Kejsarn av Portugallien

Uppståndelse. Pådrag. Avspärrningar. Ännu en vardag i den kungliga huvudstaden. Vid Gustav Adolfs torg går det inte att komma fram. Bilarna kör på trottoaren. Va' e're som händer? 

Vakter, vakter vakter! Sveriges främsta står uppställda. Vadan denna pompa? Det måste vara något stort. Jag frågar en polis vad som är på gång. Han svarar: Kejsarn av Portugallien på besök! Cortege med sexhundra ekipage! 

Kejsarn av Portugallien! Det är stort. Inte undra på att man slår på trumman, tar fram allt man har. Kejsarn har inte varit på besök sen när? Sen Eldkvarn brann. 

Vägen längs Norrbron, Skeppsbron, Slottsbacken. Alla i väntan och beredd på givakt när cortegen kommer med kejsarn. 

Amerikas president hastade förbi en halv minut i bepansrade fordon. Ingen stil, ingen klass. Nej, så här ska ett statsbesök se ut! Mäktigt och värdigt. Länge leve kejsarn av Portugallien! 

I Sandhamn

Under Kristi Himmelsfärd blev stugan mig trång. Storstadsluften gav mig leda. Jag ville känna havet: jag ville ut och segla. Då jag inte har någon båt bestämde jag mig istället för att ta färjan ut till Sandhamn, den mytomspunna ön längst ute i skärgården.  

Färjan Cinderella går direkt till Sandhamn från Nybrokajen. På morgonkvisten insöps staden. Fint väder och tomt på folk sånär som på den enstaka turisten som inte förstod att det var helg och att det var dags att fly staden för landet och för skärgården. 

Det visade sig att jag inte var ensam med att ställa kosan mot skärgårdsön. Båten flockades av av människor och ivrigt följde vi sceneriet där båten slingrade sig genom kobbar och skär. 

Äntligen framme! Två timmar tog färden och när vi kom fram var dagen nästan tolv. Sandhamn har rykte på sig att vara ett stekarställe. Det stämmer delvis. Det är visserligen inte så gott om lyxiga sommarkåkar på stället. Istället är det seglarfolket som gärna lägger till vid ön. 

Navet i Sandhamn är Seglarhotellet. Det är här som det Kungliga Segelsällskapet håller till. I den här typen av orter är det vanligt att det finns ett sällskap som alla som anser sig vara någon att räkna med vill tillhöra. I Visby är det sällskapet De Badande Vännerna (DBW) som gäller. I Sandhamn är det Segelsällskapet. Även om det kan verka lugnt och idylliskt kan det under ytan förekomma intriger och till och med mord. Viveca Sten har skildrat spelet bakom kulisserna i några uppmärksammade böcker. 

På bilden syns för övrigt några reklamskyltar som bör fungera som varningstecken för den samvetsgranne investeraren. Sandhamn är starten för Gotland Runt. Det är stekarnas högtid nummer ett under sommaren. Bland seglarentusiasterna finns en del företagsledare och somliga av dem ser då till att sponsra tävlingen med företagets pengar. Det här är ett otyg som tyvärr blir allt vanligare. Företagsledningens uppgift är att tjäna pengar till ägarna. Om det finns dålig ägarstyrning kan emellertid VD:n göra sig till herre över företaget och genomföra sin egna agenda snarare än företagets. Det uppstår då s k agentkostnader vilka kan bli mycket kostsamma (Skandia är skräckexemplet). Ett säkert tecken på att det finns agentkostnader är när VD:n börjar sponsra sina hobbies via företaget. Lindahl och Emballageteknik är inte företag som jag skulle investera i. 

Stekarglädje. 

Finaste delen av Sandhamn är onekligen Kvarnberget. Från det har man härlig utsikt över inloppet till ön. här kan man solbada och njuta av havsvinden. Man kan ha picknick med vänner. Vid vattnet ligger pittoreska fiskarbodar som bidrar till idyllen. Uppe på berget syns den s k Brandska villan. Ni som känner till Viveca Stens deckare från Sandhamn vet att denna villa figurerar en hel del i böckerna i samband med mord och andra otidigheter. Och när man ser den så förstår man varför. En fantastisk sommarvilla i ett fantastiskt läge.  

