Bellis!

Den 5 augusti hände det som aldrig mer skulle ske. Vi köpte valp, en virvelvind kom in i våra liv!

Vi har alltid haft husdjur, både katter och hundar men dagarna före jul 2018 var vi tvungna att låta avliva vår "sista" hund Ludde.
Han var ensamhund hos oss sina sista tre år efter att Fidde 2015 fick flytta till hundhimlen. Redan då bestämde jag mig för att Ludde skulle bli vår sista hund. Min man Leif trodde inte på det då.

När så Ludde var borta bara några dagar före jul och även julfirandet bara blev strul på olika sätt och med ett ryggskott som kom som ett brev på posten så gick jag nog genom min värsta upplevelse av sorg i livet.
För någon som inte har eller har haft husdjur så kan det nog vara svårt att förstå att man kan sörja ett djur så mycket. Jag skämdes nästan med tanke på alla de som mister sin livskamrat. Men jag kan inte hjälpa att jag kände så stark sorg. Så är det.

Tidigare hundar som vi varit tvungna att ta bort har också varit svårt men det har gått över mycket fortare, vi har ju alltid haft en hund kvar då vi alltid haft två hundar.
Nu blev det helt tomt, så dött. Ingen som var med mig i trädgården när jag fotade fåglar och ingen som skällde när grannar och postbilen körde förbi. Det man tröttnat på tidigare blev nu en saknad.

Ludde och Fidde  så fina ulltussar.

Men det skulle nog gå över och nu skulle jag vara fri att åka och fota precis när jag ville. Maken som varje år har som mest jobb precis den tid som det också är roligast att fota fåglar behövde jag inte längre passa in mina eventuella fototurer med längre.
Men alla andra stunder på dygnet var sååå tunga. Jag började ganska snart titta på Hundstallets hundar men ville ändå inte ta en omplacering och en valp skulle jag nog inte heller orka med. Vi är inga ungdomar längre. Men man kan ju ändå drömma och fantisera.

Jag har nog ända sedan min första hund 1975 alltid velat ha en vinthund. Men på den tiden var det bara jakthundar som gällde och jag hade då en engelsk setter. Hade två kullar, åkte med på jaktäventyr och var flitig på utställningar.
Sedan har vi haft långhårig collie och efter dessa blev det shetland sheepdog.

Efter att ha gått genom Svenska Kennelklubbens rasregister så visste jag att det var en whippet jag ville ha. Den beskrevs med alla egenskaper som jag tyckte lät perfekt och passande, även om min man var tveksam till en "benjamin" som står darrande med svansen mellan benen.
Men han insåg att det var en sån jag absolut ville ha och det är ju jag som har det största ansvaret för hundens skötsel så det fick bli så.

Vi kände stort förtroende för Allettes kennel och blev väldigt glada då vi fick köpa valp från den kenneln. Vi hälsade på lilla Bellis när hon var 6 veckor.

När jag fick hålla min lilla Bellis fanns ingen återvändo. Åka hem och längta.

Så äntligen, den 5 augusti stormade Bellis in i vår vardag och plötsligt var vi hundägare igen.

Jag borde vara van hundägare som varit aktiv i Brukshundklubben på olika sätt i många år, tävlat lydnad, instruktörsutbildning ( kanske 1977), tävlat i utställningsringen, haft tre valpkullar... men nu kände jag mig totalt nollställd och var lite nervös om jag skulle klara det.
Visst har flera sagt, och jag har läst att whippets är mycket jobbiga som valp/unghund men jag tänkte att alla valpar är ju jobbiga... men Bellis är något utöver de erfarenheter jag tidigare upplevt med hund.
Men med en stöttande uppfödare och med min egen kunskap i bakhuvudet så har det ändå gått bra.

