Först frukost, sedan en tur ut i sommarmorgonen

Storskraken är vaksam och gömmer undan sina små ungar

Storskrak hona. Hon kan visa upp många olika häftiga frisyrer.

Sädesärla mun full.
Pigg, snabb och lätt att fotografer eftersom den är väldigt nyfiken på vad du gör.

Spegel spegel på väggen där.
Närbilder på småkryp kan ge utmanande och originella kompositioner.

Glöm inte att ta med dig kameran ut!

PKN (Puss och Kram och Nyp i stjärten) // Janne

Japansk tvåögd spegelreflex nästan som det tyska originalet

Son och sonson fångade med en nyinköpt gammal Yashica-Mat 
(Frugan får vara statist och agera fotograf)

Detta år chockade ryssarna amerikanarna med att skicka ut Sputnik den första satelliten i rymden.
Året var 1957, då chockades nog tyskarna av japanarna som släppte sin Rolleiflexkopia Yashica-Mat. Eller så fnyste tyskarna åt jappsen ovetandes om framtiden.
Inom några år så gjorde kameran succé och sista modellen Yashica- Mat 124 G blev en storsäljare i USA.

Skönt i skuggan under äppleträdet. Film 120 Ilford FP4 plus 6x6

Antingen kikar man genom luppen och finjusterar avståndet eller så håller man kameran på klassiskt vis på magen.
Ljusschaktet skärmar av störande ljus vilket behövs för mattskivan är ljussvag och ganska mörk.

"Smedjan". Kameran hanterar väldigt starkt motljus på ett bra sätt. Kontrast och skärpa i de mörka partierna är alldeles utmärkt.
Slöjbildning och överstrålning i de ljusa delarna ger bilden karaktär med patina. Här skiljer dåtidens optik ut sig mot dagens högpresterande objektiv som ger kliniskt rena och "polerade" bilder.
Antireflexbehandlingen började bli utbredd på 50-talet och har successivt förbättrats genom åren.

1. Fronten med sökarlinsen överst och objektivet Lumaxar 3,5/80mm som snarast bytte namn till Yashinon redan 1957.
2. Genom sportsökaren (uppe till höger) kan man följa motivet utan att behöva titta i sökaren.
3. f: sec (nere till höger) Bländaren ställer man in med den lilla ratten till vänster under sökarlinsen, ratten för exponeringstiden syns till höger. Här alltså bländare 11 - 1/100 sek.

Att börja fotografera med en TLR " Twin Lens Reflex " känns avigt när man är van vid dagens kameror.Att alla funktioner är helt manuella är inga problem, det som är knepigt är att sökarbilden blir spegelvänd.Den översta linsen är sökarobjektivet som speglas upp till sökaren.Det krävs en hel del träning innan muskelminnet lär sig att vrida kameran åt avigt håll. Att fotografera med ett stativ som hjälp i början rekommenderas.

"På trappan". Ilford FP4 är en allround film som hanterar solljus såväl som skugga.
(FP4 framkallad i D76 brukslösning är min heliga Graal)

"Porträtt". Närgränsen är 1 m och på största bländare 3,5 så blir skärpedjupet kort.
Eftersom sökarbilden är mörk så är det svårt med precisionen. Här hamnar skärpan lite för långt bort och inte på det ögat som är närmat kameran. Men det får duga i alla fall.

Jag har sökt efter en Rolleiflex en tid och hittade i stället denna fina Yashica-Mat från 1957.
Med den kan jag ta de analoga bilder som får den karaktär och utseende som är så olikt digitala bilder vilka jag också värderar mycket högt.

Första versionen av objektivet Lumaxar hade brännvidden 75mm men man ändrade snart till 80mm. Pga. en namntvist fick namnet ändras till Yashinon. Konstruktionen är av Tessartyp som Zeiss utvecklade 1902. Det fyrlinsiga Tessaret är förmodligen 1900-talets viktigaste objektiv och sitter i hur många kameror som helst. 
Xenar var Schneiders motsvarighet till Tessar och dessa två objektiv var mycket vanliga i Rolleiflex.

Sedan finns ju Rolleiflex 2.8 med de exklusiva objektiven Zeiss Planar eller Schneider Xenotar, men det är en annan historia och framförallt en helt annan plånbok.

Lägga vantarna på...en Rolleiflex

Sugen på en Rolleiflex igen.

Tagen med Rolleiflex från 50-talet.  2011

Mitt i den digitala revolutionen för 9 år sedan ville jag pröva hur det vara att plåta med en Rolleiflex.
Lars i Vansbro hade en 50-talare med Tessar 3.5 som inhandlades. Det var kul och bilderna blev bra, lite över förväntan och digitaliserade negativ blev till fina alster i datorn. Av någon anledning som jag inte minns så tröttnade jag på experimentet och utvecklingen inom det digitala rusade framåt för 9 år sedan. Rollein byttes ut mot något annat vad det nu var, förmodligen ett objektiv. Då glömdes det analoga bort men är nu tillbaks på banan igen.
När jag nu blir sugen på analogt 6x6 igen så har priserna och efterfrågan ökat dramatiskt senaste åren. Tillgången hänger inte med. Jag är lite återhållsam och vill inte köpa någon buske på Tradera av en säljare som inte vet vad han lägger ut för något.

