"Om farbror följer med upp i skogen ska farbror få en pilsner"

När jag var ute och gick på campingplatsen en sen kväll härförleden mötte jag två tjejer i 10?-årsåldern som var ute och gick med var sin hund. "Åhhhh, kan inte du ta kort på oss?" sa den ena när hon fick se min kamera. Jag skäms ju inte för min hobby och ibland tycker jag att pedofilskräcken gått lite väl långt, men lite skeptisk klämde jag ändå ur mig ett "Ja, det kan jag väl göra." Så det gjorde jag. Det var ju faktiskt dom som bad om att få bli fotograferade, inte tvärt om.

Det är obegripligt vad gott fika gör för själen

Nu har vi kommit ner till Skåne, så nu är det slut på dåliga fik. I Skåne vet både vi och kaféägarna var skåpen ska stå. Dagens fika intogs på Mölle krukmakeri och café. Här har vi varit förut, så vi visste att det var bra, men att det var så fantastiskt bra, det kom vi inte ihåg. Eller också har det blivt bättre sedan sist. Som framgår av namnet är det ett kombinerat krukmakeri och kafé. Det är anspråkslös stämning och fräck inredning. Det hängen en massa instrument i lokalen och det står en skylt med ungefär följande text. Har du ont om pengar? Spela en stund så bjuder vi på fika. Jag var väldigt sugen, men dessvärre saknade gitarren en sträng, jag trakterar inte banjo och mandolin, och jag är ganska ringrostig på fiol och dragspel, så det blev inget spelande.  Men det blev en del fotograferande.

När vi gick därifrån efter fikat kände vi oss otroligt tillfreds med livet, och det faktum att den campingplats vi just nu ligger på är ett skitställe (Råå vallar), var som bortblåst ur minnet. (Felet på Råå vallar är inte längre sunkigheten, som var fallet för tre fyra år sedan, utan felet är att campingtomterna är alldeles för trånga. Om man ska ha 1,5 meter mellan gräns och husvagn, en husvagn som är 2,5m bred, ett förtält (smala modellen) som är 3 meter brett och därtill en bil som är 1,8 meter räcker inte en tomt som är 8,8 meter bred, för det måste finnas lite plats mellan bil och förtält också.)

Fikadags igen, och en varning

Efter några dagar, inte utan fika, men väl utan större fikaupplevelser, blev det åter dags att söka efter det perfekta fikastället. Men först ett varningens ord. För närvarande befinner vi oss i Värnamo, och i förrgår gick vi till den omsjungna Apladalen. Där ligger hembygdsgården bl a. Hembygdsgårdar brukar servera bra fika, så förväntansfulla närmade vi oss Apladalen. När vi kom närmre såg vi en skylt som utlovade en kaffestuga. Och just ordet kaffestuga brukar nästan alltid innebära bra fika. Men bara nästan, det blev vi varse. Slutsats: Är du i Värnamo, tro inte att du kan få gott fika i Apladalen.

Nåväl, gårdagens fikatur gick till Nydala klosterruin och Nydala Café. Vad vi kunde läsa oss till borde detta kafé vara riktigt bra. Men fullt så bra var det inte. Räksmörgåsen var helt OK, men pajerna var inköpta och fabriksbakade. Det skulle dom givit fan i. Men i övrigt var det trevligt och fina omgivningar.

På vägen hem svängde vi förbi ett annat kafé, Cafe Timjan. Det hade vi hört också skulle vara bra. Efter ett snabbt span kunde vi konstatera att det nog varit där vi borde fikat idag. Men det får bli ett annat år.

I Grebbestad finns ju hon som lär ska bli din fru

Dagens utflykt gick norrut. Vi hade läst om ett kafé i Tanumshede som lät rätt spännande. Men när vi kom dit konstaterade vi att det var ont om platser utomhus (vilket ju är ett måste om man har hund), och dessutom, på dessa platser blandades dessutom pommes frites-oset från den intilliggande grillen med doften av nybakat bröd. Vi åkte därifrån. Närmaste alternativ bedömdes finnas i Grebbestad. Det första vi tittade på såg väl bra ut, men dom hade alldeles för få uteplatser, och dessutom var de upptagna. Att försöka hitta ytterligare ett kafé i denna stad var inte så lätt. Det märktes att det var en stad som levde på kvällsturisterna, för barer och restauranger fanns det hur många som helst.  Men under vår rundvandring blev det lite gatufoto. (Alltid något.) Och till slut hittade vi Café Cap Horn. Det visade sig var ett mycket bra kafé, fast dom hade bytt ut mandarinklyftorna mot hallon i budapeststubben.

PS Rubriken till detta inlägg är en strof ur Evert Taubes Solig Morgon, troligen skriven på Otterön 1954, den sommar som Evert Taube hyrde ett hus där. Otterön är belägen inte så långr från Grebbestad.

I hjärtat av Bohuslän, vad finns där?

Ett kafé förstås, annars hade jag inte ställt den frågan.  Hjärtat av Bohuslän ligger längst in i Bottnafjorden. Där ligger KKV, Konstnärernas KollektivVerkstad i Bohuslän. Samt Cafe Olivia. Konstnärerna arbetar i huvudsak i sten, men det finns även verkstäder för grafik, textil, trä, metall, keramik, silkscreen, foto och fem målarateljéer. Och alla dessa konstnärer behöver någonstans att fika, käka lunch, vila, umgås och samtala. Och för detta ändamål finns Café Olivia. Det är ett mycket anspråkslöst kafé. Utbudet är ytterst begränsat, men det som finns är nästan alltid nybakat och i möjligaste mån gjort av lokala råvaror. Hit har vi återvänt år efter år då vi besökt Bohuslän. Och det är framför allt anspråkslösheten som gör stället så skönt. Och alla verkar känna alla. Utom vi. Men man känner sig välkommen i alla fall. Detta ställe kan varmt rekommenderas.