Jag ska klona hela världen lilla Mamma
Hur mycket får man mixtra med en bild är ju en fråga som det finns många åsikter om. "Hur mycket som helst, bara man talar om det", hävdar några. "Så mycket som man kunde göra i det analoga mörkrummet", säger någon annan. "Jag skulle aldrig klona något i en bild, men andra får väl göra hur dom vill", säger en tredje. "Knepig men intressant fråga" säger jag. För vissa människor är svaret beroende på vilken typ av bilder man talar om. I mitt fortsatta resonemang ska jag hålla mig till naturbilder. Först två exempel:
Här har jag klonat bort en pinne som stack ner uppifrån, lite till höger i bilden. Jag tyckte den störde lugnet.
I den här bilden har jag klonat bort en enveten fotograf uppe till höger om buskarna eftersom han vägrade att flytta på sig och jag var rädd att ljuset skulle försvinna.
Jag är inte jättestolt över någon av kloningarna, i synnerhet inte den där jag tagit bort en människa, men jag kan leva med dem.
I eftermiddags tittade jag på en film på Youtube med den danske fotografen Mads Peter Iversen. Han visade en bild på ett träd mot en himmel. Inget fel på den bilden alls, den var välkomponerad och himlen var spännande. Men sen sa han att himlen var fotograferad en annan dag, så bilden var ett montage. Himlen var visserligen från samma ställe, så rent teoretiskt skulle det vä gå att ta ungefär en sådan bild utan att behöva mixtra i Photoshop. Men där sa min hjärna (eller var det hjärtat) STOPP. Det där tyckte jag inte var OK. Jag kände mig lurad. Hade han inte sagt något hade jag inte reagerat, så det var själva processen jag hade synpunkter på, inte bilden.
Och nu dyker några spännande frågor upp i skallen. Jag tycker (nästan) det är OK att mixtra med bilder. Lite i alla fall. Men exakt var går gränsen? Och varför har jag synpunkter på processen? Vill jag också veta om fotografen släpat med sig en hög stege ut i skogen, för att få en bättre vinkel? Är det i så fall också fusk? Om inte, var går gränsen för processfusk? (Jag sysslar inte med djurfoto, men jag kan tänka mig att det kan finnas en liknande skiljelinje att dra någonstans. Kanske "Är det OK att locka fram vilda djur med mat?")
Ju mer jag tänker, desto svårare har jag att hitta ett personlig konsekvent förhållningssätt till detta. Vad vill jag? Vad tycker jag? Kanske är det enklast att gå all in, och säga att ALLT är tillåtet. Eller INGET. Inte ens att plocka bort en lös pinne på marken innan man tar bilden. Då slipper man i alla fall att fundera.
så länge du inte säljer bilder och påstår de är äkta.
///Gun-Inger
///Gun-Inger
Men hade Mads suttit där och berättat om sitt naturfoto och gett oss inspiration och kunskap om sin bild, och inte sagt att det var ett montage, ja då hade allt blivit en lögn och vi hade blivit bedragna på flera sätt. Det hade inte varit OK.
Varför kände du dig lurad när han var ärlig?
Motsatsen till Mads är ju en tidigare Terje som också gjorde montage ibland, men han talade inte om det. Och det gjorde att jag och nästan alla som hörde talas om det kände sig lurade. Med rätta.
Du skriver "Hade han inte sagt något hade jag inte reagerat". Självklart. Men vill vi ha det så? Det skulle bla innebära att om vi bara är skickliga nog att dölja montage och andra falskheter för andra, så reagerar inte folk negativt, och alla förblir vi lyckliga och glada. Men till priset av att lögnen får allt djupare och starkare fäste inom oss. Vad gör det med oss?
Sen kan montagebilder och sånt vara riktigt kul och fascinerande att se på. Det är ju en särskild bildkonst som jag uppskattar när den är väl utförd. Till och med när det blir extremt, som tex med Erik Johansson.
Vad jag menade med att jag inte hade reagerat om han inte sagt något, var att slutresultatet hade jag inga synpunkter på, det var en fin bild. Jag hade däremot synpunkter på processen, så uppenbarligen är min helhetsbedömning summan av process och resultat. Och det tycker jag är lite märkligt.
Vad gäller Terje är vi helt överens. (Men jag tror jag i alla fall delvis förstår honom, varför det gick som det gick, men det är en annan, men likväl intressant diskussion)
Du nämner också Erik Johansson, han har jag inga som helst problem med. Jag gillar hans bilder. Så som Peter Nylund skriver i sin kommentar nedan, ju mer man funderar på frågan, desto oklarare blir det. I alla fall för mig.
Jag följer också med Mads Peter Iversen och gillar mycket han gör. Att byta ut himlen går dock över en gräns för mig.
Men det är intressanta frågor och ju mera man funderar desto oklarare blir det. Strikt tänkt blir också åtelfotografering en slags manipulation.
Det gläder mig att även du har problem med dessa frågor, då känner jag mig inte lika ensam.
Jag funderar på, men är inte alls säker, om gränser går någonstans där man framstår som en bättre fotograf än man egentligen är, när man gjort förändringen. Om jag kompenserar för min bristande förmåga att komponera rätt i kameran, genom att klona bort, eller till lite saker i bilden. Är det då jag passerat gränsen för vad jag känner är OK för mig?
https://www.naturfotograferna.se/index.php/foereningen/hederskodex
/inger
kontroll
eller
frihet
/inger
Fast egentligen är din fråga lite för intressant för att skojas bort, men den handlar om en annan, minst lika stor fråga för mig. Jsg kanske återkommer
/inger