33 år senare

Maj 1976, Sofielundsskolan, klassfest i 4C. Han hade gått dit med stor tveksamhet. Liten, vansinnigt blyg och ganska ny i klassen, vad skulle han egentligen där att göra? Klassfesten hade börjat som de flesta klassfester gör. Lite trevande stämning. Alla står och gräver frenetiskt i chips- och popcorn-skålarna och spanar in alla andra för att se om man själv duger. Efter de av klassföreståndaren påbjudna obligatoriska lekarna börjar så smått dansen. Killarna står och hänger i ett hörn och försöker se så hårda ut som möjligt, tjejerna står i ett annat hörn och fnissar och de modigaste tjejerna dansar lite försiktigt med varandra. Han försöker gömma sig för tjejernas blickar genom att stå bakom alla andra killar.

Helt plötsligt ändras scenen. Gardinerna dras för, en ny låt ljuder från grammofonen, en tryckare och det påbjuds tjuvdans. Allas tjuv. Och helt plötsligt dansar alla eleverna. Killar och och tjejer dansar tryckare med varandra, och till och med han, som är så blyg vågar dansa. Och lyckan är fullständig när han ibland känner någon knacka honom på ryggen. Då är det bara att vända sig om, njuta av att någon vill dansa med honom och sedan dansa vidare. Dessvärre blir han ibland också stående helt plötsligt när ens partner just vänt sig om och börjat dansa med någon annan. Men det är inga problem, det är bara att knacka någon ny tjej i ryggen och dansa vidare. Stämningen är helt förtrollad och Soleado med Daniel Sentacruz Ensemble går om och om igen på grammofonen.

Efter någon timme får någon för sig att det är dags att bya musik, och sätter på Moviestar med Harpo. Då utbryter i stort sett lynchstämning i klassrummet, och nytänkaren får raskt byta tillbaka till Soleado, samt stränga order om hålla sina klåfingriga fingrar borta från grammofonen resten av kvällen. Efter ytterligare en timmes dansande bestämmer han och Pia sig för att gå en liten promenad. Riktigt varför just dom två ger sig ut på promenad är än i denna dag fördotlt i dunkel. Dom går ut på skolgården, funderar lite på vart dom ska gå, och bestämmer sig för att gå upp till Sankt Eriks kyrka som ligger på höjden ovanför skolan. Dom går Sankt Eriks väg upp mot kyrkan. Det är försommarkväll, det doftar ännu av hägg trots att syrenerna håller på att slå ut. Det är svalt och skönt ute och skymningen närmar sig. Hela vägen upp mot kyrkan har dom hört en koltrast frenetiskt sjunga sin vårsång, och när dom kommit upp till kyrkan ser dom att den sitter på en antenn på ett hus mitt emot kyrkan. Dom sätter sig en liten stund på en stenmur och pustar ut. Det är alldeles stilla och tyst ute. Det enda som hörs är koltrastens sång.

Efter en stund vandrar de trapporna ner på Utsiktsvägen, fortsätter Nytorpsvägen och så Mjölnarstigen tillbaka till skolan. I klassrummet pågår fortfarande dansandet till Soleado. Ingen har nog märkt att de varit borta.

När klockan blivit 10 är det dags att avsluta klassfesten och städa undan. Av någon anledning blir han och Pia de sista som lämnar klassrummet och skolan. De skiljs åt och Pias sista ord är; Du får se till att växa lite till nästa klassfest. Pia var bland de längsta i klassen, och han bland de kortaste, och det hade varit lite svårt för dem att dansa tryckare tillsammans.

