Man måste anpassa bilden till arenan, eller möjligen arenan till bilden.

Jag har funderat lite på de bilder här på fotosidan jag verkligen gillar, och även på andra bilder jag tycker om. Och då har jag kommit fram till något som de flesta som håller på med bilder säkert redan insett. Men jag är ju lite långsam (I'm built for comfort, I ain't built for speed)

Jag har insett att alla bilder naturligtvis inte passar på alla arenor.  Det finns massor med underbara makrobilder här på FS, bilder som jag utan tvekan skulle kunna tänka mig att ha hängandes på väggen i vardagsrummet. Det finns också här på FS en oerhört fin bild av en gammal Volvotraktor i morgondiset. Och en bild av en rälsbuss som åker genom ett gult rapsfält. Dessa båda bilder är underbara, för de berättar viktiga saker om vår nutidshistoria (50-talet), men jag vill definitivt inte ha en gammal rostig traktor på väggen i mitt vardagsrum. Sådana bilder passar bättre på någon annan arena. Och så finns det bilder av till exempel Anders Petersen.  De flesta av hans bilder skulle jag inte vilja ha på någon vägg hemma hos mig över huvud taget. Men många är oerhört bra, och gripande, och berättar en viktig historia.  Och så finns det slutligen bilder som tas i länder där krig har gjort livet till ett rent helvete för en massa människor. Dessa bilder vill jag inte ens se, men de bilderna är viktigare än de flesta andra bilder. Och dessa bilders arena är naturligtvis dagstidningar. Men där skulle aldrig en sån där fin makrobild passa in.

Min slutsats är att man måste tänka på vilken arena man fotograferar för , annars kan det bli hur fel som helst. Eller också gör man som jag brukar göra, man tar helt enkelt de bilder man mår bra av.

2010-05-07 05:01   EGW

Visst betyder det mycket att en bild visas i ett sammanhang där den faktiskt passar. När en fotoutställning ordnas i en kyrka, och bilderna är socialt provocerande, då tycker jag det är bristande respekt för kyrkorummet sakrala karaktär. Jag tycker inte om det, och det har inget med religion att göra (fast det kan ju vara ett skäl för vissa), det handlar om kultur och psykologi.

Vi som fotograferar för lusten att göra bilder ska absolut ta bilder som vi mår bra av. Men det är också min övergripande livsfilosofi, att satsa på att göra sådant man mår bra av. Det finns inget viktigare än att må bra. Även altruisten som föreställer sig att kunna förbättra världen måste bra, annars är alla sådana ansträngningar rätt meningslösa. Den som mår bra har mer att ge, det är hur enkelt som helst.,