Jean-Paul Gaultier i stan

Den franske kreatören Jean-Paul Gaultier har haft en utställning på Arkitektur- och designmuséet. Undertecknad har varit lyckligt ovetande, men genom ett stalltips fick jag reda på att det var sista dan idag. I grevens tid! Naturligtvis var man tvungen att åka dit och bevaka. Jag är i grunden inte så intresserad av mode. Men två saker lockade. Dels fanns det utsikter till att plåta kreationer i sköna färger. Dels drar haute couture till sig snygga tjejer, och dem gillar jag att plåta. Jag skulle inte bli besviken. 

Jean-Paul Gaultier tillhör tillsammans med Plastic Bertrand och Johnny Halliday en typ av fransmän som inte riktigt är fransmän - men på ett franskt vis. Jean-Paul kan väl bäst beskrivas som en sorts blanding mellan fransman och punkare. Jag kom till muséet vid tvåtiden. Då ringlade köerna långa. Det tog en timme att komma in! Bäst för Jean-Paul att han levererar. När man kommer in är det dock inget snack. Upplevelsen är värd varje väntan: 

Direkt förförs man av Jean-Pauls fantastiska kreationer. C'est magnifique! 

Det här är haute couture! 

Spetsbrösten är jag dock lite tveksam till. Bröst ska vara stora, runda. 

Oh, la la! Jean-Paul utmanar. 

De skotska mohikanerna. Det var med dem som Jean-Paul slog igenom. Två vilda folkslag i skön blandning. 

Plötsligt är man förflyttad till trakterna kring Place Pigalle. Det är den franska dekadansen i sin mest välskurna form. Det är kabaréer, sjömän, alla sorts konstiga varelser...

Naturens orättvisa. 

Man förstår varför många drömmer att bli modefotografer. Stilen, skönheten, sexigheten, formerna, färgerna, glamouren. Modevärlden är helt enkelt oemotståndlig. Varför har man inte kommit på det innan? Till och Från måste sadla om till modeblogg. Milano nästa!