Slut och Nytt i Lofsdalen!

Vår familj har en speciell kärlek till Lofsdalen. Från början var det pojkarna som tillbringade sportloven med sin Farmor och Farfar, sedan kom kusiner och fäderna in i bilden. Då höll jag mig hemma. De senaste 6-7 åren har jag och maken börjat tillbringa två veckor på sensommaren där. Fisket och fotografering har varit största intresset för mig. Detta år hade vi turen att få hyra "vår" speciella stuga över nyåret. Det var kallt när vi kom dit, -20 visade termometern och hundarna fick snabbt köldkramp i tassarna. Med klar himmel väntades vacker morgon.

Att komma upp till soluppgången var inte speciellt svårt då den gick upp ca 9.30. Däremot kom den aldrig riktigt ovanför bergen förrän mitt på dagen, och då bara en liten stund.

Om jag ser båthuset och sjön när jag ser till höger så har jag Hovärken lite snett till vänster... och detta precis utanför dörren. Lycka!!!

Här kan man nästan säga att Fidde har eld i baken. Ludde tyckte inte om elden och höll sig på behörigt avstånd. Fisket testades i alla fall av både söner och oss "gamlingar". Men inte ett napp. Förutom att det emellanåt var ett öronbedövande oväsen från alla snöskotrar så var det en underbar dag trots avsaknad av fisk.

Denna sysselsättning är ju inte heller helt fel.

Nyårsafton bjöd på enastående väder. Då skymningen kom tändes marschaller på båda sidor av vägen på en sträcka av ca 2 km. Så vackert. Vid tolvslaget bjöds ett ordnat och stort fyrverkeri vid foten av Hovärken. Så mäktigt. Gott slut blev det.

Gott Nytt hälsade Hacke som drack vatten på altanräcket. Denna hona fotade jag genom fönstret.

Efter en härlig vecka med temperaturer från -20 till +4 så var det den 3 januari dags att resa hemåt mot trakterna av Sandviken. Dessa renar mötte oss på vägen och klarade sig... och oss från en kollision.
Trots en underbar vecka så är det alltid skönt att få komma hem till vardagen igen.

För dig som inte vet det... klicka på bilderna så ser du dem i bättre kvalitet.
Tack för att Du tittade in.
Allt gott. /Lena

I stället för julstök.

I dag la jag allt som har med jul att göra åt sidan. Inte för att vår familjs julfirande är överdrivet på något sätt, men för mig är det lite för mycket ändå. Då är räddningen vackert väder, underbar familj och mestadels solsken, dock lite blåsigt och kallt. Men beroendet av att vara utomhus, lyssna efter fåglar och bara vara tacksam räcker långt. Ännu härligare blir det när man får ha med sig kameran och hoppas på det bästa.
Det blev ingen utflykt längre än ut i trädgården. I bland är det helt tillräckligt för att man ska bli stärkt... och några bilder blev det ju också.

Min "nya" Kurre kommer allt oftare på besök i trädgården. Här sitter den och ser ut att be mig om nåt. Antagligen vill den att jag ska stänga in mina hundar så att den kan äta i lugn och ro.

Jo då så fort vi backade något så kom Kurre och åt. Denna "nya" Kurre blir mindre skygg för varje gång.

Framåt eftermiddagen kom solen i rätt läge under någon kvart för att jag skulle kunna utnyttja naturens eget filter för att få lite dis i bilden. Här är det två av våra ca trettiotalet Pilfinkar som ville vara med på bild.

Stolt satte sig Talgoxen på grenen för att bli förevigad. Ibland känns det nästan som att de är medvetna om vad som är på gång.
Solen började också att smyga sig allt lägre nu så det blev dags att gå in igen. Snart är det Julafton och jag ska återgå till det sista pysslet inför helgen.

Tack för att Du tittade in och som vanligt... bilderna blir bättre om man "klickar upp" dem.
Ha det riktigt bra tills nästa gång.
/Lena

Solen och macrot kom fram idag.

