Så var årets kungsträdgårdssäsong över

Trots att jag bott i Stockholms förorter i över 50 år är det först på senare år jag har besökt Kungsträdgården när körsbärsträden blommar. I år var jag där tre gånger under blomningsperioden. Och jag slås varje gång av alla människor som vill bli avbildade tillsammans med körsbärsblommorna. Det är både folk som tar självporträtt (jag föredrar det svenska klassiska ordet) och som låter sig fotograferas av andra. Och jag slås framför allt av hur medvetna människor är om sitt utseende. Med en vana som får mig att tappa hakan ler och poserar folk med sådan vana att jag får en känsla av att det är något som verkligen övat på. Eftersom jag passerat 50-årsstrecket kan jag inte låta bli att undra vart världen är på väg. Det blir allt viktigare att visa upp sig med sin bästa sida på olika sociala medier (för ingen kan få mig att tro att dessa bilder som tas i Kungsträdgården under körsbärsblomningen stannar på telefoner, i kameror och datorer. Nästan alla porträtt är tagna för att publiceras någonstans. Och jag är inte säker på att detta är en utveckling som jag tilltalas av. 

Som en motreaktion av allt självgott poserande av "vackra" unga människor försökte jag fånga vanliga människor i stället.

För en tid sedan hörde jag i radioprogrammet Nordegren och Epstein bloggaren Margaux Dietz bli intervjuad. Hon är en så kallad influencer och youtuber. Hon har bland annat lagt ut en film från sin förlossning på youtube. Hon sa i intervjun att det var efter den filmen som det lossnade, det var då hon slog igenom och verkligen kunde få ut sitt budskap. Då frågade Louise Epstein vad hennes budskap var. Då blev hon tyst en stund, och sen sa hon att det är att sprida glädje och vara lycklig för livet.  Och då tänkte jag vilken jävla tur att hon slog igenom så det budskapet kommer ut till allmänheten, för det saknades verkligen. Eller snarare, för mig blev hon ytligheten personifierad. Och hon är en influencer. Känns väll siså där inför kommande valrörelse om det är sådana som hon ska ska influera samhället och våra unga väljare.  Nä, tacka vet jag en välklädd gentleman som spatserar genom Kungsträdgården en eftermiddag i april. (I och för sig borde han haft hög hatt och inte plommonstop till högtidsdräkt.)