2015 fyllde jag 50 år, som Leica-fotograf 32 år och som "gatufotograf" 36 år...
Leica M2 med Summilux 35mm 35/1,4 och Kodachrome 64 - Gustav Adolfs Torg i Malmö - 1983 (obeskuren ;-)
Det började när jag fick min första kamera - en Kodak Instamatic - av pappa när jag gick i lågstadiet, då jag visat för stort intresse för hans Olympus Pen-F. Men några år senare hade jag vuxit ur Istamaticen ocg tog över pappas Olympus, och när jag fyllde 18 år så köpte jag min första Leica. Det blev en sliten M2:a som var lika gammal som jag själv var och det tog mig ett helt år att spara ihop till den. Där någonstans, mellan det som borde varit sista året i gymnasiet och mitt första jobb som fotoassistent utvecklade jag det som nog blev mitt bildspråk.
Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - Stockholm 2013 - samma bildspråk 30 år senare? (och i vanlig ordning obeskuren osv ;-)
Långa promenader, oftast när jag skolkade - med M2:an laddad med Tri-X eller Kodachrome - och lika långa sittningar på biblioteket böjd över fotoböcker formade mitt bildseende. HCB, Robert Capa, Hasse Persson, Yngve Baum, Robert Frank, Anders Petersen och Christer Strömholm blev mina inspirationskällor. För att nämna några, självklart fanns det fler. Några av mina förebilder har jag fått förmånen att träffa senare i livet. Beslutet att lämna gymnasiet sista terminen kom intuitivt (jag skulle få tillfälla att avsluta den delen av min utbildning senare). Det blev en rivstart som fotograf och en karriär som så småningom ledde i helt andra riktningar men fotografin har alltid följt mig - på något sätt.
Fortfarande är det en lisa för själen att hänga en kamera på axeln och ge sig ut på promenad - helst i en större stad. Och att göra något reportage själv, i den utsträckning övriga ansvar tillåter...
Min första Leica-utrustning från mitten av 80-talet överst och nedan den Fujifilm-utrustig jag använder till vardags idag, med några trogna Leica-gluggar ;-)
Och jag har nog alltid kopplat de bilder jag tar med den utrustning jag använder, för på något sätt så påverkar tekniken och handhavandet bilderna. Jag kan inte riktigt förklara hur, bara ge exempel. Som bilden nedan, en typisk "Leica-bild" för mig - tagen med en M9:a:
Malmö, Gustav Adolfs Torg överst, en regnig eftermiddag sommaren 2011, bilden tagen med en lånad M9:a och mitt trogna Summicron ASPH 35mm ;-)
Nu börjar ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar, en fråga jag kommer att ställa mig är om det är dags att skaffa en digital Leica M igen. Och i så fall vilken? Eller kommer Fujifilms förmodade X-Pro 2 att vara allt det jag önskar mig?
Ps.
Gott nytt 2016!
Önska killen lycka till med dom grejer han har vetja. "Gatufoto" vad jag förstår. Funkar ju jättebra som jag kan bedöma.
Gott nytt och SKÅL!
Du skrev redan 2014-05-13 som kommentar i min blogg följande:
"Det var ju en intressant upprepning av en rätt trist bild, dessutom svarar du aldrig på kommentarer, tyder på en väl utvecklad självgodhet, sista gången jag kommenterar din blogg, LO
Lars Olov Johnson"
Vet inte om jag gjort dig något ont? Om du upplever det så vill jag verkligen be om ursäkt! Jag har inget otalt med dig och vill inte svara dig i samma ton som du kommenterar… Vi bor båda i Malmö - ska vi ses över en fika? Så kan du få övertyga mig om Olympus förträfflighet ;-)
Mvh och gott nytt år!
/Johan
Ibland får jag låna en ny Hasselbladare med bästa möjliga optik.
Där blir motiven andra eftersom det är en kamera där man måste ta lite tid på sig och helst ha kameran på stativ.
Att att prata om att en viss bild är typisk Leica eller Canon eller något annat anser jag vara ren bullshit.
Kanske kan man påstå att minna bilder är typiskt Mats. Fast det beror mindre på kameran och mer på hur jag redigerar mina bilder.
Tror nog att det är typen av kamera som påverkar, inte speciellt märket. Borde ha skrivit "mätsökare" vs "spegelreflex" - dvs mina "Leica M bilder" är lika mina "Fujifilm X-Pro 1 bilder", till skillnad från H-blad osv.
tror att de flesta som fotograferar mycket och medvetet utvecklar ett eget "bildspråk" och i det så blir ju redigeringen en viktig del.
Mvh
/Johan
God fortsättning. /J
Ser fram mot fler alster från dina stadsvanringar och tillfällen där bilden ges.
Kameror är som kajaker; man kan inte ha för många av dem.
Hälsningar
Jim S