Äntligen. En bra start på veckan med sol.  Två dagar på rad. Men gårdagen tillbringades hos tandläkare och diverse butiker.  Men idag var jag ute och kröp i vår lilla beteshage runt huset ända tills hundarna skällandes kom utrusande.  Vår dörrklocka hade hakat upp sig och det var bara att gå in och försöka hitta en lösning. Ett oljud som inte var kul för någon. Fick skruva ur säkringen då denna gamla antika ringklocka är kopplad till elnätet. Det löste sig men en hel "soltimme" gick åt.
Macrofotografering är jag inte så van vid men det blev några bilder bland Bägarlav och frost.

Tack för att Du tittade in.  (klicka gärna upp bilderna)
Ha det gott.
/Lena

Kors i taket...

...jag skriver i bloggen. Märkligt detta. Jag vill ju blogga och ändå så blir det inte av. Jag gör i alla fall ett försök igen. Tror det kan bero på min ovana med Fotosidan då jag uppdaterar alltför sällan. Det är svårt att hitta/navigera och så lära sig alla "regler" här. Det enda är att bli flitigare här. Så nu kör vi. Får väl rätta till både mig själv och annat som blir fel under vägen.
Jag är fortfarande inte med i någon grupp och har inte många bilder eller album här.
Däremot håller jag som bäst på med att fylla min Portfolio. Så där får ni gärna titta in.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om. November har varit gråare än grått och det har inte varit inbjudande att fota. Så de soliga dagar och den tillfälliga vintern var enormt välkommet denna första vecka i december.

Det finns åtskilliga sjöar med namnet Bysjön i Sverige. Men jag har min egen favorit som jag ständigt längtar till. Dryga 2 mil så den lilla sjön besöker jag ofta. Det är en fågelsjö och denna årstid är det ganska dött där, men med lite tur kan man få se havsörnen och ryttlande fjällvråkar där.

Ingen av dessa rovisar såg jag i onsdags. Däremot kom en en ensam sjöfågel flygandes mot mig och gjorde en sväng. Det var en Alfågel. Dessa ska man inte kunna finna i Gästriklands insjöar. Så det var ett fynd, men tyvärr långt fotoavstånd.

Är vädret vackert och man mår bra så kan till och med kala grenar bli vackra mot solen.

Några vackra höstlöv lyser fortfarande upp i solens strålar och är svåra att motstå trots knakande stela leder.

Hemma vid min matning har jag Blåmesen på betydligt bekvämare fotohöjd...

...liksom Gulsparven.

En överblommad torr gammal Lupin kan till och med se vacker ut i skymningen.

Det blev många bilder och som vanligt blir de bättre av att "klickas upp"
Tack för att Du tittade in. Ha det gott.
/Lena

Frukttjuvar eller matgäster?

I helgen som var kom solen… och våren. Man har knappt tid att tömma kamerans innehåll och än mindre att ”ta reda på” det. Fåglarna är vårystra och speciellt sidensvansarna vill äta äpplen och päron. Men så är det ju Kurre och Kurrelina. De vågar sig inte alltid nära när jag är ute, och speciellt min ena hund Ludde jagar dem gärna.

Men i lördags kom ekorren eller ekorrarna och öppet visade sin förtjusning för frukten jag lägger ut. Vet inte vem av dem, för jag har tre stycken här varje vinter.

De ser ju ut som en tjuv när de skyndar sig att ta äpplet, skyndar sig att äta lite innan de drar iväg och gömmer det någonstans bland granarna.

Ibland kan jag se frukt fastklämda i grenklykor… och då är det sidensvansarna som äter av Kurres frukt.

Ja det går åt en del frukt varje dag. Mellan 6-10 frukter. Det mesta har jag köpt, och det gör jag så gärna, men har ibland hunnit på att få kasserad frukt från butikerna.

 Tror nog att jag vill kalla ekorrarna för ”matgäster” istället för ”mattjuvar”.

Tack för att du besökte min blogg. Klicka gärna upp bilderna.

/Lena

Här har hon siktat på ett av äpplena som finns på rad längs staketet.

Så, bästa att skynda sig...

... vända det rätt...

... smaska lite, mmmm sött å gott...

... bäst att sätta sig lite i skuggan för att inte synas så bra.

Tio minuter senare i ett träd och ett annat äpple. Vet inte om det är samma "korre".

Men... vad händer. Tappar äpplet och ser riktigt snopen ut.

Lite kiv bland äpplena, men de är inte så aggressiva som de ser ut. Sekunden senare äter de på samma frukt.