Det här med sommardeckare och mord på semesterort verkar för övrigt vara senaste trenden. Viveca Sten skriver om Sandhamn, Mari Jungstedt om Gotland. Och idén är inte så pjåkig. Man har semester, några veckors ledighet som gör att man kan hinna skriva - så varför inte knåpa ihop ett mordäventyr från den egna semesterorten? Möjligheten att skriva leder sedan till succé - eftersom andra har semesterledigt på samma ställen och på samma sätt har tid att läsa böckerna! Så tänk på det, kära bloggläsare när ni ligger i hängmattan. Går det att knåpa ihop något i sommar? Hur står det egentligen till där bland ekor och rosenbuskar? Grannsämjan bland sommargästerna verkar vara god men är det inte skenet som bedrar? Under ytan lurar kanske något hemskt... Skriv, kom hem från semestern och se sedan till att bli ekonomiskt oberoende! 

Förresten, när man talar om trollen. Jag går ner mot hamnen och vad skådar då ens norra öga? Polisen! En helikopter lyfter för färd mot Nacka. Nya mord mitt framför ögonen! Synd att de hann lyfta. Annars hade jag kunnat meddela  några intressanta observationer. Tyckte mig se några skumma figurer som rörde sig misstänkt uppe på Kvarnberget...  

Men nu var klockan slagen eftermiddag. Och til syvende og sidst måste det erkännas: man är en big city boy. Visst är landet bra, men det bör njutas med måtta. Ett par timmar i taget räcker. Så det var dags att ge sig hem igen. Jag längtade asfalten, jag längtade stenstaden. Farväl till skärgården för den här gången och på återseende! 

I nattvimlet

Att fota människor i nattvimlet är något av ett dilemma. Med tanke på ljusförhållandena är det då som en fullformatare kommer till sin rätt. Å andra sidan är det då som man vill plåta oförmärkt, så då vill man helst ha en mindre kamera. Hur göra? Häromkvällen gav jag mig ut med stora värstingkameran. Jag tänkte att vad f-n, om någon stör sig kan de ju alltid lappa till en. Det visade sig dock gå förvånansvärt bra. De flesta verkar tro att ger man sig ut med en seriös kamera i natten så måste det vara något viktigt. Meddelar några bilder: 

Tänkaren. 

Snygging. 

Gesture. 

Snygging. 

Madrid? Nej, Folkungagatan. 

Snygging. 

Italienska poliser

Ett slående inslag i det florentinska gatulivet är de italienska poliserna. Italiens poliser är coola som få. Våra svenska poliser verkar numera vilja klä sig som skolbarn på väg till skolan. Deras reflexvästar verkar ha som främsta syfte att förhindra att poliserna blir påkörda. Polisens utstyrsel är emellertid inte till för detta. Utstyrseln är tilll för att väcka respekt hos allmänheten i syfte att stoppa buset. Här kan den svenska polisen lära av den italienska.  Den italienska polisen finns i två varianter: den statliga och den lokala. Bägge är lika coola. 

Här är två statliga poliser. Spana in glasögonen, puffrorna, gesterna.

Poliser blir inte mycket coolare. De här två hade kunnat gå rätt in i Spanarna på Hill Street. 

Här är istället två lokala poliser. Utstyrseln skiljer sig lite grann från de statliga. Medan de senare i första hand har som uppgift att bekämpa buset har den lokala polisen som uppgift att upprätthålla ordningen. Den florentinska polisen har valt utstyrsel i medveten engelsk stil. Kappor a la Sherlock Holmes. Hjälmar a la Bobby. Vadan denna anglomani? Florentinarna insåg att det kom många engelska turister till staden. I slutet av förra seklet var det vanligt att engelska lorder och författare besökte Florens och även bosatte sig där. För att dessa skulle känna sig trygga började man anlägga en engelsk stil på ordningsmakten. 

Det funkar! Vem vill egentligen hålla på och busa med sådana här charmtroll patrullerandes på gatorna? 

Lägg märke till de moderiktiga läderväskorna. Av äkta florentinskt hantverk. 

Fortsättning följer.