Maj 2009, någon helt annanstans, en måndagsmorgon. Han vaknade med ett ryck, och till skillnad från alla andra mornar hade han en någorlunda klar bild av vad han drömt under natten. Det var en rörig dröm, men efter en stunds funderande kom han på att det måste ha handlat om en klassfest för 33 år sedan och en promenad upp till Sankt Eriks kyrka. Han hade svårt att släppa drömmen under dagen, och när kvällen kom var han helt övertygad. Han måste åka till sin gamla skola och gå promenaden igen. Han var också helt övertygad om att han skulle möta Pia. Hon skulle stå där i backen upp mot kyrkan. Han skulle bli alldeles stum av förvåning men så småningom få fram frågan "Vad gör du här?". "Träffar dig förstås", skulle Pia svara. Sedan skulle dom åter vandra upp till kyrkan, sitta på stenmuren och lyssna på koltrasten. Promenera Utsiktsvägen ner mot sjukhuset, Nytorpsvägen och så Mjölnarstigen tillbaka till skolan. Och så småningom skiljas med Pias ord "Så bra att du har växt lite sedan sist."

2009-06-26 20:35   JenyJ

En trevlig berättelse som för tankarna tillbaka i tiden...
Men vad hände sedan..? ;-)

/Jenny
(ungefär) ;-)

2009-06-26 20:54   Hundblues

Vad hände sen? Vem har sagt att ovanstående ens har hänt? Men om det skulle ha hänt, så hände sedan INGENTING. Mer än att jag tog bilderna och skrev berättelsen.

2009-06-26 22:57   domherre

Heregud. Denna text träffar mej rakt i hjärtat. Riktigt bra skrivet!. Sitter och minns de små ögonblicken från den tiden... Vad oskyldigt och osäkert allt kändes då... Nu är allt "bara" osäkert...

Svar från Hundblues 2009-06-26 23:42

Nämen var roligt Roberth. Fast så bra hade jag inte tänkt det skulle bli. Men det är ju roligt när det man skriver berör. Och jag håller med dig. Det var mycket enklare förr.

2009-06-28 18:40   Sven-Herman

Tack Per. I den här skolan, som då kallades Turebergs folkskola gick jag åren 1933, 34 och 35 (i 6:an) och kom på hösten in i Nya Elementar vid Hötorget. Jag hade en lärare som hette Thorslund och som senare blev undervisningsråd. På julen 1932 sjöng min då 10-åriga kusin Inga Olsson solo i kyrkan "Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam". Minnena strömma till och jag minns när vi ungar satt i korridoren och åt våra smörgåsar. Efter skolan hade jag vintertid en promenad på 5 km hem till Norrsätra. En bok om den egendomen har jag skrivit på begäran av kommunantikvarien Olof Svanberg. Häromdagen hittade jag mina skidor som jag gjorde i slöjden, där jag även fick ihop en kristallmottagare. På morgon kom vi till skolan med busslinjen Norrsätra-Norra Bantorget, som min morfar startade. I kyrkan sjöng vi också vid höstavslutningen min mormors julsång "Nu tändas tusen juleljus". Ditt bildspel var förträffligt och jag kände mig helt hemmastadd trots att sjuttiofyra år förflutit sedan jag lämnade Norrsätra och Tureberg med Ludvig Janssons lanthandel, Pripps konditori och Ifvers bilstation och provincialläkaren Halrups mottagning och den nyöppnade biografen där jag bl a såg Karl-Fredrik regerar med Sigurd Wallen.Du får en
femma i betyg utav en tacksam vän.

Svar från Hundblues 2009-06-28 22:30

Det roliga med att skriva blogginlägg om något som andra känner till, är att man helt plötsligt kan få helt underbara kommentarer.

Norrsätra, det känner jag inte till, trots att jag är uppväxt i kommunen. Det är något speciellt att ha en kyrka i anslutning till skolan. Vi hade både höst och våravslutning i kyrkan, och dessutom luciafirande. Och Nu tändas tusen juleljus har jag också sjungit i kyrkan, men inte Det är en ros utsprungen.

Ludvig Janssons lanthandel, Pripps konditori, fvers bilstation och Halrups mottagning har jag aldrig hört talas om. Men jag har andra minnen som de som bor i Tureberg idag inte känner till. Dom kanske jag återkommer om. Tack så väldigt mycket för kommentaren, den värmde.