Prästinna i Prästgatans vimmel

Strofen i rubriken är tagen från Evert Taubes Serenaden i Prästgatan. Den hörde jag första gången när jag var en fem sex år eller nåt sånt. Sedan dess har jag undrat hur den gode Evert kunde hitta på något så befänt som "Prästgatans vimmel". Prästgatan är ju en parallellgata till Västerlånggatan i Gamla Stan i Stockholm, och jag har aldrig någonsin sett något vimmel på Prästgatan. Idag när jag var inne i stan vimmlade det inte mer än såhär.

Och någon prästinna såg jag inte heller till.

Drömtårta av misstag

Sitter och redigerar bilder från semestern. Råkade göra lite fel och vips hade jag lyckats göra om en ordinär tårta till en drömtårta. Fråga mig inte hur jag gjorde. Det var som sagt ett misstag som bara blev.

Om den blev godare? Tja, vad ser det ut som? Döm själva.

Det finns mycket man inte vet

I går kväll satt jag och redigerade bilder. Ofta när jag gör det släcker jag taklampan, för jag tycker man ser mycket bättre när det är mörkt runtomkring. Men när jag nu på morgonen i fullt dagsljus (även om det är mulet och regnar) ser bilderna alldeles för mörka ut. Och då är frågan; vad är lärdomen? Ska man alltid ha taklampan tänd när man redigerar bilder om det är mörkt ute, eller har jag gjort något annat fel, eller tänkt fel på något obegripligt sätt? Jag vet i alla fall inte.

I Paradiset växer det pizzor på träden

In i dimman? Njae, inte riktigt kanske, men väl mot mörkret

(Rubriken är en pendang/parafras/parallell/travesti på ett annat blogginlägg)

Norr om Simrishamn sträcker sig sandstranden milslång. Men redan efter någon kilometer kommer man till en klippformation som heter Vårhallarna. Det är ett av Österlens absolut finaste ställen (ja, jag vet, det finns fina bokskogar, och det finns stranremsor som inte är så välbesökta av människor, men ändå), och det är inte ovanligt att man, om man har möjligheten, tar med sig kvällsfika och går dit och ser solen gå ner. Inte i havet tyvärr, eftersom vi är på ostkusten, men väl över Gladsax. Vid dessa klippor ligger ett gammalt hus. Ett hus som verkar helt övergivet, men ändå så fullt med obesvarade frågor. Vem har bott här, vad har huset använts till, är det någon som använder det idag, vad finns där inne? Jag har mer än en gång försökt fotografera detta hus och fånga den där stämningen av att man inte vet. Nu i kväll har jag gjort nya försök, men jag känner att jag nog måste komma tillbaka till Österlen nästa år och fortsätta söka efter den perfekta bilden.

Och så blev det några andra bilder också