med glugg bland kläderna när man badar?) Ibland Panasonic Lumix GF1:an - om det krävs lite högre ISO-tal, och så Leican - när omständigheterna så medger.
Leica M8 + CV 28/2 Föreställande mina simglasögon och dotterns Kodak på piren i Skanörs hamn :-)
Och alltid dotterns lilla Kodak (bilden ovan) som är vattentät ner till 3m därmed tål både sand och saltvatten. Liten, enkel och grymt rolig - för hela familjen. Men mer om bilder tagna med den - både över och under vattenytan i ett kommande inlägg.
Varma sommarkvällar avnjutes bäst i havets absoluta närhet...
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7 Västra hamnen i Malmö.
Men när man bor ca sex mil från havet så får man nöja sig med att titta i bildarkivet :-|
Jag har inget emot Uppslaslätten, den är fin, och utsikt mot åker och skog - det är också bra. Men havet är något speciellt, kanske för att jag är uppväxt vid det, haft det utanför fönstren större delen av barndomen. Badat i det, gått längst det, rest på det - eller bara känt lukten av det.
Jag saknar havet...
Förr så valde vi vår kung - kanske dags att återgå till den ordningen igen?
Panasonic Lumix GF1 + 40/1,7
Under medeltiden så valde vi svenskar vår kung. På Mora äng (ca 1 mil sydost om Uppsala) och vid Mora stenar så samlades tinget och kungen valdes av de representerade stormannaätterna. Kanske inte demokrati i vår mening, men definitivt inget arvrike som idag. Kungavalet fullbordades genom att kungen ställde sig på Mora sten och en minnessten med hans namn restes.
När Magnus Eriksson valdes till kung 1319 (endast 3år gammal) så utfärdades också det berömda "Frihetsbrevet" - vårt alldeles egna svenska "Magna Charta".
Den siste kung som valdes vid Mora stenar var "Kristian tyrann" - han som ställde till med Stockolms blodbad. När väl Gustav Wasa "befriat" oss från danskarna och upplöst Kalmarunionen så hade han stöd för att införa arvrike. Han lät med största säkerhet även förstöra Mora stenar ifall nu någon skulle komma på andra tankar ;-)
Det som finns kvar av stenarna ligger idag i ett litet hus, byggt på 1700-talet, invid vägen. Den stora Mora sten är försvunnen, kvar finns någon "kungasten" och vår äldsta kända avbildning av "tre kronor" - som fortfarande är vår nations emblem.
Varför nu denna historielektion? Jo - jag tänker att efter all turbulens kring vår monark och den oundvikliga diskussionen om kungadömets vara eller icke vara - så kanske en återgång till kungaval vore det allra bästa?