Jag såg det först!!!!!!
Idag har vi återigen fikat på ett sånt där ställe som började i liten skala och sedan växt till sig när fler än vi upptäckte dess storhet. Och nu talar jag om Österlens kanske mest kända kafé och tillika bageri, Olof Viktors i Glemmingebro. Jag hävdar med emfas att vi var där och fikade innan Jan Hedh via sina böcker gjort både sig själv och Olof Viktors kända i hela Sverige. Vi var där och fikade innan man hade flyttat kafét till det bakre huset. Och innan Jan Hedhs fösta bok kommit ut.
I likhet med Flickorna Lundgren på Skäret är detta ett ställe där man sätter en ära i att göra goda bakverk. Man känner liksom att det inte är några klåpare som rört ihop lite mixer och sedan bakat av. Man känner att det är kvalitet in i minsta detalj. Men som så många andra kaféer så har liksom den gemytliga stämningen försvunnit i samma takt som kunderna strömmat till. Det är både posi- och negativt. Kul att kvalitet lönar sig, kul att man var bland de första att upptäcka stället, men tråkigt att "orginalstämningen" inte finns kvar.
Jag minns faktiskt inte så mycket av vad vi åt, men i alla fall namnet på förrätten: "Sillamad som krassar". Vi ville ha en lätt förrätt, och då rekommenderade kyparen denna. Milda makter! Den hade ensam räckt som huvudrätt!
Go mad, möe mad, å mad i rättan ti'! Det är väl inte för inte som det heter så.
På den gamla goa tiden då det hette Galleri Glemminge och visade konst i alla de former, olja, pastell, tryck mm. Minns dock inte om vi fikade, men stora upplevelser blev det.
Jag ser på min profilsida här på FS, som jag skrev för flera år sedan att jag på frågan om var jag helst fikar, hade svarat på ett kafé på Österlen. Så vad jag gör nu är egentligen bara att leva upp till det svaret. Man vill ju inte fara med osanning såhär på Internet.