Man kan lika gärna ha roligt i väntan på döden, och varför inte fotografera lite emellanåt, och kanske skriva lite också.

Nu känns det som det är hög tid att skriva något

Det var ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. (Retorikens första regel säger att har du inget att säga så håll käft. Och bloggarens första regel måste väl vara en parafras på retorikregeln; har du inget att förmedla så låt bli att blogga. N.B. Detta var INTE ett inlägg i den debatt om bloggspamning som lär ha förekommit här men som jag inte följt.)

För det första: När fan ska adobe släppa en uppdatering av Camera Raw som innehåller stöd för Canon S95? Det är inge roligt att inte kunna arbeta med raw-bilder som man är van.

För det andra: Idén är säkert stulen, men det skiter jag i. Den är nämligen lysande. (Heder åt den som kom på den.) Nu ska jag göra mig en adventskalender. En bild varje dag fram till jul. Direkt ur kameran, inget jävla photoshoppande. Här ställs inga andra krav än att det ska vara en bild som INTE är tagen fem i tolv bara för att det måste tas en bild.

För det tredje: Det fattas en pool på fotosidan: En pool som jag skulle vilja kalla för spontanporträtt. Det vill säga bilder av människor som man haft för avsikt att avbilda, kanske att motivet var, eller blev medveten om kameran, men det ligger inget arrangerande bakom bilden. Bilden är bara tagen i stundens ingivelse. Den typen av bilder ryms inte inom reglerna för porträttpoolen om man är på det humöret. Å andra sidan är det ganska svårt att avslöja om en bild är arrangerad eller inte, så denna typ av bilder kanske det redan finns massor av i porträttpoolen. (Många av mina i den poolen är sådana (snälla säg inget till poolvärden). )

Inlagt 2010-12-01 20:50 | Läst 907 ggr. | Permalink
Tack!

Jag och flera andra här på FS har ju kört en alternativ julkalender i flera år med liknade "regler" som din kalender.

http://www.fotosidan.se/blogs/24exp/56732.htm

/Jocke
Svar från Hundblues 2010-12-02 06:58
Troligen har vi ungefär samma syfte med våra tankar, att frigöra sig från den tekniken och fokusera på bilden. Men jag väljer att inte gå "omvägen" via den analoga tekniken. Även den digitala tekniken går att använda. Och jag är lat och nyfiken, så då passar digitala tekniken bättre. Men oavsett principer är ju idén lysande. Som sagt, jag vet att jag stulit idén och jag tackar ödmjukt upphovsmannen, eller upphovsmännen till denna idé.
Joakim Sundkvists julkalender tycker jag är besynnerlig. Man får ju inget se förrän julen redan är förbi. Eller är den tänkt att användas till nästa jul?

Jag har läst så mycket analogromantik på senare tid att jag börjar bli misstänksam mot den. Vad står den för egentligen? Visst är det kul att det finns olika vägar fram till ett fotografi, men när man står där med bilden så är väl vägen dit inte så viktigt längre? Kan det vara att analogromantikerna är prylfixerad mer än några andra?

Idén med en julkalender är i alla fall kul. Fast jag har en kompis här på ön som kör med kalender hela året. Han har hittat en fotosajt som helt ägnas åt dagens bild. Nu funderar jag på om jag själv tagit någon bild just i dag, den 1 december, som kunde platsa som dagens bild. Och så kliva på julkalendertåget. Fast utan analogromantik.
Svar från Hundblues 2010-12-02 07:13
Det finns ju egentligen flera tankar med min lilla adventskalenderövning. Jag ser det som fotografins motsvaighet till musikens etyder, dvs övningsstycke. Resultatet är kanske inte till fullo ur ett konstnärligt perspektiv njutbart, men för musikern/fotografen ger det nyttig övning. Det jag behöver övning i är främst två saker. Se bilder i vardagen och våga/orka ta upp kameran och ta de bilder jag trots allt ser. Den här etyden kommer tvinga mig till bägge sakerna.

Vad gäller analogromantiken förhåller jag mig ganska neutral till den. Var och en blir salig på sin tro. Men som när det gäller alla religoner är det viktigt att religonsutövarna av olika religoner inte fördömer varandra, utan respekterar varandra. Identifiera likheterna och umgås kring dem i stället för att fokusera på olikheterna och kriga om dem

Fast din tanke om att analogromantikerna skulle vara mer prylfixerade än andra är ju rätt intressant. Man kan nog ha ett fotointresse av flera skäl. Ett skäl kan ju vara att man är intresserad av de tekniska underverk som en gammal anlog kamera helt utan elektronik ändå utgör. Och det är inte fel. Ett annat skäl kan ju vara att man vill skapa bilder. Och då ska man ju välja verktyg/kamera så att avståndet mellan motivet och den färdiga bilden blir så litet som möjligt, dvs man ska ha en kamera man trivs med och som inte utgör ett hinder mellan bildidé och färdig bild. Om om det råkar vara en analog kamera så är väl det OK. Men för mig är det just nu en Canon S95. Och för 20 år sedan var det en Minox 35.
Jag instämmer i dina kloka ord förstås. Fast jag tycker nog att det är analognördarna som ständigt betonar skillnaden mellan "riktig" fotografering och batteristödd sådan. Att en välgjord analogkamera förmedlar en annan känsla än en modern digitalkamera är förstås helt klart, och visst kan jag förstå glädjen i dem.

Jag har också haft en Minox 35. Fast det stod Voigtländer på min. Men vad den var kul!

Det där om kortaste möjliga avstånd mellan idé och bild är nog riktigt, men jag har svårt att se det så när vägen går genom mörkrummet. Det handlar väl förstås om upplevelsen av vägen, inte något mätbart.

Bengt B är intresserad av adventskalenderprojektet, men tycker att han inte kan begränsa sig till en bild om dagen. Det var en stor överraskning för mig att han tolkade idén på det sättet. Din tanke om det hela som en etyd betyder ju något helt annat.
Svar från Hundblues 2010-12-02 20:13
Eftersom jag varken vill eller kan (eller ens får) kalla mig analogromantiker, så håller jag med. Mörkrummet är något som förlänger avståndet mellan bild och idé och bild. Men visst, jag blir också nostalgisk vid doften av fotokemikalier.

Jasså, kunde en Minox heta Voigtländer, det visste jag inte.

Det där med avstånd mellan bildidé och bild, det har jag snott av Morten Krogvold. Det pratade han om på fotomässan i helgen. Men han föredrog en Hasselblad. En Hasselbladare har 4 knappar och då kan man göra instruktionsboken på 1 sidan. Till en modern digitalkamera är ju instruktionsboken på över 400 sidor. Det är ju mer än Brott och Straff.
Jo, Voigtländer hade en modell (jag tror den hette Vito-C, men det säger inte så mycket, för det var ett modellnamn de använde på alla möjliga kameror) som var mer eller mindre en kopia av Minox 35. Så lik att det har spekulerats i att båda kamerorna legotillverkades av en och samma fabrik.

Vet inte om detta är sant.

En instruktionsbok på 400 sidor -- det blir värre och värre. Min systemkamera har i alla fall bara 250 sidor, men det är illa nog.