Bellis har varit väldigt intensiv och både den jobbigaste och den lättaste valp vi haft. Ja det kanske är en konstig beskrivning som man inte kan få att gå ihop.
Men från första dag har hon varit rumsren, från första natt har hon sovit helt tyst i den bädd vi tänkte oss bredvid min säng, från första stund accepterade hon "dagbädden" som vi har i köket och hon har sovit hela förmiddagar och flera timmar på eftermiddan... men kära nå'n däremellan.
Oj oj oj att fota Bellis i vaket tillstånd har inte alltid varit lätt.

Har aldrig haft en valp med den hastigheten alla kategorier. Överallt på en gång. Ute i trädgården tuggande på allt samtidigt, hur mycket som gled ner i magen vet man inte men jag var ständigt nervös då det finns mycket som är giftigt och stenar är inte heller bra i en valpmage.
Jag var helt slut av att passa henne i detta tuggande. Ja jag vet att alla valpar biter, river, hoppar och tuggar, men det här var något utöver det vanliga och som jag inte varit med om förut.
En multiexponering som på något sätt är lika multi som Bellis är i vaket tillstånd.

Ett tydligt och stort intresse hos henne har hela tiden varit att ansa växtligheten i trädgården och då inte ogräs utan naturligvis allt planterat. Ölandstoken hoppade hon rakt in i och avverkade en hel del grenar från första dag. Lika så i plymspirean och mina röda solhattar. Många tallkottar har hon ätit, liksom ruttna äpplen och gräshoppor och torkad daggmask, en och annan fet larv som finns i gräsmattan. Att hitta solrosfrö och jordnötter från fåglarna är också godis.

Jag var livrädd för våra snöbär som ju är giftiga men tänkte att hittills har ingen hund blivit sjuk av något här hemma så jag var till slut tvungen att släppa den totala kontrollen.
Hon kan ta ett snöbär i munnen, det har hänt, men hon spottar ut dem. Hon bär på svampar någon gång, men (peppar peppar) det har hittills gått bra.
Hon gräver upp stora ga´mla järn bitar och har rivit upp alla trädgårdslyktor och plastkanter som vi satt som spärr för ogräs runt rabatter.
Det är en del av hennes sysslor utomhus.

I ölandstoken som hon ansat ganska rejält. Men nåt kul ska hon väl få ha.

Här har hon upptäckt plymspirean, att den är mysig att krypa in i.

I skrivande stund har hon blivit 5,5 månader och lugnat sig något, även om hon gärna ibland vill ha sista ordet.
Husse gillar henne jättemycket och går de flesta promenader med henne. Här hemma har vi inhägnad trädgård och beteshage i anslutning till trädgården så sitt behov av att springa får hon dagligen utlopp för.

Det "negativa" som finns kvar i henne är att hon drar så vansinnigt i koppel att jag med mina dåliga leder ibland inte orkar med det. Ibland går det bra men oftast är det full galopp i koppel. Det blir bättre och vi jobbar med kontaktövningar etc.
Det andra "negativa" som egentligen är positivt är att hon är sååå överdrivet glad i människor. Hon blir liksom ohanterlig. Hemma har jag använt en blomspruta och det funkar bra. Men den kan jag ju inte släpa med mig tycker jag om jag ska träna i stan eller liknande.
På grund av att jag har speciellt ont i min högerhand har jag svårt att hålla i klotången så vi åker till en "hund butik" där de är jätteduktiga med lång vana att klippa klor på den busigaste.
Trots att hon inte gillar själva kloklippandet så är hon helt galen av glädje när vi går in där. Hon gurglar, gladmorrar, skäller och nästan skriker av glädje.
Jag är helt svettig efteråt trots att det bara tar 10 minuter.

Nu blev det mycket text, men det kan vara bra minnesanteckningar till mig själv den dagen då Bellis blivit en rastypisk Whippet som har fungerande av och på knapp.
Hon är på god väg och hon är älskad!

Tack Allettes för en härlig pensionärs hund. :o


"Matte, jag har koll på dig"

Nu blickar vi framåt och hoppas på att få skåda fågel tillsammans.

