Idag har vi fikat hos en TV-kändis

Jag har skrivit om det förut, men jag är tvungen att skriva om det igen.  Om ett kafé som vi hittade för flera år sedan, som var litet anspråkslöst och mycket gemytligt, men som idag har expanderat och fullständig vuxit bort från sin gemytlighet. Denna gång talar vi om Mandelmanns Trädgårdar i Rörum.

Mandelmanns Trädgårdar är idag en gård där man bedriver ekologiskt jordbruk. Man både odlar och föder upp djur. Man är mycket angelägen om ett långsiktigt hållbart jordbruk har i mitt tycke en mycket sund filosofi kring hur ett modernt jordbruk borde bedrivas. Produkterna från gården säljer man sedan i sin gårdsbutik och i sitt trädgårdskafé. Varken butiken eller kafét har öppet på annat än fredagar, lördagar och söndagar. Det förklara man på sin hemsida på följande vis: "....vill vi ju förstås ge barnen tid och omsorg och så måste vi hinna kramas också."

Första gångerna vi besökte Mandelmanns Trädgårdar var det i princip bara vi som var gäster, förutom ortens antroposofer och konstnärer. Dom satt i ena hörnet av växthuset (och vi satt i andra) och diskuterade konst och spelade musik. Gustav Mandelmann själv satt i butiken och skulle sälja grönsaker, men han verkade vara mer road av att spela fiol och bara prata med kunderna. När man till slut lyckades få honom till kassan och skulle betala, verkade han mest vilja be om ursäkt för att han ville ha pengar. Det var kort sagt ett riktigt kanonfik att besöka.

Förra våren var Gustav Mandelmann ständig gäst i Pernilla Månsson Colts trädgårdsprogram, och efter det fick nog affärerna en rejäl skjuts framåt. När vi var där idag var det väldigt mycket folk där, och lång kö till kaffet. Det är ju roligt att se att ett ekologiskt koncept tilltalar så många människor, men det är också tråkigt att se hur det ena efter det andra av ens favoritmyskaféer går från gemytlig småskalighet till effektiv storskalighet. Men så kan det gå.

2011-07-18 04:56   EGW

Kommer mig att tänka på Stockholms första (vad jag vet) japanska restaurang, på Tegelbacken. Den hade bl a lunchservering som blev dundersuccé. Då bestämde sig ägaren för att ha lunchstängt. "En japansk restaurang ska aldrig vara mer än halvbesatt" var hans kommentar. :-)

En slutsats kan man kanske dra i alla fall, det är att det är stor efterfrågan på trevliga kaféer i Sverige. De som är riktigt bra drar folk. Jag kände en kaféägare i Nyköping som berättade för mig att det största problemet var skatt och arbetsgivaravgifter. "Vi vill ju inte ta så mycket betalt att inga familjer kan komma hit" sa han. Publiktillströmningen var enorm, men de hade helt enkelt inte råd att anställa så mycket hjälp som de behövde. De visste det av bitter erfarenhet, för ett tidigare kafé de bedrivit gick i kk på grund av obetalda arbetsgivaravgifter. De hade halkat på efterkälken och hann inte i kapp. Så nu kämpade de på så länge de orkade, i stort sett bara man och hustru. De tyckte det var kul, men till sist orkade de inte längre. Så driftiga och dugliga som de var borde de ha blivit välbärgade. Men inte i dagens Sverige! Sådant där gör mig både arg och dyster.

Svar från Hundblues 2011-07-18 09:16

Den japanska restuarangen vet jag i alla fall var den ligger. Men jag har aldrig varit där, och jag har inte hört talas om hans tilltag att ha lunchstängt.

Jag tror att vi i Sverige har ett skattesystem som förutsätter att vi kan dela in befolkningen i fattiga och rika, arbetare och kapitalister som skor sig på arbetarnas bekostnad. Jag tror vidare att det var ungefär så Sverige såg ut när grunden till skattesystemet skapades, och på något sätt måste man väl ändå säga att det har varit framgångsrikt eftersom det byggde vår välfärdsstat under efterkrigstiden. Men idag ser Sverige annorlunda ut. Vi har både löntagare som är förbannat rika och vi har egna företagare som inte är det. Vi har villaägare som inte är rika (men råkar bo i ett hus som blivit väldigt högt fastighetstaxerat) och vi har hyresgäster som är egna företagare. Därför blir det emellanåt så som du beskriver. Det är inte sunt, men jag har ingen idé om hur skattesystemet borde se ut för att bli mer rättvist. En gång i tiden trodde jag att jag visste det, och var därför politiskt aktiv, men så småningom insåg jag att allt inte var svart eller vitt, och då blev det så svårt så jag slutade. Men som sagt, inte ens om jag fick önska fritt vet jag hur ett system borde se ut. Det är helt klart knepiga frågor