Fiskehamn, med Rolleiflex. 2011
Jag tycker att det verkar som bilden var tagen på 50-talet när kameran såg dagens ljus.

Yashica gjorde bra kopior av Rolleiflex och deras sista modeller blev väldigt populära.
Nu har jag precis ropat in en tidig kopia Yashica MAT på Tradera, det ska bli kul att se vad den går för.

/Janne

Traditionell film och framkallning. HP5 och D76 hör ihop.

Ilford HP5 plus tycker jag ska framkallas i Kodak D76 (samma som Ilford ID 11)
D76 kom redan 1927 och håller fortfarande ställningarna.

"Gitarrist". Yashica Electro 35 1,7/45mm f2. Ilford HP5+
Kameran kom 1970

D76 i brukslösning ger mycket fin gradiation, fint korn och bra skärpa.
Många använder D76 1+1 eller ytterligare spädning. Detta ger längre framkallningstid, större korn, mer skärpa och mer teckning i skuggpartier.
Det är väl en smaksak vad man väljer för koncentration, jag föredrar brukslösningen men skillnaderna är små.

"Janne" Canon EOS med Sigma ART 50mm och grönt filter. Foto Rohny Gustavsson.
Skärpa i bilden gör att kornigheten knappast märks.  

Silverkornen i traditionell svartvit film är som byggstenar i bilden fotografens bästa vän .
T-korns film är mer finkornig än traditionell film och därmed skarpare, men det sker på bekostnad av förmågan att samla ljus.
T-kornsfilm har sämre egenskaper i de mörka partierna av bilden och kräver speciella T-kornsframkallare för bästa resultat.

Det är viktigt att välja rätt framkallare till sin film. Här går åsikterna och tyckandet isär. Man får helt enkelt prova sig fram som i all övrig fotografi för att hitta vad som passar en själv enligt tycke och smak.
Grundprincipen är traditionell framkallare till traditionell film som TRI-X, HP5 , FP4, Fomapan m.fl.
T-kornsframkallare till TMAX och Ilford Delta.
För att undvika störande kornighet bör man framkalla kort tid och kanske välja finkornsframkallare.

Det är lätt som "nybörjare" att förväxla kornighet med allmän dålig skärpa och kontrast i bilden.
En bild som saknar detaljer och ordentlig kontrast blir genast kornig och får inget som helst skärpeintryck.
Då ska man inte gå i fällan och skylla på själva kornen när det egentligen är bildens övriga svagheter det handlar om.
Däremot ger en kontrastrik bild med bra gradiation och skärpa på rätta stället ett bra intryck och eventuell kornighet stör inte alls utan kan snarare ge karaktär.

Det finstilta: T-korn står för tabular-grain, silverkristallerna är relativt små och flata. Till skillnad mot traditionella eller kub-formade silverkristaller som är klumpigare och kräver tjockare filmemulsion. T-korn används framförallt i negativ färgfilm som består av flera olika skikt i emulsionen.
Kornigheten man ser i en bild är kluster eller ansamlingar av kristaller som i sig själva är mikroskopiskt små.
Ett bra sätt att undvika ful kornighet är att undvika överframkallning och överexponering som ger upphov till "pancro-sjuka" där ljusa partier saknar teckning och blir störande. Ansamlingarna av korn har då bakats ihop till större kakor. Det påminner om utfrätta partier i en digitalbild fast fulare ändå.

Vit hund överexponerad. Negativet till vänster. Pancro-sjuka

Alla bilderna är från samma HP5 plus-rulle och framkallad i D76 brukslösning.

Om intresse så läs vidare om svartvitt i andra inlägg i bloggen.
Hälsar Janne

Att vara eller icke vara svartvit, det är frågan

Färg är fantastiskt men ibland så säger svartvitt mer.
I vilket fall som helst är det kul att mixtra med färger och gråtoner i bildbehandlaren.

Färger i motsats till gråtoner. Volvo Bolinder-Munktell.

Traktorn med teleobjektiv och kort skärpedjup. Först i färg utan krusidull.

 
Konverterad till svartvitt. Dragit en del i spakarna framförallt i röda toner och lagt på kornighet.

Det som är bra när man konverterar till svartvitt från färg är att man kan ändra varje färg individuellt.
T.ex om en röd traktor och grön bakgrund återges med samma gråton i en vanlig svartvit bild så blir det ofta kontrastlöst och tråkigt. Med en färgbild i botten så kan man i stället göra det röda mörkare och det gröna ljusare för att få effekt i bilden.

Variant med de röda tonerna ljusare för att illustrera skillnad vid konverteringen.

Vid analog fotografering med svartvit film så får man styra kontrasten med olika färgade filter.
Gult filter kan nästan sitta på för jämnan vid landskap, det mörkar ned blå himmel och ger behaglig kontrast.
Orange och rött ökar kontrasten ytterliggare för t.ex ökad dramatik i landskap.
För porträtt kan ett grönt filter framhäva hudtoner som är rödaktiga.

Vid nästa fotografering av gårdens gamla traktorer sitter det förmodligen en svartvit rulle i kameran i stället för en digital sensor.
Silverkorn det är grejor det.

/Janne