Tack för att Du tittade in till min blogg.
Ha det så gott.
/Lena och Bellis

2020-11-15 22:36   niniz

Men jösses ..bedårande ...kan förstå det du gått igenom och kan verkligen känna igen känslan att sitta med en valp i famnen å sen den långa väntan och allt omkring.
Underbart busfrö ni har 😌 vilken rolig tid

Svar från LenaK 2020-11-16 10:49

Tack så mycket Nini! :)
Ja vi har verkligen ett busfrö som också kan vara underbart mysig.

Lena :)

niniz 2020-11-16 10:57

Det är fantastiskt att dela vardagen med hund, bus och sådant hör till valptiden och blir roliga minnen

Svar från LenaK 2020-11-16 11:01

Så sant Nini! :)

2020-11-15 22:59   imse 59

Mycket vet jag ju redan, men det blev ju en jättetrevlig blogg att läsa !
Fina bilder också, hon passar jättebra ihop med Ölandstoken :-)
Kul !
Ing-Marie

Svar från LenaK 2020-11-16 10:51

Tack Ing-Marie!
Ja det kanske är dags att du kommer och hälsar på så du får lite utmaning för kameran.
Hon har vuxit rejält och vi kan umgås utomhus. :)

Lena :)

2020-11-15 23:04   Khalad

Häftig berättelse, stort lycka till med din bellis! Och fina hundbilder såklart! Hälsningar/ Björn

Svar från LenaK 2020-11-16 10:52

Tack Björn! :)
Tar tacksamt emot ett "lycka till". men det ska nog gå bra.

Lena :)

2020-11-16 07:40   Lena Holm

Vilken mysig historia och du har träffat så rätt i dina bilder. De är ett perfekt komplement till det du skriver och det känns nästan som att man har fått träffa Bellis en liten stund. Lycka till med era vidare öden och äventyr. Jag ser gärna mer bilder från er.
Hälsningar Lena

Svar från LenaK 2020-11-16 10:55

Tack så mycket Lena! Så fin kommentar från dig. <3
Ja jag ska försöka återkomma med Bellis även om jag själv tycker att bilderna kanske blir lite enahanda... men det tycker jag ju om mina fågelbilder också. ;)
Men vi återkommer.

Lena :)

2020-11-16 07:46   pdahlen

Kul läsning. Visste inte vad det var för hund, gjord en google, och några ord var: yrväder, lugn inne aktiv ute samt 56km/h. Det blir nog svårt att hinna med om hon sätter fart, bra att testa autofokus med. Hjälp i trädgården har du också, det var en på jobbet som skaffade en Lagotto som hjälpt till hemma genom att gräva upp hela trädgården. Den kommer säkert ge er mycket glädje. Fina bilder, särskilt den i ölandstoken o den sista

Svar från LenaK 2020-11-16 11:00

Tack så mycket Peter!
Ja det går fort när hon öser på. Då står jag ofta och håller för ögonen. Hon liksom flyter över stock och sten.
Jag har inte lyckats få någon bild som jag är nöjd med i full action... men det är kul att ha något att utmana sig med.
Eftersom jag vanligtvis vill fota fåglar så sitter telet på och jag har Nikons Z6 vilken INTE har bra autofokus. Men plötsligt kanske jag lyckas. :)

Lena :)

pdahlen 2020-11-16 12:25

Du har väl uppdaterat Z6 med de senaste FW, det kom en uppdatering för kanske ett år sedan som förbättrade Af ganska väsentligt. Man ska nog testa lite olika Af mode, för det är troligen inte samma som för en DSLR som är bäst. Man behöver fler punkter i Z6, en punkt som jag ofta använder ska visst inte vara så bra. Kanske finns någon ögonfokus eller liknade du kan testa. Har köpt Steve Perrys e-bok om AF till Z, men har inte läst den än. Har hans tidigare bok om AF för nikons DSLR och den var riktigt bra. Kommer nog köpa en Z6 snart, får vi se om det blir Z6 eller Z6ii

Svar från LenaK 2020-11-16 16:26

Jag har inte uppdaterat något men köpte kameran i mars så det borde ju vara uppdaterat.
Autofokus funkar ju hyfsat bra om man ska ta en blomma eller sittande fågel... men om något kommer flygande mot himlen så missar man det nästan alltid.
Jag har dynamiskt fokusområde och tycker att det verkar funka bäst pm det inte är alltför rörig miljö.
Hur kollar jag om jag har den senaste uppdateringen?

