Prinsessbröllop - director's cut

Det blev en hel del bilder under prinsessbröllopet. Meddelar några director's cut. 

Amerikanarna var lätta att identifiera. Lite tuffare i stilen, som något hämtat ur Soprano. Rika amerikanare går att känna igen genom att de hela tiden letar i bröstfickan efter sin check book. Då de inte har titlar och börd i USA blir check booken den främsta statusmarkören. 

Skön stil hos jänkarna. Mycket Sex and the City här. Som sagt, det här med check booken är betingat och det funkar. För amerikanska kvinnor är den där rörelsen starkt attraherande. 

Amerikanaren: "I'll give you two hundred dollars if we can sit next to the queen." Marskalken (svensk accent: "I'm sorry sir, we do not do it that way here in Sviden." 

Det fanns många snyggingar i fören på båten Stockholm och där hade Till och Från lagt in specialbevakning. 

Trevligt att bli plåtad! 

Gissa vem går ombord. 

"What about the guy with the Nikon?" "Yeah, you're right, let's grab him!" (Oklart varför säpovakterna pratar amerikanska). 

En bild av det svenska klassamhället. På överdäck roar sig kungligheterna. På nedre däck, Magnuson: "Varför inte jag? Det är inte rättvist!" 

/Slut. 

Prinsessbröllop

Igår var det bröllop i stan, om någon missade det. Prinsessan Madeleine gifte sig med sin Chris. Till och Från fanns på plats och bevakade. Det var dock inte givet att jag skulle ut och plåta. Anledningen är att jag har haft mina tvivel om Chris. Tycker inte att han har levererat. Det blir lätt så när man jämför med Daniel. Med Daniel fick vi för första gången på tusen år tillbaks frejblodet i det svenska kungahuset. Daniel är den som har hållit det bästa tal som någonsin har hållits på svensk jord. Med Chris har det varit oklart på vilket sätt han skulle kunna bidra till nationens välstånd. Han har haft sina hedgefonder men det verkar inte som han har velat slanta. Dessutom har jag varit lite sur på att inte ha blivit inbjuden till bröllopet. Tycker att jag har gjort en hel del för fosterlandet. Det kändes därför inte riktigt rätt att behöva stå och plåta bredvid, samtidigt som mindre meriterade har blivit bjudna.

Kring tvåtiden gick jag ändå ut på stan. Knökfullt med folk i Gamla Stan. Då tänkte jag: ska man stå här och stångas? Är det inte nog med kungafjäsk? Ska man stå här i flera timmar och trängas och vänta bara för att få se en skymt av överklassen? Jag kände för att gå hem. Men då tog paparazzon i mig över. Du kommer att ångra dig, tänkte jag. Vad kommer du annars att göra idag? Det handlar om ett tillfälle som inte kommer att upprepa sig. Svälj stoltheten, gå ut och stångas och se till att komma hem med bilder! 

Jag bestämde mig för att söka min lycka på Riddarholmen. Från terassen mot Riddarfjärden skulle båtar avgå med gäster för färd mot Drottningholm. Här borde det finnas bra chans till bilder.  Speciellt som de allra flesta människor stod och trängdes vid Slottet. Det visade sig dock att nästan allt utrymme var avspärrat. Vid kiosken fanns en liten plats för folk, men den var redan fylld. Här kommer man att stå som en sardin, tänkte jag. Nej, det går inte. Måste hitta något annat. 

Jag gick över till andra sidan, vid Evert Taube-statyn. Mer plats här. Längs kajen låg tre båtar. Mellan dem den gröna mattan. Här kommer högdjuren att vandra. Vilka bilder! Allt hängde emellertid på vilken av båtarna som de kungliga skulle gå ombord på. Det var trots allt dem man främst ville plåta. Längst bort den största båten, Stockholm. Närmare låg två mindre ångbåtar. Hade en stark känsla att Stockholm var huvudbåten. Det innebär att det kommer att vara avstånd till det verkliga högviltet, även om man kommer nära det mindre viltet. Detta kommer emellertid främst bestå av Chris hedgefondspolare, och hur roligt är det? Att dessutom stå här i flera timmar och vänta. Kände att jag behövde hitta någonting bättre. I fjärran ser jag Söders höjder, Ivar Lo:s park. Då slår det mig: tänk militärt! Sök kommandohöjderna! 

Jag går tillbaka mot Birger Jarls torg och sedan upp mellan domstolspalatsen som ligger där. Plötsligt öppnar sig en liten öppen plats med utsikt över kajen. Kommandohöjderna! Jag har funnit dem! Med fri sikt åt alla håll: här kan man plåta högvilt, småvilt, allt som rör sig! Ett tiotal personer har varit smarta och hittat hit före mig. De sitter och picknickar i solen. Det är två timmar kvar. Men det är en härlig sommardag i strålande solsken och milsvida utsikt över fjärden. Jag sätter på mig solglasögonen, slår mig ned bland landsmännen, vi samtalar och bidar vår tid. 

Kollega på radio: - Klart? De är på väg? Om en minut! 

Och nu kommer de! Högvilt av alla de slag marscherar upp på den gröna mattan i rad efter rad. En fantastisk syn. Man står där med kameran och smattrar loss. Det är nästan lite komiskt. Som att befinna sig på Gröna Lund. 

