Blev det några bilder förra året?

Jag brukar inte skriva här speciellt ofta, knappt en gång om året. Men ibland faller andan på. Nu till exempel.  Jag tänkte försöka summera 2022 ur ett fotografiskt perspektiv. Det kanske inte är något speciellt nyskapande grepp, men det skadar inte, inte minst för sin egen skull att se tillbaka på året som gått och de bilder man lyckats få ihop. Och kanske välja ut ett antal och och kalla dem för "2022  genom min kamera". Men vilka bilder ska man välja? De bästa bilderna? Men vad är egentligen en bra bild? De bilder som fått flest lajks på Instagram? Men vad säger det? De bilder som var roligast att ta? Tja, det kan ju vara något, om det inte vore så att det alltid är roligt att fotografera. De bilder man tror att omgivningen gillar bäst? (Jävla bekräftelseknarkare!) De bilder som man satt flest stjärnor på i Lightroom? Funkar inte för ingen bild har fått 5 stjärnor, och bara ett par stycken 4 stjärnor och hel drös har fått 3 stjärnor. Så........ Det blir nog de bilder som bäst uppfyller kriteriet att när jag tittar på bilden så känner jag "men där satt den!"

Vi börjar med en soluppgångs/solnedgångsbild så är vi liksom av med den genren. Det anses banalt jag vet, men för oss enkla människor utan högre akademisk examen är en soluppgång en snöig vintermorgon på Järvafältet norr om Stockholm en alldeles magisk upplevelse. (Däremot har jag svårt för andras soluppgångs/solnedgångsbilder, dom tycker jag faktiskt är lite banala. Det krävs nog att man var på plats och upplevde stunden själv för att bilden ska ha något egentligt värde)

Någon gång i våras förstod jag vad Ortoneffek är, och hur man kan åstadkomma den i Photoshop. Man kan väl säga att det blev en del sådana bilder under 2022. Detta är den första, som liksom den förra är tagen på Järvafältet. Det verkar vara lite med Ortoneffekten som med mättnads- och klarhetsreglagen i Lightroom, det är lätt att dra på för mycket för man tycker det blir så himla ballt, men efter ett tag (några år?) sansar man sig och håller sig på en mer rimlig nivå.

-Vad heter den där fyren då? Inte fan vet jag, det var inte den som var huvudmotivet? Eller jo, det var det, men inte för att det var just den fyren. Men jag får väl kolla upp det då.

Jo, den verkar heta Väckers fyr, och ligger utanför Tjurpannans naturreservat, en bit norr om Grebbestad i Bohuslän. (Ja det där sista kanske var en onödig upplysning, för var någon annanstans än i Bohuslän kan det finnas så här vackra klippor?) Som sagt, fyren intresserar mig inte, och helst vill jag inte ha saker gjorda av mänsklig hand i mina bilder, men ibland blir det så ändå.

Det känns lite roligt att när man kommer hem och sätter ihop alla bilderna till ett panorama, och liksom börjar fingranska resultatet så upptäcker man att det står någon och flugfiskar mitt ute i vattnet. Det såg jag inte när jag tog bilderna. Om det är någon som undrar om det är på väg in till Havstenssund som bilden är tagen så kan jag bekräfta att så är det. En tidig morgon i mitten av april.

Kan ju tyckas lite vågat att fotografera blommor i svartvitt. (Eller i alla fall att efterbehandla fram en svartvit bild av en blomma. Men det är ju trots allt en vitsippa, och vitt är alltid vitt (ibland i alla fall) och bakgrunden är inte så intressant så den kan lika gärna vara gråsvart.) Om det är någon som tycker sig känna igen vitsippan kan jag berätta att den växte alldeles söder om den stora eken som står alldeles före avtagsvägen ner till Rocksta gård på Järvafältet, om man går vägen mellan Säby gård och Översjön.

När jag under sommarens semester i Norge råkade på en trollskog som liksom var som gjord för att fotograferas och sedan bildbehandlas med ortoneffekten var det inte mycket annat att göra än att göra just det. Och dessutom inte hålla igen på spakarna utan ösa på så mycket man bara vågade (för att liksom för en gångs skull verkligen få leva ut sina orton-lustar.) Skogen fanns i närheten av Valsøfjord, väster om Trondheim.

Ibland är det ofrånkomligt, det råkar komma med en eller ett par fåglar på mina bilder. Ofta går dom att klona bort, men i det här fallet, vid Byrums raukar på Öland en tidig morgon i augusti, hade det inte blivit så bra att klona bort svanarna. Speglingarna i vattnet hade sett så konstiga ut då.

Om man håller på med naturfotografering är det nästan ofrånkomligt, förr eller senare hamnar man på Knuthöjdsmossen. I år blev det "senare" vilket hade till följd att de flesta fåglar hade dragit vidare. Vi kunde därför helt ostört fokusera på de fina höstfärgerna och det näst intill spegelblanka vattnet. (Jodå, vi fick dimma en morgon också, men dimbilder från Knuthöjdsmossen är lite uttjatat tycker jag).

Ibland hamnar man i Skåne, i Skanör, och där kan man hitta en massa fina badhytter att fotografera i solnedgången. Eller också väntar man till solen gått ner och gör något annorlunda. Det här är en av mycket få bilder där känslan jag fick när jag först såg motivet visade sig hålla hela vägen till utskriven bild. Oftast får sig den känslan en allvarlig törn någonstans på vägen, oftast när man läst in bilden i Lightroom och upptäcker att den där känslan man kände när bilden togs, finns det inte tillstymmelse till på datorskärmen.