För övrigt är jag mycket nöjd med kameran. :)

pdahlen 2020-11-16 16:50

Här en lista över FW, senaste är 3.12. Utgåva 3.0 har tex djuravkänning

Anpassad inställning a4 (Ansikts-/ögonavk. auto. AF-omr.) erbjuder nu ett Djuravkänning-alternativ som lägger till hundar och katter till motiv som stöds av autofokus för ansikts- och ögonavkänning. Som ett resultat kan kameran nu upptäcka och fokusera på ansikten och ögon på hundar och katter. Ansiktsavkänning av djur (men inte ögonavkänning) är också tillgängligt i filmläge.

https://downloadcenter.nikonimglib.com/sv/download/fw/373.html

Svar från LenaK 2020-11-16 17:03

Kollade firmware version i min kamera och det var C 2.20
Så då ska jag kanske uppdatera.... men det här är nästan som att läsa ett främmande språk för mig så får se om jag fattar hur man gör. :O

Men så glad att du tagit upp detta som jag inte haft en tanke på. :)

pdahlen 2020-11-16 17:08

Just för Z6/7 så släpptes dessa när det inte var ”färdiga” så vill man ha ut så mycket som möjligt så ska man göra uppdateringarna, viktigare än för DSLR. Man behöver dock ha en kortläsare för att lägga filen på minneskortet. Möjligt att man kan få hjälp hos någon större fotoaffär för att slippa tex köpa minneskortläsare

Svar från LenaK 2020-11-16 17:13

Ok.... får nog vänta då tills pandemin gett sig kanske.
Men det är så klart värt att göra detta.
tack för tips. :)

pdahlen 2020-11-16 17:26

Ja eller du känner någon med en Z6, så kan du få filen på ett kort från denne

2020-11-16 09:47   yka

Grattis till din nya kompis! Så vacker och full av liv! Har också haft hund större delen av mitt liv och bara under ett år var jag utan, livet blev mycket tomt. Det är svårt när en kompis går bort och det känns verkligen som att man inte kan klara av en sådan sorg igen, men också så svårt att vara utan den glädje och kärlek som en hund ger. Tur de är så söta och charmiga som valpar/unghundar, annars stod man nog inte ut med allt jobb som det första året innebär. Lycka till med Bellis!

Svar från LenaK 2020-11-16 10:46

Tack så mycket Yvonne! <3
Ja de ger så mycket glädje och kärlek och ett år går så fort så vi ska klara det här.
Nä att vara utan dessa underbara kompisar är ett liv jag inte klarade av.

/Lena :)

2020-11-16 14:30   sears

Vilken trevlig läsning! Och så söt hon är Bellis. Lilla busfröet.
Ser fram emot fler bilder.

MvH
Johnny

Svar från LenaK 2020-11-16 16:28

Tack Johnny! :)
Ja en riktig sötnos är hon och kanske kommer det flera bilder.

Lena :)

2020-11-18 18:00   Västgöte

Härligt! Bellis är ju precis som en valp ska vara; glad, tillgänglig, framåt, aktiv och intresserad av allt! Det kommer att bli bra! Jag har levt med hundar sedan jag var ett år, dvs i drygt 60 år nu, och har ett motto i livet: "Att leva utan hund är slöseri med tid."
När jag läser din berättelse, kan jag inte låta bli att undra om det var dig jag träffade på WWF-spången vid Hjälstaviken i september? Jag mötte en kvinna som hälsade på min västgötaspets och berättade att hon för dagen hade tagit ledigt från en whippetvalp, som hon egentligen inte skulle ha, eftersom "förra hunden var den sista".