Fördelen med att behärska kommandohöjderna är att man har fri sikt - rätt ner i dekolletaget. 

Plötsligt: en hägring. I den här stunden ångrar jag inte en sekund att jag stannade och väntade. 

Påfallande många av gästerna var gravida. Fertiliteten bland överklassen är god. Den här klänningen är praktisk: den kan användas i alla tillstånd. 

I fören på båten Stockholm trängdes Maddes kompisar med gamla stötar som skänkt pengar till Silvias välgörenhetsfond. Stämningen på topp! 

Men nu börjar det dra ihop sig. Helikoptrar cirkulerar. Det är som en trumvirvel i skyn. Avklarade är nu barndomsvänner, uppkomlingar, stötar och avsatta furstar. Dags nu att ge plats för the real thing. Dags att ge plats för the royalty! 

Först the Nordics: Håkan och Mette-Marit, Ari Behn. Han har skaffat sig ring i örat och lagt på hullet lite. Prinsessan Mary skrider fram med värdiga steg. Lite Silvia över henne: mer royal än the royals. 

Här är prins Joakim med en stilig donna vid sin sida. Min absoluta favorit. Vilken stil, vilken grace! Joakim var tidigare gift med prinsessan Alexandra, som emellertid lämnade honom för en fotograf. Men nu verkar han ha skaffat sig en ny kvinna. Jag googlar för att se vem det kan vara. Marie Cavallier, en fransyska. Det förklarar elegansen. Man måste ge det till Joakim: den mannen kan fixa tjejer. 

Sedan kommer de: Viktoria och Daniel! Vilken klass! Inget land har något liknande. Alla de som kommit före känns som uppvärmning. Så värdigt och ändå så folkligt. Med Daniel och Viktoria sitter Kärleken på tronen! 

Kajen var fylld av statstjänstemän. En del var klädda i vitt: de spelade trumpet. En del var klädda i svart: de lyssnade på Spotify. 

Men nu börjar det bli riktigt allvar. Jag märker rörelse bland kollegorna. De ställer in siktena: nu smäller det...

...och här kommer de! Brudparet! 

- Tihi! 

- Tihi!!

En kyss!!!

En svalkande vind och en dröm i spets som seglar förbi i sommarkvällen. Säpoman svävar, drömmer..

På båten råder strikt hierarki. Högst upp på överdäck the royalty. Och här ser man vem det är som har klass. De som står och vinkar till publiken vem är det? Jo, prinsessorna Viktoria och Marie. Viktoria mer rekorderligt, Marie mer elegant. Vilken stil, vilken grace! (suck). 

Reinfeldt får också vara med. Han verkar lite bortkommen. Daniel försöker prata lite med honom. Det är mycket just nu: Husby, Filippa. Fredrik verkar faktiskt lite nere. Han  borde försöka stöta på någon av donnorna under kvällen: han är trots allt den ende med makt i sällskapet och makt är väldigt sexig. 

Det är över. Båten fjärmar sig alltmer. Ut över Riddarfjärden och mot Drottningholm. Bakefter svärmar sjösäpo och intresserad båtburen allmoge. 

Och på Riddarholmens kommandohöjder tar vi i Stockholms allmoge farväl. Nöjda med en strålande dag i solen med kunglig glans och fest, och med fina bilder att ta med och berätta för barnbarnen. Blott Sverige svenska bröllop har! 

Valborg på Riddarholmen

Igår när jag gick genom Gamla Stan på kvällskvisten möttes jag av en härlig syn: 

Ett långt, långt fackeltåg drog genom gränderna. -Vad är på gång?, frågade jag. -Följ med! Vi drar till Riddarholmen. Det är Valborg och på förfädernas vis vill vi elda för att kylan och mörkret må vika för våren! 

Och när det märkliga tåget drar fram ansluter sig turisterna förtjust. Då får man förklara att det här är en uråldrig tradition, att så här har vi gjort alltsedan hednatid. 

Vi är många, vi är starka. Kylan och mörkret vike! 

På holmen eldas det och nu känner man det säkert: våren kommer! 

Valborg och sedan är man ledig på första maj. Och  om en vecka är det Kristi himmelsfärd. Mer ledighet åt folket! 

Paddlare orsakar trafikincident

Paddlare tror man inte skall utgöra någon trafikfara. Deras farvägar är ju skilda från den övriga trafiken. Men igår blev jag vittne hur en paddlare indirekt gav upphov till en mindre trafikincident. 

En paddlare kom paddlande ner för Riddarholmskanalen. 

På andra sidan Riddarholmsbron svänger han upp för att lägga till vid en brygga.  

Några fotgängare får syn på honom. De stannar upp: - Titta där, en paddlare! 

Paddlaren häver sig upp på bryggan. 

När fotgängarna stannar upp tvingas bakifrån kommande cyklister att väja och köra in på det vänstra körfältet. 

Då uppstår plötsligt en farlig krocksituation när cyklister närmar sig från andra hållet. 

Cyklisterna lyckas trassla sig ut utan skador. Långt ögonkast på trafikstörarna. 

Paddlaren lyckligt ovetande om vad han förorsakat. 

Frågan är om något behöver göras? Den här gången slutade det lyckligt, men man vet ju aldrig i framtiden. Kanske kan man sätta upp skyltar, "Paddlarskådning förbjuden", vid särskilt känsliga platser?