Camera Obscura
Breaking the waves… #blogg100
RICOH GR-D III - vågbrytaren i Skanörs hamn.
Även våra liv behöver sina vågbrytare, barriärer, skyddsvallar och fundament...
…annars eroderas vi ner av tiden och omständigheternas inbyggda kraft.
Jag fotograferar aldrig blommor…. #blogg100
Ricoh GR-D III, obeskuren, konverterad från DNG i PhotoShop.
Men idag gjorde jag ett undantag, överväldigad av vårkänslor. Ska försöka undvika att det händer igen...
:-)
Mitt ute i havet står en övergiven betongplattform… #blogg100
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskurna - samtliga bilder.
Häromveckan var det ett ovanligt lågt vattenstånd i Öresund, man kunde från Skanörs revlar gå långt, långt ut på det som vanligtvis är havsbotten. Öresund är grunt och med ett "tidvatten" som styrs av vindar och havsströmmar (inte månen som tex i Engelskakanalen) så kan vattennivån skilja sig över en meter till vardags, och upp emot två meter i extrema situationer. Så här lågt vatten hade jag inte upplevt tidigare, flera kilometer norr om Skanörs norra revel kunde jag torrskodd nå fundamentet för en sedan länge borttagen klockboj. En gång i tiden (antagligen innan Falsterbokanalen anlades) så varnade den båtar för revet. Min morbror brukade vid lågvatten ta sig ut till den i jolle och faktiskt övernatta på den ibland. Han uppskattade känsla av ligga och sova under bar himmel mitt ute i havet!
I bakgrunden syns både vindkraftverken och Öresundsbron som dominera horisonten, och några hundra meter bortom vattenbrynet finns djuprännorna som inte minst möjliggör båttrafiken genom Falsterbokanalen. Strax till höger kan man ana plattformen som en svart prick vid vattenbrynet...
Att gå så långt ut på havsbotten ger en viss pirrande obehagskänsla - tänk om vattnet kommer tillbaka, innan jag hinner undan?
Nu är det till vardags ca 1-1,5 meter djupt här, så det finns nog ingen risk för att drunkna. Men det kan ju bli rejält blött kring fötterna ;-)
Jag kommer som sagt att blogga varje dag i hundra dagar - detta var inlägg #2 i utmaningen #blogg100 :-)
Blå timmen
Fujifilm X-Pro1 med Summicron 50/2 - Skanörs norra revel - bilden är varsamt bearbetad i PhotoShop - men för ovanlighetens skull något beskuren :-)
Jag älskar ljuset som uppstår precis efter solnedgången - ofta kallat "blå timmen".
Piktorialismen flödar och vi med den - på Instagram ;-)
Jag slås av det enkla faktum att mobilfotografin i allmänhet och Instagram-varianten i synnerhet ofta drar åt det piktorialistiska hållet. Är det så att vi lätt förförs av det synbart vackra och mobilen ger oss ett smidigt verktyg att föreviga det med? Eller är det mobilens genväg till fotografi som gör det så enkelt för oss att ständigt fotografera vår vardag att vi av ren lathet fotograferar det som är lättast?
Kanske vi väljer att fotografera och dela det vi vet att de allra flesta uppskattar? Ett "gillandes" tyranni?