Ibland hamnar man i Skåne, i Smygehamn, och där finns det också fyrar att fotografera. Den här heter Kullagrund (FI WRG 3s 12M). Dessvärre kom den en fågel i vägen denna gång också. Som tur är är den suddig så den stör inte så mycket tycker jag. 

För en del år sedan är vi var på Gotland hittade vi ett litet fint naturreservat som vi stannade till och fotograferade i. Dessvärre glömde vi bort var det låg, och har tillbringat en hel del tid vid senare resor till Gotland med att leta efter detta naturreservat. Men i oktober hittade vi det äntligen, trots att det var lite dimmigt. Och än en gång kom det en fågel i vägen när jag skulle ta bilden, men den är så liten så den kanske inte märks. Eller i alla fall inte stör så mycket.

Finns det något bättre sätt att avsluta det året då jag upptäckte ortoneffekten än med en bild med riktigt fett mycket ortoneffekt. Kanske så mycket så att det inte finns något kvar till det nya året (låt oss kanske hoppas på det). Den här bilden är tagen strax före jul ute i den sörmländska jordbruksbygden, någonstans mellan Vagnhärad och Gnesta. Den är på gränsen till vad man klarar av i fråga om sliskighet men.....shit happens.

Vilka slutsatser kan man då dra av denna bildkavalkad? Tja, den slutsats jag helst skulle vilja dra, att man inte behöver resa någonstans för att ta bra bilder, "de bästa bilderna tar man på sin egen bakgård" , verkar inte riktigt fungera. Endast tre av 12 bilder är tagna på max 10 km från där jag bor. Men nästan alla är tagna i Sverige, så utomlands behöver man i alla fall inte åka. 

Du som har lästa ända hit, tack för att du tog dig tid och tittade och läste. 

2023-01-03 18:02   syntax

Jo - en solnedgång kan vara en fantastisk upplevelse. Haken är bara att den sortens totalnaturupplevelse inte går att fotografera. Ändå är det bilder som har ett fint associationsvärde för den som var med. Hursomhelst så kommer din bild från Järvafältet rätt långt ändå. Storståtligt!
Nästa bild skulle jag ha lagt snäppet mörkare, för att anknyta till verkligheten.
Sedan kommer lång en rad utmärkta bilder och starka kompositioner - utom den suddiga fågeln.
Vore kul om du återkom oftare.

Svar från Hundblues 2023-01-03 22:47

Först och främst ett stort tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera. Och vi är helt överens om solnedgångsbilder. Om man tar sådana (och det gör jag) är det bara för sin egen skull. Men sedan ska man inte förakta bilder tagna i solupp- eller nedgång där det speciella ljus som faktiskt uppstår, används för att förstärka en i övrigt bra komposition.

Jag provade att mörka ner bilden i enlighet med ditt förslag, men jag blev inte övertygad om att den blev bättre. Fast jag blev inte heller övertygad om att den blev sämre. Mest annorlunda.

Det gläder mig att du törs säga att du inte gillar den suddiga fågeln, sånt är mycket roligare att höra än att allt är "snyggt". Jag håller med dig, om den presenterades som en solid, eller som här, i en serie av bilder som på något sätt ska vara "bra", så håller den inte. Vilket för mig in på ett av mina favoritämnen när det gäller bilder. Jag påstår (efter att ha läst det i en artikel i någon fototidning för flera år sedan) att man inte kan säga om en bild är bra eller inte. En bild finns alltid i ett kontext, och man kan därför bara säga om bilden gör jobbet i det kontext den är tänkt att finnas. (Jag har skrivit en bloggpost om det för en himla massa år sedan.) Den här fågelbildens kontext är att tillsammans med andra bilder med mer eller mindre suddiga och svårupptäckta fåglar vara någon slags drift med alla fågelfotografer som bedömer sina bilder efter hur skarpa de lyckas fånga fåglarna, Det finns rätt många sådana bilder och fotografer. Jag vill tro att min bild fungerar i ett sådant kontext. När jag fått ihop tillräckligt många sådana bilder kommer jag kanske att göra ett blogginlägg om det. Men förhoppningsvis återkommer jag innan dess i dessa sammanhang. Det är ju trots allt ganska roligt att skriva lite om sina bilder också.

syntax 2023-01-04 17:30

Min blogg handlar om bilder från förra århundradet. Här ett knippe solnedgångar på Kodachrome 25:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/solen-gar-ner-3.htm

Svar från Hundblues 2023-01-04 23:24

OK, nu snackar vi solnedgångar. Roligt att se att fler än jag inte skäms för sådana bilder.

Kodachrome 25 har jag aldrig använt. Kodachrome 64 blev det några rullar, men det var rätt dyr och jag var rätt fattig på den analoga tiden. Då blev det mest TRI-X och ibland Ilford HP5. Och så lite olika diarullar, en del Echtachrome, ganska mycket någon Agfa som jag inte längre minns namnet på och som försvann i slutet på 80-talet eller början på 90-talet.

syntax 2023-01-05 22:35

Även jag var från början en fattig studerande. Laddade svartvitt från 30,5 metersrulle, och fick på så vis ner kostnaden. En rulle Kodachrome 25 någon gång ibland - då var det fest.

2023-01-04 10:54   gunte

En trevlig och humoristisk blogg med roliga reflektioner, när det gäller det gotländska så förstår jag det var svårt, knotiga träd är inte direkt sällsynta där.
HaD/Gunte..

Svar från Hundblues 2023-01-04 23:20

Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera. Vi hade så pass mycket koll att vi visste att det var väldigt nära Visby, på någon av alla de vägar lite större vägar som går ut från stan i någon slags östlig riktning. Men dom är ju ganska många. Men nu vet vi att det är Ölbäcks naturreservat vi har varit i.