Resultat efter första omgången

Då har jag tagit X-Pro2:an på sin första promenad. Att bildkvaliteten är god vet väl de flesta vid det här laget, så det är inte ett speciellt intressant ämne att reflektera över. Och att den väger mindre än en Canon 7D med en fet zoom och batterigrepp kan också de flesta räkna ut. Och att den käkar batteri som en häst vet alla som har en X-Pro2:a (om det nu inte är så att jag gjort något fel som lyckades tömma ett batteri på 2 timmar och 40 bilder). 

Det intressanta för mig var känslan av att använda den. Och helt klart gör kameran jobbet. Den känns ytterst kompetent och trovärdig när man går runt på stan med den. Den är rolig att använda, vilket är viktigt. I synnerhet som inte alltid bilderna blir så bra som man skulle kunna önska, beroende på fotografens begränsningar. Kvällens promenad gav följande resultat.

Och så slutar jag med en färgbild, för allt är ju inte svart eller vitt här i världen.

Vi ska alla (eller i alla fall många) den vägen vandra

Man har ju läst historierna här på Fotosidan, och man hör om bekantas bekanta. Dom kämpar emot, och några klarar sig flera månader och andra trillar dit efter någon vecka. Men förr eller senare hängen man på låset till närmasta fotobutik, och när dom öppnar raglar man fram till disken och med rosslig röst säger man "ge mig en X-Pro2 och var snäll att skynda på". Efter en stund lämnar man butiken med ett saligt leende på läpparna.  Och nu har även jag köpt en. Jag behövde egentligen ingen ny kamera, min Canon 7D från 2011 är fortfarande otroligt kompetent, och jag har en massa objektiv och andra tillbehör. Men andra i faniljen hade blivit med en Fujifilm X-E2s, och jag blev så imponerad av både bildkvalitet och litenhet och retrokänsla, så jag pallade inte trycket. Jag ville också ha en, men gärna en lite bättre kamera än någon annan i familjen. Så då blev det en X-Pro2. Dessvärre är var det mörkt och sent när jag kom hem med den, så jag har inte kunnat prova den ännu. Men det blir nog bra. I morgon, eller så.