låt ingen tala om för dig vad du ska tycka om eller inte. och tala heller inte om för andra vad de ska tycka. det finns inget tvång att man ska tycka om, förstå eller få ut samma typ av bildupplevelse av en specifik bild eller fotograf som andra betraktar som fantastisk.

när det gäller språket som ibland används för att beskriva bilder så är det nog så att vissa har ett mer utvecklat språk än andra (jag är inte en av dem). men jag vet vad jag tycker om eller vad som ger mig en bildupplevelse även om jag inte kan uttrycka det i ord.

när det gäller att betrakta bilder kan jag också vara beredd att ändra mig. det gäller t.ex. j.h.engströms bilder. första gången jag såg hans bilder var som någon form av blänkare i en fototidning. och de sa mig inte ett dugg men eftersom jag var nyfiken så köpte jag en av hans böcker. och det var en helt annan upplevelse, samma gäller första gången jag såg hans bilder på en utställning. vad jag vill säga med det är nog att ibland kan bilder upplevas olika beroende på i vilket medium eller sammanhang de visas i.

så ett tips är att fortsätta vara nyfiken och öppen för nya bildupplevelser. och det tror jag att du är, annars hade du antagligen inte skrivit ditt inlägg.

Jag är helt på din sida, tycker det verkar som att oj nu kommer det så mycket bra bilder så nu får vita dom som är suddiga,brusiga,bryter så många "regler" som möjligt & säga att dom är bra.

Funderar på om man ska ta min 4 årings bilder och börja skicka in till dessa tävlingar.
Då det med "rätt" beskrivning kan bli en vinnare.

Sen anser jag att ALLA har en åsikt om en bild så länge man kan se den.

Stör mig lite faktiskt när man ser någon ta massor med bilder som går attta med vilken 300 kr kamera från blocket som helst så läser man att det är taget med utrustning för 100 tusentals kronor.

Sen gärna med en kommentar efter att det är inte utrustningen som gör bilden.

Som att vara miljardär &säga att pengar gör ingen lycklig.

Jag har tittat på dina bilder och har svårt att hålla med om att du saknar bildsinne eller är bildanalfabet. Men det verkar som om det störde dig att du inte kan förstå hur andra ibland nalkas bilder.

För mig personligen är detta problem mycket, mycket mer generellt. Andra människor gör saker, tycker saker och uttrycker sig på ett sätt som ibland är totalt främmande för mig. Jag har gått igenom olika perioder; först irritation över allt jag inte gillade eller förstod, sedan frustration över att inte kunna förstå trots stundom stora ansträngningar, till sist den mödosamt erövrade insikten att det är viktigare att acceptera medmänniskan och världen sådana de är än att förstå.

Detta är väl inte en ståndpunkt som jag kommer att väcka förståelse för :-) Men det är min personliga livsvisdom, så att säga.

Sedan har vi detta med förmågan att säga något meningsfullt om bilder, eller om politik, eller om musik etc. Det är i sig en konstart att fälla inttressanta omdömen. Det kan väl ha att göra med språket (latin eller bonnamål), men det är också mycket annat som spelar in.

Det finns människor som inte har något alls att säga, men de älskar att se sin åsikt i skrift eller höra sin egen röst ändå. En del av dem väljer vad de tror är ett bildat eller förnämt språk för att de tycker det ser finare ut. En god vän till mig är välrenommerad forskare. Men han brydde sig aldrig om att doktorera, eftersom han tyckte sig ha funnit att doktorsavhandlingar för det mesta handlade om banaliteter klädda i en pretentiös språkdräkt.

En känd 1800-talstänkare, Rudolph Steiner, menade att vi har för många åsikter. Enligt honom borde vi nöja oss med ca 10% av det vanliga åsiktsförrådet, och i stället se till att de åsikter vi hade var välgrundade. Jag har ofta tänkt på det där; det ligger något i det :-)

Niklas: tar du inte egentligen upp en helt annan sak än bloggposten? >>
Jo nu när jag läser igenom den lite mer noggrant kanske du har rätt :-) Hoppas ändå att den ger lite tankar? :-)