Bilder från en stad jag lämnat...

  Leica M9-P med Summicron ASPH 35/2 - samtliga bilder utom sista som är tagen med Voigtländers Nokton 35/1,2.

En promenad, för en tid sedan, med min Leica genom den stad jag nu inte längre bor i...

Pimp my Leica #5

iPhone 6 bild - Leica M9P med Summicron ASPH 35/2 och tillbehör.

Det finns tillbehör som man måste ha för att en Leica ska kännas "komplett".
Genom åren har jag lärt känna några tredjepartstillbehör till Leica som blivit så "sammanvuxna" med mitt sätt att använda kamerorna att jag har svårt att klara mig utan dem:

1. Softreleasen, finns konkava och konvexa. jag föredrar Tom Abrahamssons konvexa. Kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ Har man väl skruvat fast en "Softie" i avtrycket blir man beroende och tjänar faktiskt minst ett steg i längre exponeringstid utan synlig skakningsoskärpa!

2. Det obligatoriska Thumbs Up greppet, jag föredrar "originalet" från http://www.matchtechnical.com
Just det jag använder har en tillbehörsko så att man kan använda extra optiska-sökare och andra tillbehör. Då det simulerar stödet från en klassisk frammatningsarm förbättrar den kamerans ergonomi avsevärt. (Leica tillverkar nu en egen version som kommer med M10.)

3. En bekväm rem som "andas" och fördelar vikten samt inte glider av i tid och otid är ett måste. Den ska såklart också matcha kamerans look - och då finns det det bara en tillverkare - Japanska "Artisan & Artist": http://www.artisanandartist.com/ De har klassiska läderremmar, praktiska tygremmar (min favorit) i en mängd versioner samt riktiga lyx-remmar i silke.

Ett återvändande till det digitala...

Bild från mitt Instagram - Leica II, Leica M6 TTL och Leica M9P.

Efter att ha varit endast "Leica-analog" så blev jag med en begagnad Leica M9P - och den passar förvånansvärd bra in bland mina analoga Leicor. Man kan nog lugnt konstatera att Leica är måna om sitt "DNA"!. 

Ps.
Det är M9P från detta blogginlägget som jag köpt :-)

Det magiska Leica-ljudet - the sound of silence

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 23/1,4 - Rickard Eriksson demonstrerar slutarljudet från hans Leica M9-P för vår redaktör.

Man talar ibland om "Leica magin" - oftast med syfte på bildkvaliteten. Men för mig handlar den unika "Leica-upplevelsen", eller magin om man så vill, lika mycket om själva handhavandet. Den glasklara optiska sökaren, det kompakta formatet och den enkla ergonomin samt det diskreta ljudet från slutaren ger en speciell upplevelse. Som skapar ett speciellt förhållande till motivet och därmed påverkar hur bilden komponeras för att slutligen exponeras. Diskret, tyst - det perfekta verktyget för reportage foto. Något som var närmast unikt under den analoga tiden men som nu nästan är en självklarhet med dagens kameror med både elektronisk sökare och slutare. Som Fujifilms X-serie. Men trots de elektroniska slutarnas totala ljudlöshet så saknar de lite av "magin". Den upplevelse - det ljud - som en klassisk analog Leicas ridåslutare ger. Den unika gummiklädda tygridån, en mer än 100-år gammal konstruktion, med sitt mycket karaktäristiska ljud. Ni som har hört det vet vad jag talar om…
Mig skänker det ett speciellt lugn. Lite svårt att förklara - men jag kan gå fram till kameraskåpet och ta fram en analog Leica och torr avtrycka (utan film). Bara för att få höra ljudet. Och känna kameran i mina händer. Ibland lyfter jag den till ögat och fokuserar, torr-avtrycker bild efter bild. Det gör mig lycklig.

Allt för sällan laddar jag en Leica med film - men det gör mig ännu lyckligare. 



Uppifrån: Voigtländer Bessa R, Bessa L, Fujifilm X-Pro1 och slutligen Leica M6 TTL - med den klassiska Leica-slutaren.

2015 fyllde jag 50 år, som Leica-fotograf 32 år och som "gatufotograf" 36 år...

Leica M2 med Summilux 35mm 35/1,4 och Kodachrome 64 - Gustav Adolfs Torg i Malmö - 1983 (obeskuren ;-)

Det började när jag fick min första kamera - en Kodak Instamatic - av pappa när jag gick i lågstadiet, då jag visat för stort intresse för hans Olympus Pen-F. Men några år senare hade jag vuxit ur Istamaticen ocg tog över pappas Olympus, och när jag fyllde 18 år så köpte jag min första Leica. Det blev en sliten M2:a som var lika gammal som jag själv var och det tog mig ett helt år att spara ihop till den. Där någonstans, mellan det som borde varit sista året i gymnasiet och mitt första jobb som fotoassistent utvecklade jag det som nog blev mitt bildspråk. 

  Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - Stockholm 2013 - samma bildspråk 30 år senare? (och i vanlig ordning obeskuren osv ;-)

Långa promenader, oftast när jag skolkade - med M2:an laddad med Tri-X eller Kodachrome - och lika långa sittningar på biblioteket böjd över fotoböcker formade mitt bildseende. HCB, Robert Capa, Hasse Persson, Yngve Baum, Robert Frank, Anders Petersen och Christer Strömholm blev mina inspirationskällor. För att nämna några, självklart fanns det fler. Några av mina förebilder har jag fått förmånen att träffa senare i livet. Beslutet att lämna gymnasiet sista terminen kom intuitivt (jag skulle få tillfälla att avsluta den delen av min utbildning senare). Det blev en rivstart som fotograf och en karriär som så småningom ledde i helt andra riktningar men fotografin har alltid följt mig - på något sätt.
Fortfarande är det en lisa för själen att hänga en kamera på axeln och ge sig ut på promenad -  helst i en större stad. Och att göra något reportage själv, i den utsträckning övriga ansvar tillåter...

Min första Leica-utrustning från mitten av 80-talet överst och nedan den Fujifilm-utrustig jag använder till vardags idag, med några trogna Leica-gluggar ;-)

Och jag har nog alltid kopplat de bilder jag tar med den utrustning jag använder, för på något sätt så påverkar tekniken och handhavandet bilderna. Jag kan inte riktigt förklara hur, bara ge exempel. Som bilden nedan, en typisk "Leica-bild" för mig - tagen med en M9:a:



Malmö, Gustav Adolfs Torg överst, en regnig eftermiddag sommaren 2011, bilden tagen med en lånad M9:a och mitt trogna Summicron ASPH 35mm ;-)

Nu börjar ett nytt år med nya möjligheter och utmaningar, en fråga jag kommer att ställa mig är om det är dags att skaffa en digital Leica M igen. Och i så fall vilken? Eller kommer Fujifilms förmodade X-Pro 2 att vara allt det jag önskar mig?

Ps.
Gott nytt 2016!